Emil Haglind

Jag bor i Nyköping med min fru, två vilda barn på snart 6 och 10 och en förvuxen hundvalp. I träningsvärlden är det triathlon för hela slanten sedan några år och i år ligger fokus på Ironman Kalmar som är stora målet.

Emil Haglind

Immunförsvarsuppgradering

14 augusti 2018 | Bloggar – Emil Haglind

Ångaloppet klarade sig även utan mig i startfältet. Bland mina träningskompisar var det i princip bara bra resultat; pallplatser, topp-placeringar, slagna PB:n och uppnådda mål.
Jag var där med mina föräldrar och kollade, var kul även vid sidlinjen men såklart det var lite surt. Nästan skönt att jag var förkyld också, lite mindre sugen på att springa då.

Förkylningen fick sällskap under måndagen av feber och den håller fortsatt mig i schack. Förhöjd temp, rivig hals och hela huvudet fullt med snoriga bakterier.
När jag legat en stund i soffan börjar rastlösheten infinna sig och tanken på en kort hundpromenad infinner sig. Tills jag kommer till köket några meter bort, då är det vilopaus och min lata hund vrider sig nöjd ett halvt varv till i soffan.

Nu är jag ju nästan helt frisk från mitt ryggproblem och kroppen känns, trots snart 30 timmar i vågrätt position, ganska lätt. Ordet "smidig" kommer väl aldrig kunna beskriva mig men nånstans åt det hållet. Jag hade sms-kontakt med "min" fysioterapeut Ronja för att fundera på höstens Prehab och hon berättade att jag hade en immunförsvarsuppgradering.
Låter väldigt mycket bättre än "dyngförkyld". Jag kommer gå in med 6 veckor kvar till Lidingöloppet med immunförsvar 2.0. Lite synd att mjukvaran för löpkonditionen står på väntelista för att uppnå v1.1...

För övrigt börjar jag faktiskt uppskatta att skölja näsan med saltvatten. 2.5 dl i ena näsborre och 2.5 dl genom den andra. Blir väldigt rent och det känns som att saltet hittar bakterierna bra. Bra att bryta av med eftersom nässpray torkar ut slemhinnorna rätt snabbt i den kvantitet jag använder just nu.
Annars håller jag nässpray som en av medicinens bästa upptäckter, strax efter cellgift, antibiotika och penicillin. Typ.

Titel

10 augusti 2018 | Bloggar – Emil Haglind

Det går faktiskt framåt just nu. Hade Ånga varit nästa helg hade jag nog kunnat köra sprinten. Jaja.

Igår kom jag ut på en runda ihop med Ronny. Lite asfalt, mest stig och lite vanligt motionsspår. 6.7 km fördelat på 35 minuter. Som vi vet skiljer sig farten rejält mellan asfalt och obanad terräng så snittfart är oväsentligt men enligt klockan snittade jag 177 i puls så det var rätt bra tempo ändå, men visst känns det att det var typ 6 veckor sen jag sprang.


Så sjukt skönt att komma ut igen och stundtals kunna slappna av och bara springa utan att känna efter om ryggen bråkar.

Och nu på morgonen är det faktiskt inte så mycket sämre än igår så ingen överbelastning. Bra.

En lite mindre bra sak är att jag är tjock i halsen och tycker jag luktar sjuk-ångor. Kanske blir en vilohelg istället alltså, istället för att träna både lördag och söndag. Bonusvila för ryggen alltså.

Men redan ikväll blir det ryggläge. Kl 17 visar SVT1 EM i Triathlon med Ludde Fleetwood. Kolla!!

Ångaloppet DNS

8 augusti 2018 | Bloggar – Emil Haglind

Till sist sprang tiden iväg.
Ryggen hann inte bli bra till Ångaloppet.  Min lagkompis Ronny har varit väldigt tålmodig och också gått med på att byta till sprinten för att jag ska kunna tävla men icke, nerven är inte tillräckligt bra. Surt.
Jag har vacklat fram och tillbaks på om en start kanske vore något iallafall. Det föll på det dåliga samvetet mot Ronny, ville inte paja hans lopp med att inte komma i mål.
Men tänk om det hade funkat? Det är ju bara en mil.

Till sist tog Ronny beslutet åt mig när han fick tag på en ersättare av rang och vips seglade "Ett jävligt snabbt lag" upp som storfavoriter till segern och  som kommer göra skäl för namnet. Lite som att byta ut en småskadad korpenspelare mot Peter Forsberg.

För min egen del blir det publikplats och ett flyttat mål; Lidingöloppet i slutet på september.

Rätt trist såklart men det kommer nog nya chanser. Ryggen läker med myrsteg och inom en någorlunda nära framtid borde jag kunna vara tillbaks där jag var innan sommaren och jag räknar kallt med att komma än längre. Förhoppningsvis lite klokare än innan.

Äntligen tröttnöjd.

5 augusti 2018 | Bloggar – Emil Haglind

Efter en skadefylld sommar kunde jag idag för första gången på ganska precis två månader träna mig tröttnöjd.
Ni vet, när man kommer hem från ett pass och nöjer sig med stimuli att titta på altanen.

En buktande disk har nämligen ställt till löpningen för mig, senast jag sprang över milen var samma dag som Sthlm marathon.

Men nu är det tillräckligt bra för att iallafall kunna åka inlines.
Jag investerade i ett par nya som kom fredag förra veckan och jag har dessa 9 dagar gjort ca 14 mil.

Dagens 3.5 mil fördelade på ca 90 minuter tog musten ur mig. Snittfart på strax över 23 km/h i växlande med&motvind.

En bra sak med att vara tämligen själv med att åka är att jag inte kan jämföra mig med nån annan, till skillnad mot triathlon-cyklingen där man utan problem kan hitta väldigt mycket information om hur många timmar nån tränar, vilken fart, puls och watt personen kan trycka ner i pedalerna.

Jag vet inte om mina 23 km/h är snabbt i sammanhanget. Det är snabbare än de flesta som transportcyklar och långsammare än de flesta som träningscyklar.
Jag vet heller inte vad som är en vettig mängd mil eller minuter, till skillnad från löpning, cykling eller vad man nu vill mäta.

Och just nu är det väldigt skönt med lite kravlöshet annat än att träna för att må bra.
Tröttnöjd är en känsla alla borde uppleva nån gång ibland.

Och Ångaloppet nästa helg då?
Ja, vi får väl se.

Swimrunpremiär

15 maj 2018 | Bloggar – Emil Haglind

Swimrunpremiär ikväll på Femöre ihop med  Ronny och Nina.

En till vädret fantastisk kväll i skärgården.
Det kändes som att springa i en reklamfilm för landet Sverige, ett miljövänligt tvättmedel och varenda sportföretag samtidigt. Man skulle nog kunna övertala vem sim helst att pallra sig iväg till *swimrunaffären* och impulsköpa en dräkt en sån här kväll. Inte ens vattnet var kallt.

Just min swimrundräkt har inte varit ute ur garderoben sen september och var följsam därefter.
Kombinationen av stel dräkt, första öppetvatten-simningen för året och riktigt dåligt med simning under våren leder oundvikligen till katastrofalt dålig simning; jag blev ihoptryckt över axlarna och fick därigenom inget flyt överhuvudtaget. Att det inte är voltvändningsvila var 25e meter är också ovant.

Här är just Femöre en bra plats att swimrunna; det går att variera väldigt mycket och vill sällskapet ha olika långa simningar är det bara att simma längre eller ta skogen tidigare.

I växlingarna däremot var det inga problem alls, ingen yrsel eller balansproblem på alla klippor och stenar.
När benen väl vande sig att springa i våtdräkt så funkade också det utan större problem.

Summa summarum var det en kväll som gav mersmak :)

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!