Mats Nord

Bor i Stockholm mer fru och två barn. 2001 började jag med löpträning kontinuerligt. 2004 sprang jag mina första två bergsorienteringslopp, FEMM i Sverige och KIMM (numera THE OMM) i England. De senaste åren har jag kört ett antal ultarmarathons också, som längst 100 miles (161km).

Mats Nord

Åda Wild Boar Winter Race

10 januari 2018 | Bloggar – Mats Nord

(Foto: Åda Wild Boar)

I helgen som var blev det tävling, Åda Wild Boar Winter Race utanför Trosa. Det var en partävling med en roligt tvist. Loppet startade 14.00 med ett orienteringsmoment på 18km. När det var klart över gick tävlingen till traillöpning, 12km på Bolistbanan.

Jag hade teamat upp med Robin från Team Nordic Trail för dagen. Båda har erfarenhet av bergsorientrering och ultralöpning i bergsmiljö, så tillsammans borde vi kunna reda utt denna utmaning. 2 timmar innan start var vi på plats för registrering och förberedelse av utrustning. Under den omfattande säkerhetsgenomgången fick vi se delar av kartan som skulle användas och det såg hanterbart ut. Orienteringen bestod av ett antal kontroller i form av fyra 4st lopar där man efter varje lop kom tillbaka till tävlingscentret. Därifrån utgick och var mål trailbanan också. Fick då reda på att olika lag hade olika ordning på sina slingor. Efter genomgången var det en timma kvar innan start. Vi hade trott att man kunde köpa något där, men restaurangen var stängd så det blev en näringsrik lunch bestående av en banan och en Snickers.
Orienteringsmomentet gick helt ok. I början sprang vi dock förbi kontrollerna i och med att vi var vana vid en annan skala på kartorna. Inga större missar. När solen gick ner var vi inte klara med orienteringen, så det blev att sätta på pannlampa. Banläggarna hade lagt slingorna så de tangerade varandra på flera ställen. Det gjorde att man kände igen sig på flera ställen även om det var mörkt. Gjorde en miss på sista slingan som kostade oss drygt 5 min. Insåg att vi var sämre på orientering men bättre på att springa, när vi tog vissa omvägar på stigar istället för att gå rakt på kontrollerna. Det var ett annat lag som körde slingorna i samma ordning som oss. Vi sprang före dem, men plötsligt var de framför oss igen. Tror vi sprang förbi dem 6 gånger på hela tävlingen.
Etfter orienteringen var det 12 km trail, vi hade då sprungit ca 25 km under orienteringsmomentet. Banan var riktigt rolig, men tuff! Det hände hela tiden något, stigar, vägar, bergshällar om vart annat och kupperat hela tiden. Inte många ställen det var platt. Banan var rejält blöt. Massor av lera och vattensamlingar, vilket kylde ner fötterna. Vid ett lerhål lyckades jag sjunka ner till knäna och fastna till och med. Robins form var klart bättre än min så han fick dra stora delar av loppet, vilket jag tackar för. Började bli riktigt trött under sista 12km så det var tur att vi var två och kunde hjälpas åt. Vi knep flera placeingar under löpningen och slutade som 6.a i herrklassen och totalt 8.a, 2 mixlag kom före. Vi är väldigt nöjda över det!
Under promenade till omklädningsrummet från målet längtade vi till en riktigt varm dusch att tina upp i. Olyckligtvis var varmvattnet slut visade sig och många löpare svor. Som tur var fanns det en varm bastu i alla fall.

Gillade verkligen tävlingsformen med enklare orientering och sedan ren stiglöpning! Vet inte om det finns flera liknande lopp i Sverige, i så fall kanske man ska testa det igen. Vädret med några minusgrader och blå himmel kan man inte klaga på, vilket uppvägde att det var blött, sankt och lerigt under hela loppet.

Det är farligt att cykla

7 november 2017 | Bloggar – Mats Nord

I onsdags morse skulle jag cykla till jobbet. Misstänkte att det skulle vara halt ute så jag var fösiktig. Efter några minuter så brukar jag gena över en liten gräsmatta för att ta mig mellan två cykelbanor. Utan någon högre fart rullade jag över, men gjorde ett stort misstag. Det var lerigt och jag svängde. Om det var för kraftigt eller för snabbt vet jag inte, men i samma ögonblick släppte framdäcket och vurpan var ett faktum. Grymt irriterad på min klantighet reste jag mig upp och skakade av mig chocken. Kollade snabbt igenom cykeln och endast ena bromshandtaget hade fått sig en smäll och var snett. Som tug var gick det att rikta upp hjälpligt. Kände mig lite mörbultad och stel i kroppen, men inget farligt. Dagen efter kände jag att det var ömt i ryggen och bröstet, inget värre. Ju mer tiden gick, desto mera ont gjorde det ont på ett specifikt område på ett revben på bröstet. Värst var det på fredag kväll/ natt för att försöka vända sig i sängen gjorde rejält ont! Fick erkänna för mig själv och frun att det kanske var illa ändå. På vårdguidens hemsida kunde jag bocka av alla symtom för en revbensskada. Läketiden är 1-2 månader, weeee!!!

 

Det blir framöver att ta det lugnare med träningen och lyssna på kroppen. Träna kommer jag att göra, men skippar de hårdaste passen om det gör för ont. Hade en plan att fokusera några veckor på simning, men för nog skjuta på de planerna en tid.

 

Dålig motivation

9 oktober 2017 | Bloggar – Mats Nord

Sedan loppet UTMB i början av september har  min vilja för löpning svalnat mer och mer. Jag misstänkte att de skulle bli något form av vaakum efter loppet och så blev det.

För ett par veckor sedan så slog det mig att SUM (Sörmlands Ultra Marathon) som skulle gå av stapeln 7 oktober skulle kunna vara något. Det är ett lopp jag sprungit förut och sagt att jag gärna springer igen. Jag blev till och med erbjuden att ta över en arbetskamrats startplats. Tyvärr så har baksidan på ett lår spökat, så när jag var ute på en lugn runda i tisdags så fick jag ont. Tog det lugnt från löpningen (nästan) resten av veckan. På fredagen kändes det ingenting, men ~50km i terräng skulle nog inte bli så bra. Så jag vek ner mig redan innan loppet. Det grämer mig idag i och med att jag var ute i skogen en runda igår och kände inte av något. Kanske hade det gått....

Medan jag håller på att fila på min tävlingsrapport över UTMB så damsuger jag internet på lopp som kan inspirera mig att löpträna. Där vet jag inte heller vad jag är ute efter. Ska det vara långt eller jättelångt, i Sverige eller utomlands, ska det vara ett kvallopp till något annat lopp, trail eller asfalt? Det finns massor av frågor och kanske massor av svar, har inte bottnat i jag vill. Det finns visserligen ett antal lopp som man skulle vilja springa, men ska man försöka planera in ett till nästa år? Tids nog kanske jag har svaret.

 

Det börjar dra ihop sig

25 augusti 2017 | Bloggar – Mats Nord

Nu är det bara en vecka kvar till jag står på startlinjen i Charmonix och årets upplaga av UTMB. Vad ligger fokuset på träningen då. Ja, det är backträning som som varit fokus den senaste månaden. Det gäller att vara stark både uppför och utför. Uppför sliter egentligen inte på benen, det är bara jobbigt. Men utförslöpning är den som sliter. Att sätta ner fötterna och försöka bromsa kroppen belastar benen rejält. Kommer ihåg hur jag kände mig förra gången jag sprang loppet och vet att backträningen är viktigt. Nu är den träningen klar och fokus är att hålla igång kroppen sista veckan och inte köra några hårda och långa pass. Det kommer bli lite traillöpning och kanske cykelpendling innan jag reser ner på onsdag. Utrustningsmässigt ligger jag i bra fas, har börjat packa så smått. Det jag funderar mest på är vilken energi jag ska ha med mig och hur mycket. En form av plan har jag, men den kommer säkert att förändras under veckan.

 

(Foto privat. Ett bra pass i Hammarbybacken, Stockholm)

Träning på semestern

1 augusti 2017 | Bloggar – Mats Nord


(Foto privat. Vanlig vy från mina rundor på västkusten)


Nu börjar semestern lida mot sitt slut, är inne på den sista veckan. Kan verkligen inte klaga för den tre första veckorna har  verkligen varit händelserika. Har umgåtts med vänner i olika delar av landet, både öst- och västkusten. Den här veckan blir mestadelas att slappa hemma.
Träningen under juli har verkligen överträffat alla förväntningar. Förra året tränade jag och frun varannan dag för att inte ta allt för mycket tid från familjen. I år så har kidsen blivit ett år äldre och det märks verkligen. De har blivit mer självgående. Det har gjort att både jag och frun tränat mer. Själv så skrapade jag ihop 24 pass under juli, inte så långa alla gånger. Vissa dagar blev det till och med dubbelpass i form av simning och löpning. Till stor del har jag frun att tacka för många av passen då hon har pushat mig att komma iväg. Ibland har motivationen trytigt och då har hon sparkat iväg mig. Har haft en hel del sällskap under träningara, både löpning och simning, vilket har varit kul. Det blev även en spontan liten löptävling, där jag kom tvåa. Lyckades med konststycket att springa fel, samt att bli getingstungen på kinden. Men även utan de fadäserna hade jag nog inte klarat av att knipa förstaplatsen.



(Foto privat. Choklad och medalj!!!)


En månad kvar tills UTMB nu. Det är nu dags att trappa upp träningen och då främst backträningen. Det får bli ett antal pass i Hammarbybacken varje väcka för att slipa på formen. Var för övrigt där igår. Hade ingen motivation för att träna men blev ivägtvingad av min bättre hälft åter igen, vilket var tur. För jag fick till ett riktigt grymt pass där vändorna kändes lätta och var stark hela passet. 800 Höjdmeter under en timme är jag nöjd med. Ska dit igen och då får jag sällskap, nice!

(Foto Privat. Simmade med en kompis i en å. Dottern passade på att bada samtidigt)

Gilla Allt om Löpning på Facebook!