Marie Nilsson

Jag är 52 år och bosatt i Gävle. Har två vuxna barn som också gillar att tränar. Jag har tränat karate i 10 år men började med löpning 2011. Är en åretruntlöpare som springer hellre än fort och brukar delta i motionslopp.

Marie Nilsson

Efter regn kommer solsken!!!

15 oktober 2017 | Bloggar – Marie Nilsson

Efter en oerhört tråkig sommar vädermässigt och en höst som har gått i grått och regnets tecken var helgens väder oerhört efterlängtat. Det var nog de två finaste dagarna sedan midsommar skulle jag tro. Samtidigt är det inget minne som är så dåligt som väderminnet. Där verkar det vara som om vi minns det vi vill minnas.

Karatepasset blev av den här veckan och det känns skönt att komma iväg till en träning som är i grupp. Som löpare blir det lätt lite ensamt även om jag fortsätter att le åt alla jag möter efter min runda:)

Planeringsmässigt hade jag tänkt mig att gå till gymmet på lördagen men vädret gjorde att jag snabbt ändrade mig. När solen väl kommer fram vill jag inte gå in på ett gym utan jag valde att omprioritera till en löprunda. Den gick inte efter vägen jag tänkt mig då det var översvämning i spåret. Swimrun skulle de ha blivit om jag inte vänt om.

Samma sak blev det idag, söndag, när jag sprang i Hemlinby. Jag tänkte i mitt stilla sinne att det kanske är lika blött där i milspåret för där brukar det vara blött på vissa partier och om det har regnat så mycket innan solskenet kom var risken stor att det skulle vara en "sjö" även där så jag tänkte vara lite smart och springa 6:an och 3:an istället. Jag vet inte vad jag tänkte på för jag vet att det alltid är en sjö där efter ca 1 km om det har regnat mycket. I dag var inte något undantag så jag och några fler fick ta oss över "sjön" via skogen men vad gör väl det. Det var ju solsken och varmt hela dagen och då känns livet helt plötsligt mycket lättare.

Nu är det bara att hoppas att den lätta känslan håller i sig även resten av veckan!!!

Tid för uppbyggnad!

8 oktober 2017 | Bloggar – Marie Nilsson

Jag läste häromdagen ett inlägg på Facebook att hösten är tiden för uppbyggnad för oss som löptränar inför lopp. Jag har inte tänkt på det på det sättet tidigare. Tid för uppbyggnad låter oerhört positivt och så ska det givetvis vara.

Istället för att gå in och kura i höstmörkret och tycka att det bara är mörkt, trist och tråkigt gäller det att byta fokus och se det som tid för uppbyggnad inför det som kommer för det kommer alltid en vår. Inte bara uppbyggnad för löpningen och annan träning utan det kan appliceras på hela livet, privatlivet så väl som yrkeslivet.

Den här veckan har jag promenerat i Hemlingby, friluftsområdet jag brukar springa i, och det blir lite annat när du promenerar. Du ser mer och upplever naturen på ett helt annat sätt än när du springer.

Mitt mål under hösten/vintern är att träna mot målet att springa samtliga spår i Hemlingby vid ett och samma tillfälle. Det finns ett milspår, 6 km, 5 km, 3 km, 2,5 km och 2 km. Det blir nästan tre mil det och så långt har jag aldrig sprungit. Det är ett högt satt mål men varför inte.

Det som står på agendan nu är att lägga upp träningen under hösten/ vintern så det blir möjligt att nå det målet och samtidigt komma ihåg att hösten är tid för uppbyggnad och att jag inte behöver följa ett program slaviskt utan kan improvisera lite om livet kommer emellan. 

död, dödare, dödast!!!

1 oktober 2017 | Bloggar – Marie Nilsson

Som svensklärare vet jag att jag inte kan komparera adjektivet död så som rubriken på inlägget. Antingen så är du död eller inte men den rubriken beskriver till viss del hur Lidingöloppet kändes för mig förra helgen.

Lidingöloppet är ett lopp som är välorganiserat och det är helt otroligt att det kan gå så pass smidigt som det gör att ta sig dit när det är så många deltagare. Det är lite lättare på hemfärden men det är ju naturligt då vi är många som startar samtidigt men sen så springer vi på olika tider och några åker hem direkt ifrån loppet medan andra stannar kvar en stund för en dusch eller heja på andra. Helt klart så är arrangörerna värda en eloge för bra transporter.

Mitt lopp började som det brukar, det gick oerhört lätt och det kändes som om du är oövervinnerlig de första kilometrarna. För mig brukar de tre första vara de värsta. Jag brukar/brukade alltid fundera över vad jag håller på med. Det gick över sedan jag sprang 100 dagar i sträck för då blev det på vilodagarna rundor som var endast 3 kilometer och då var det inte några problem. Den positiva känslan de första kilometrarna har hängt med sedan dess.

Jag brukar ha min bästa stund kilometer 6-8 men när det är Lidingöloppet 15 kilometer är dessa de absolut värsta. Det är backe efter backe. Jag säger varje år, och gör det också, att jag ska gå uppför backarna så jag orkar springa hela loppet. Det har jag gjort och gjorde även i år. I år var det inte lika "lätt" som det brukar vara. Till slut funderade jag över hur i hela världen jag skulle klarar av att uppför dessa backar!!! Det kändes som jag var halvdöd redan innan. Eftersom jag kom i mål så gick det tydligen men det kändes i låren både då och dagarna efter. Det var ju så blött i spåren också så även utför var det svårare i år.

Jag vet inte om jag har vaknat till liv ännu men det beror kanske inte på förra helgens Lidingölopp. Jag ska försöka ta mig ut i spåren för första gången sedan förra helgen idag på eftermiddagen och jag hoppas att det väcker liv i mig igen, på alla plan. Första oktober och de har redan börjat julskyltat i affärerna!? Inte klokt.

Veckans mantra lånar jag från en person jag kände tidigare: "Vad är problemet?" och det kan jag ju verkligen fundera över på många plan här i livet. Vi får se om jag kommer på några svar under veckans löprundor.

Och sen då!

10 september 2017 | Bloggar – Marie Nilsson

Nu är det endast 13 dagar kvar innan Lidingöloppet går av stapeln. Och som varje gång känner jag att jag nog skulle behöva några fler veckor till förberedelserna, framför allt att springa längre än milen. När det väl är dags går det nog bra, går i alla fall:)

Förra helgen ville jag inte springa milen i Hemlingby som jag brukar göra på söndagar utan jag sprang 6:an (som är drygt 5 km:) 3:an och 2:an, d v s 11 km men för mig kändes det inte som så långt då varje bana är relativ kort även om 2:an avslutades med att springa uppför slalombacken och den är inte kort, även om den är kort i meter räknad.

Jag har ju funderat över vad jag ska ha för mål efter Lidingöloppet. Vad ska jag träna för hela vintern? Nästa års Lidingölopp är för långt borta för att jag ska komma ut flera gånger varje vecka. Vårruset är i maj men det är 5 km och det går ju att springa utan att träna eller så kan jag börja träna för det i april. Förra helgen när jag då sprang flera av banorna i Hemlingby kom jag på vilket mål jag ska ha i vinter. Jag ska före midsommar nästa sommar springa samtliga banor som finns i Hemlingby, d v s milen, 6 km, 5 km, 3 km, 2,5 km och 2 km. Det blir nästan 3 mil det och så långt har jag aldrig sprungit. Stockholm halvmaraton är det längsta hittills. Detta mål känns både roligt och utmanande. Jag behöver ha något som kommer efter, ett sen då att träna inför.

Det är ju inte bara när det handlar om träning jag funderar över "och sen då" utan det gäller ju flera delar av livet. Det bästa med att träna löpning är ju att jag kan fundera över det vid dessa tillfällen. Ibland kan det vara bra att bara ge sig ut på en runda utan att fundera över dina "sen då" och bara springa utan tankar. Många gånger kommer svar till mig när jag absolut inte tänkt mig det och det är en stor del av tjusningen med löpningen. När du kommer in i ett flow både till kropp och knopp. Det är inte mycket som slår det inte.

Planlöst!?

27 augusti 2017 | Bloggar – Marie Nilsson

Ibland känns min träning helt planlös även om jag har mål med den och just nu är målet Lidingöloppet. Tränar löpning, karate och på gym men jag känner att jag skulle vilja ha hjälp av någon kunnig person så jag får ut det mesta möjliga av min träning. Nu är den ibland lite planlös som sagt var.

Helst av allt vill jag nog ha en kunnig person som pekar med hela handen och säger åt mig vad jag ska göra angående min träning. Samtidigt är det viktigt att få tag på rätt person, någon som verkligen vet vad den gör och att hitta en sådan är inte lätt alla gånger. Utbildning/titlar säger inte allt.

I veckan började karateträningen och jag väljer att gå på ett pass i veckan, i alla fall till en början. Löpningen har också fungerat bra i veckan och i helgen. Jag "trodde" efter att ha sett väderprognosen att det skulle regna idag, söndag, så jag bytte dag för mitt långpass, från söndag till lördag. Det blev terränglöpning på lördagen. Nu hade SMHI fel i sin väderprognos så jag kom ut på en löprunda även idag. Just nu är vädret perfekt för löpning. Solen skiner men det är inte någon extrem värme. Jag hoppas att det är så om en månad också när loppet går.

Veckans fundering: hur ska jag få till en "plan" med träningen som gör att jag kommer ut, utan att fundera över vad och varför. Just do it!!!

 

 

Gilla Allt om Löpning på Facebook!