Mats Nord

Bor i Stockholm mer fru och två barn. 2001 började jag med löpträning kontinuerligt. 2004 sprang jag mina första två bergsorienteringslopp, FEMM i Sverige och KIMM (numera THE OMM) i England. De senaste åren har jag kört ett antal ultarmarathons också, som längst 100 miles (161km).

Mats Nord

Mål för 2018

19 april 2018 | Bloggar – Mats Nord

Som vanligt har det gått alldeles för länge sedan jag skrev något. Vad händer då? Till att börja med så jag äntligen satt upp mål att träna för. Årets mål kommer bli tävlingen Ultra Trail Monte Rosa. Det är en systetävling till UTMB, men lite tuffare. Längden är ungefär den samma 170km, men 1300höjdmeter till gent emot UTMB, totalt 11300höjdmeter. Det finns två varianter av tävlingen, etapplopp på 4 dagar eller som jag ska köra, allt i ett svep. Det finns två perspektiv på vad som är tuffast. Jag tror att etapploppet är mentalt jobbigast. Att starta om fyra gånger eller gå i mål tre gånger och känna att man måste göra samma sak igen och igen. Att köra loppet i ett svep kommer givetvis vara med påfrestande då det inte finns utrymme för återhämtning. Egentligen så vet jag inte vad som skulle passa mig bäst. Det jag ska göra är i alla fall är att köra hela loppet i ett svep. Det blir ett år med att gnugga backe!

Innan semestern blir det ett nytt försök att ge sig på ECOTRAIL Stockholm. Jag sprang det förra året men hade en hel del problem med kramp, så det ska bli kul att förhoppningsvis få revanch. Bra att få ett kvitto på formen och det är alltid kul att tävla.

Har inga andra tävlingar inplanerade för tillfället, men man vet aldrig om det blir någon spontantävling här på våren.

Den här veckan har jag varit bortrest. Tänkte innan att jag skulle kickstarta med en rejäl mängdvecka och det har det blivit. Med ibland både morgonjogg och ett längre pass efter jobbet har kilometrarna rullat på. Har redan nu, torsdag, passerat 100km-sträcket! Kvällens runda var nog den som gått lättast och snabbast. Efteråt var jag inte uttömd som jag varit efter andra pass i veckan. Det kändes som att kroppen nu efter ett antal dagar med högt energiuttag börjag anpassa sig. Häftigt att uppleva det! Får se hur jag ska ta min träning vidare nu.

Tillbakablick och blick framåt

11 februari 2018 | Bloggar – Mats Nord

Jaha, då är 2017 över och det kanske på sin plats,dryga månaden in på det nya,att reflektera över vad som hänt under träningsåret.


Måste säga att jag är tveeggad över var jag tycker om träningsåret. Får nog dela upp det i positiva och negativa delar. Från januari och fram till september var det riktigt bra. Jag genomförde 3st tävlingar, Ultra Trail Barcelona, Ecotrail Stockholm och årets huvudmål UTMB under den perioden. Det var enkelt att motivera träningen under den perioden när det fanns tydliga mål.  Klämde även in en vecka på Playitas med familjen under den perioden, något som var riktigt kul för alla. Tävlingarna i sig gick bra. På UTMB persade jag med nästan 5 timmar men hade vissa problem som hindrade mig att nå mitt drömmål. Hmm, måste skriva tävlingsrapport snart….



Vidare det som varit bra är att jag börjat cykelpendla. Köpte mig en cyklocross i våras och har trampat en del på den. Det har varit riktigt skönt att börja och sluta vissa dagar med ett träningspass. Men sen efter UTMB så försvann gnistan. Sama sak hände för 4 år sedan då jag sprungit UTMB. Trodde jag skulle kunna hantera tomheten bättre den är gången, men inte. Liten gnista uppenbarade sig när jag blev erbjuden en startplats till SUM  i oktober av en arbetskollega. Hade tyvärr ett lår som spökade.  Men in i det sista så hoppades jag på att kunna köra, men jag ville inte äventyra något och därför avstod från att springa loppet.  Motivationen blev inte bättre av att jag (förmodligen) spräckte ett revben genom en cykelvurpa senare på hösten.


 I siffror har det blivit drygt 200mil löpning, 85mil cykel och 3 mil simning.  Ser man det så, så ser det riktigt bra ut. Hade dock önskat att jag simmat mer, främst i öppet vatten, något jag har ambitionen att lägga ner mer träningstid på 2018.


Vad händer under 2018?
Träningsmässigt kommer fokus givetvis ligga på löpning. Men utöver det så vill jag  simma mer, både utomhus och inomhus. Det blir också att fortsätta att cykelpendla till jobbet så ofta det går.
För att jag ska hålla motivationen uppe att träna behöver jag ha någon tävling i kalendern. Det behöver inte vara någon lång, tuff eller extrem, bara att det finns något att se fram emot och som drar upp en från soffan. Jag hade siktat in mig att köra Ultra Trail Barcelona igen. Tyvärr blir det inget lopp i år då arrangörerna behöver ett avbrott. Loppet är tillbaka nästa år och då med nya distanser och banor. Vidare så får jag se om det blir Ecotrail Stockholm igen och ta revansch på banan. Efter sommaren blir det ett nytt lopp i paritet med UTMB, har inte anmält mig än och därför är det fortfarande hemligt. Kommer försöka få in något swimrunlopp och kanske testa triathlon i någon form. Någon gång vill jag göra en Ironman och då kan det vara bra att testa tävlingsformen innan...

Åda Wild Boar Winter Race

10 januari 2018 | Bloggar – Mats Nord

(Foto: Åda Wild Boar)

I helgen som var blev det tävling, Åda Wild Boar Winter Race utanför Trosa. Det var en partävling med en roligt tvist. Loppet startade 14.00 med ett orienteringsmoment på 18km. När det var klart över gick tävlingen till traillöpning, 12km på Bolistbanan.

Jag hade teamat upp med Robin från Team Nordic Trail för dagen. Båda har erfarenhet av bergsorientrering och ultralöpning i bergsmiljö, så tillsammans borde vi kunna reda utt denna utmaning. 2 timmar innan start var vi på plats för registrering och förberedelse av utrustning. Under den omfattande säkerhetsgenomgången fick vi se delar av kartan som skulle användas och det såg hanterbart ut. Orienteringen bestod av ett antal kontroller i form av fyra 4st lopar där man efter varje lop kom tillbaka till tävlingscentret. Därifrån utgick och var mål trailbanan också. Fick då reda på att olika lag hade olika ordning på sina slingor. Efter genomgången var det en timma kvar innan start. Vi hade trott att man kunde köpa något där, men restaurangen var stängd så det blev en näringsrik lunch bestående av en banan och en Snickers.
Orienteringsmomentet gick helt ok. I början sprang vi dock förbi kontrollerna i och med att vi var vana vid en annan skala på kartorna. Inga större missar. När solen gick ner var vi inte klara med orienteringen, så det blev att sätta på pannlampa. Banläggarna hade lagt slingorna så de tangerade varandra på flera ställen. Det gjorde att man kände igen sig på flera ställen även om det var mörkt. Gjorde en miss på sista slingan som kostade oss drygt 5 min. Insåg att vi var sämre på orientering men bättre på att springa, när vi tog vissa omvägar på stigar istället för att gå rakt på kontrollerna. Det var ett annat lag som körde slingorna i samma ordning som oss. Vi sprang före dem, men plötsligt var de framför oss igen. Tror vi sprang förbi dem 6 gånger på hela tävlingen.
Etfter orienteringen var det 12 km trail, vi hade då sprungit ca 25 km under orienteringsmomentet. Banan var riktigt rolig, men tuff! Det hände hela tiden något, stigar, vägar, bergshällar om vart annat och kupperat hela tiden. Inte många ställen det var platt. Banan var rejält blöt. Massor av lera och vattensamlingar, vilket kylde ner fötterna. Vid ett lerhål lyckades jag sjunka ner till knäna och fastna till och med. Robins form var klart bättre än min så han fick dra stora delar av loppet, vilket jag tackar för. Började bli riktigt trött under sista 12km så det var tur att vi var två och kunde hjälpas åt. Vi knep flera placeingar under löpningen och slutade som 6.a i herrklassen och totalt 8.a, 2 mixlag kom före. Vi är väldigt nöjda över det!
Under promenade till omklädningsrummet från målet längtade vi till en riktigt varm dusch att tina upp i. Olyckligtvis var varmvattnet slut visade sig och många löpare svor. Som tur var fanns det en varm bastu i alla fall.

Gillade verkligen tävlingsformen med enklare orientering och sedan ren stiglöpning! Vet inte om det finns flera liknande lopp i Sverige, i så fall kanske man ska testa det igen. Vädret med några minusgrader och blå himmel kan man inte klaga på, vilket uppvägde att det var blött, sankt och lerigt under hela loppet.

Det är farligt att cykla

7 november 2017 | Bloggar – Mats Nord

I onsdags morse skulle jag cykla till jobbet. Misstänkte att det skulle vara halt ute så jag var fösiktig. Efter några minuter så brukar jag gena över en liten gräsmatta för att ta mig mellan två cykelbanor. Utan någon högre fart rullade jag över, men gjorde ett stort misstag. Det var lerigt och jag svängde. Om det var för kraftigt eller för snabbt vet jag inte, men i samma ögonblick släppte framdäcket och vurpan var ett faktum. Grymt irriterad på min klantighet reste jag mig upp och skakade av mig chocken. Kollade snabbt igenom cykeln och endast ena bromshandtaget hade fått sig en smäll och var snett. Som tug var gick det att rikta upp hjälpligt. Kände mig lite mörbultad och stel i kroppen, men inget farligt. Dagen efter kände jag att det var ömt i ryggen och bröstet, inget värre. Ju mer tiden gick, desto mera ont gjorde det ont på ett specifikt område på ett revben på bröstet. Värst var det på fredag kväll/ natt för att försöka vända sig i sängen gjorde rejält ont! Fick erkänna för mig själv och frun att det kanske var illa ändå. På vårdguidens hemsida kunde jag bocka av alla symtom för en revbensskada. Läketiden är 1-2 månader, weeee!!!

 

Det blir framöver att ta det lugnare med träningen och lyssna på kroppen. Träna kommer jag att göra, men skippar de hårdaste passen om det gör för ont. Hade en plan att fokusera några veckor på simning, men för nog skjuta på de planerna en tid.

 

Dålig motivation

9 oktober 2017 | Bloggar – Mats Nord

Sedan loppet UTMB i början av september har  min vilja för löpning svalnat mer och mer. Jag misstänkte att de skulle bli något form av vaakum efter loppet och så blev det.

För ett par veckor sedan så slog det mig att SUM (Sörmlands Ultra Marathon) som skulle gå av stapeln 7 oktober skulle kunna vara något. Det är ett lopp jag sprungit förut och sagt att jag gärna springer igen. Jag blev till och med erbjuden att ta över en arbetskamrats startplats. Tyvärr så har baksidan på ett lår spökat, så när jag var ute på en lugn runda i tisdags så fick jag ont. Tog det lugnt från löpningen (nästan) resten av veckan. På fredagen kändes det ingenting, men ~50km i terräng skulle nog inte bli så bra. Så jag vek ner mig redan innan loppet. Det grämer mig idag i och med att jag var ute i skogen en runda igår och kände inte av något. Kanske hade det gått....

Medan jag håller på att fila på min tävlingsrapport över UTMB så damsuger jag internet på lopp som kan inspirera mig att löpträna. Där vet jag inte heller vad jag är ute efter. Ska det vara långt eller jättelångt, i Sverige eller utomlands, ska det vara ett kvallopp till något annat lopp, trail eller asfalt? Det finns massor av frågor och kanske massor av svar, har inte bottnat i jag vill. Det finns visserligen ett antal lopp som man skulle vilja springa, men ska man försöka planera in ett till nästa år? Tids nog kanske jag har svaret.

 

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!