Marie Nilsson

Jag är 52 år och bosatt i Gävle. Har två vuxna barn som också gillar att tränar. Jag har tränat karate i 10 år men började med löpning 2011. Är en åretruntlöpare som springer hellre än fort och brukar delta i motionslopp.

Marie Nilsson

Mot Vårruset!

19 maj 2018 | Bloggar – Marie Nilsson

Första träningsveckan av 12 har gått bra. Samtliga planerade rundor har blivit av. Långpasset som jag brukar springa på söndagar blev av idag, lördag, istället då det är vårstädning med bostadsrättsföreningen imorgon. Det får jag ju inte missa. Det är ett sätt att lära känna grannarna och det kan alltid vara bra då jag inte  bott här så länge och dessutom sitter med  valberedningen:)

Långpasset idag blev i Hemlingby. Då jag inte springer en viss distans utan en viss tid passade jag på att njuta av naturen idag. Jag brukar ju aldrig springa fort men jag har en tendens att vara fokuserad på att ta mig framåt och inte se vad som finns längs efter vägen. Nu bestämde jag mig för att göra det idag. Jag ville både se och känna doften av blommorna längs banan. Jag såg och hörde en del fåglar också och det brukar jag inte göra. Det är något som går att överföra till resten av livet. Vi behöver inte alltid ha allt fokus framåt utan vi kan ju titta åt sidorna också. Missas kanske en hel del om vi inte gör så.

Nästa veckas första träningspass, i löpspåret i alla fall, infaller samma dag som det är Vårruset i Gävle. Det är ett intervallpass där intervallerna är 2 minuter och 2 minuter vila eller långsam löpning. Det passet kan jag genomföra under Vårruset så jag inte kommer ur fas enligt planeringen. Ett problem på dessa lopp är att det är svårt att hålla sig till en planering. När du väl har börjat är det lätt att dras med och tänka att jag ska bara springa om den personen och när det är gjort är det bara en annan som ska passeras.

Tisdagens utmaning blir att hålla mig till planen och inte dras med i Vårruset.

 

Mot målet!

14 maj 2018 | Bloggar – Marie Nilsson

Efter att ha tillbringat fyra härliga dagar i Luxemburg är det nu dags att börja min resa mot målet, d v s att kunna springa samtliga spår i Hemlingby, ett friluftsområde i Gävle, i en följd. Det är ett tolvveckorsprogram jag har för avsikt att följa. Jag har tränat efter det tidigare inför Stockholm halvmaraton o s v. Det enda som känns lite tokigt med det är att när jag är klar är sommaren över (!)

Det är tre obligatoriska pass i veckan och eventuellt ett extrapass om tid/ork finnes. Jag tänker mig att jag ska försöka mig på fyra pass efter den 15/6 för då är jag ledig fram till hösten. Första passet genomfördes idag och det var ett intervallpass. Det var ganska jobbig när det var så varmt. Det har varit bättre väder den senaste veckan är på hela förra sommaren.

För de som aldrig har varit till Luxemburg kan landet/staden verkligen rekommenderas. En liten stad med mycket att göra. Såg väldigt många cyklister utmed vägarna men det var inte en stad jag skulle välja att cykla i för den var ungefär som San Francisco, enbart uppförsbackar:) Jag vet givetvis att om det finns många uppförsbackar finns det lika många nedförsbackar också men när du verkligen går/springer eller cyklar känns det som att det bara är uppför. En märklig sak jag såg var att en del tog cykeln på bussen och åkte upp, klev av och cyklade nerför. Jag kan förstå tjusningen med att åka utför men att ta bussen uppför (!)

Veckans mantra för mig får bli: Nu kör du!!!

Sköna maj...

1 maj 2018 | Bloggar – Marie Nilsson

Sköna maj välkommen sjöngs igår och sjunges idag och jag säger samma sak. Välkommen! Även om du kom med regn idag. Min bästa tid är nu. Det kan låta lite klyschigt och ibland kan det vara lätt att glömma bort det när du arbetar i skolans värld för det är mycket att göra i maj men för min träning är det den bästa tiden nu, maj och september är klart bäst.

Det har varit några dagar med arbete på hemmaplan och då kan jag ju arbeta vilken tid jag vill på dygnet och det har jag gjort. Samtidigt innebär det också att det går att träna vilken tid på dygnet som helst och det harjag också gjort. Det har blivit både gym och löpning den här veckan.

Det blev också en premiärtur i Hemlingby, nåja premiär och premiär. Jag har ju sprungit  2:an flera gånger i vinter, både fler gånger och flera gånger samtidigt:) Det är det enda spåret som är öppet för löpning under vintern. Jag hade tänkt ta milspåret direkt men jag hann bara springa några meter innan det varnades för översvämning och att det inte gick att ta sig fram. Det var bara att vända om och vika in på 6:an istället. Det spåret är lite tråkigt men det går att springa det två gånger och avsluta med 2:an och det gjorde jag i helgen. Skönt att komma igång.

Det är snart dags att börja med min stora utmaning inför sommaren, mitt 12-veckorsprogram. Vecka 20 börjar det, d v s fr om 14 maj. Innan Midnattsloppet den 18 augusti i Stockholm ska jag ha avverkat samtliga spår i Hemlingby vid ett och samma tillfälle och det blir drygt 3 mil. Så långt har jag aldrig sprungit men någon gång ska ju bli den första.

Jag har tänkt att jag ska försöka springa milen och en till bana nästa helg för att sen varje söndag börja med milen och lägga till en ny bana för varje vecka och så går veckorna. Anmälan till Midnattsloppet i Stockholm är betald och jag hoppas då att det loppet blir en baggis då det ju enbart är 1 mil:) Jag har sprungit det en gång tidigare och det var det lopp som har haft den absolut bästa publiken. Jag vet inte om tid på dygnet och veckodag har något med det att göra men det är mycket möjligt då det är en lördag och strax före midnatt.

"Storebror ser mig!!!"

21 april 2018 | Bloggar – Marie Nilsson

Jag är tillräckligt gammal, och intresserad av litteratur, för att känna igen boken 1984 där ett samhälle som övervakar sina medborgare beskrivs. Utan att vi tänker allt för mycket på det är vi där och lite mer just nu. Det är många som vet en hel del om oss utan att vi verkligen förstår det. Det är många som tycker att vi ska ha fler kameror som övervakar oss med motiveringen att vi som är oskyldiga har inget att dölja. Jag har inte någon åsikt i frågan men tycker kanske att det ska användas med förnuft, vem som nu avgör vad det är.

Det som gör mig lite rädd eller konfunderad just nu är min telefon som verkar leva ett eget liv när den övervakar mig. Inte så farligt för det handlar om antal steg men jag förstår inte hur det går till. Helt plötsligt börjar telefonen gratulera mig till att jag har kommit upp i mitt mål när det gäller antal steg. Jag har inte lagt in något mål så hur den kan veta det begriper jag inte. Helt plötsligt, efter två år, börjar den också tala om för mig att jag har tagit en promenad och hur lång tid den tog. Det kan verka lite harmlöst men nog är det lite läskigt allt. Vad kommer den att tala om för mig senare. Att jag inte ska äta eller dricka vissa saker?

Träningen går det lite si så där med. Det är enbart löpningen som fungerar just nu och det för att den är min livlina för att klara av resten av livet. Nedräkningen har bara börjat för mig.

Fet, ful och fel!!!

8 april 2018 | Bloggar – Marie Nilsson

Ibland när motivationen brister kommer många tankar som säger att det inte är någon idé att göra något då du i alla fall är fet, ful och fel! Då är det viktigt att komma ihåg att det "bara" är tankar och tankar kan du ändra på.

Fet, vem avgör det och tankarna om det förändras genom århundradena och i olika kulturer. Ful, det ligger i betraktarens ögon och det finns många ögon där ute så om någon tycker att du är ful finns det många som tycker något annat. Att vara fel för någon/något är samma sak, för någon/något annan är du rätt. Leta vidare om det är viktigt att vara rätt annars kommer det alltid något i din väg som är rätt.

Som du som läser märker hade jag svårt att ta mig ut idag för motivationen tröt. Innan jag kom ut var ingenting bra och vissa dagar är bara så och det är en del av livet. Nu har jag bestämt att på söndagar springer jag oavsett motivation. Tanken är att det ska vara dagen då det blir långlopp men om jag inte orkar eller vill har jag bestämt att jag ska ge mig ut oavsett väder, lust eller brist på tid.

Sagt och gjort. Löparkläderna kom på direkt på morgonen. Det är ett sätt att lura mig själv och mina tankar. Även om jag inte springer direkt jag vaknar är jag färdigklädd när det är dags! Från början hade jag tänkt att det blir en kortare slinga och om jag inte vill springa kan jag ju gå. Det är fina omgivningar jag springer i och det kan vara skönt att promenera också.

När jag väl kom ut gick det ju oerhört lätt att springa och det beror nog till stor del på att jag hade tränat intervaller i veckan som gått. Intervallträningen ger positiva effekter direkt, i alla fall för mig. Jag som hade tänkt att jag skulle springa/gå någon kilometer sprang över milen och när jag kom hem (och efter duschen) var det inte längre de tre F:en utan de tre S:en som dök upp i tankarna och det tackar jag (en av träningskompisarna från karaten) för. Hon skrev om de tre S:en på Twitter och de är oslagbara:)

Nu längtar jag efter att snön ska försvinna så jag kan börja löpträna i Hemlingby igen men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge! (inte i det här fallet i alla fall)

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!