Mats Nord

Bor i Stockholm mer fru och två barn. 2001 började jag med löpträning kontinuerligt. 2004 sprang jag mina första två bergsorienteringslopp, FEMM i Sverige och KIMM (numera THE OMM) i England. De senaste åren har jag kört ett antal ultarmarathons också, som längst 100 miles (161km).

Mats Nord

TBT Västerås Swimrun

10 november 2016 | Bloggar – Mats Nord

Idag blir det ett TBT-inlägg. Så kan det bli när man inte skriver direkt, utan skjuter upp det till senare. Tänkte dela med mig av min upplevelse av min första  swimruntävling. Hade tidigare en jobbarkompis som var sugen på att köra en swimruntävling och ville ha med mig. Det här var för drygt ett år sedan och jag var fortfarande kass på att simma, men gillade konceptet. Vi simtränade tillsammans under hösten och plötsligt började det släppa för mig och jag kunde simma längre än 25meter och inte vara andfådd och utmattad. Att köra ett swimrun kändes överkomligt då.  Ångaloppet skulle kunna vara något för oss tänkte vi. Dels för distansen, men även för att de hade en kortare klass och även barn/ungdomsklass, vilket gjorde att  familjen skulle kunna vara med och tävla under helgen. När jag sedan synkade min plan med fruns kalender visade det sig att tävlingen krockade  med ett träningsläger som hon var sugen på. I och med att jag åker på tävling då och då, så ställde jag upp för henne om hon ville göra något kul.  Kollade runt under vintern och hittade Västerås swimrun. Berättade om tävlingen för frugan och hon gillade idén i och med att hon hade kört crawlkurs under hösten. Direkt frågade hon om vi skulle köra, visst de skulle jag gärna göra, även om jag hade tanke på min jobberkompis. Kul att tävla tillsammans med sin fru, för första gången.

Under våren köpte jag en våtdräkt för att träna öppet vatten med. Innan så trodde jag det skulle bli en trevlig naturupplevelse och en frihetskänsla. Men efter premiärdoppet i en sjö insåg jag att det var bara dålig sikt. Att sedan försöka simma rakt var inte det lättaste heller. Blev inte besviken, men det var ju inte som jag föreställt mig. Samtidigt som jag testade öppet vattensimning, så provade även min fru det. Och hon kände ungefär likadant, men starkare. Tänkte ändå att jag skulle ge det en rejäl chans och satte upp som mål att testa 10 gånger innan jag gav upp.

Frugan provade ytterligare en gång till att simma öppet vatten, samt att springa med våtdräkt. När hon kom hem så deklarerade hon tydligt att hon ställde sin plats i Västerås swimrun till förfogande, detta var inget för henne. Då teamade jag ihop mig med Jerker, en kompis som gick crawlkurs under våren. Han tände på idén om swimrun direkt! Vi bor bara några hundra meter från varandra, så under sommaren tränade vi en del tillsammans, vilket var riktigt kul.

När vi dök upp vid startområdet på tävlingsdagen var det med ett visst lugn, men ändå spänd då jag aldrig tävlat i swimrun förut. Hämtade nummerlapparna och började så smått byta om. Det dök upp flera bekanta ansikten som jag inte visste skulle tävla, vilket var extra kul. Efter en kort tävlingsgenomgång blev det att ställa oss i startfållan. Vi kände att vi inte behövde tränga oss längst fram i och med vår insikt på kapacitet och mål, att komma i mål. Det fick bli någonstans i mitten helt enkelt. När startskottet äntligen ljöd började vi jogga, när täten körde full fart. Vi kom in i en bra fart och lunkade på. Det slumpade sig så att vi kom ikapp en Johan från Team Nordic Trail, som vi började springa med till första vattenmomentet, som var längs en badstrand. Jag och Jerker hade varit där under sommaren och funderade då på hur bansträckningen skulle vara då det är långgrunt.  Det visade sig att lårhögt där man skulle ta sig över. Knepigt, för de flesta vadade/sprang i vattnet, medan andra försökte springa. Jag testade några simtag men gav upp ganska så fort.  Väl uppe ur vattnet var det skönt att man äntligen var på gång. Åter igen kom vi ihop med Johan och hans kompis.  Vi sprang o snackade lite. Det skulle visa sig att  Johan och hans kompis var snabbare i vattnet, men att vi kom ikapp på löpningen, så i följdes åt halva loppet. Första simningarna var ganska så korta, någon eller några hundra meter. Jag körde utan paddlar, medan Jerker körde med. Det gjorde att vi var hyfsat jämna.  Hur ska man lyckas simma till rätt ställe, tänkte jag innan. Men någon hade tänkt, så det satte upp stort vitt lakan där man skulle, så man kunde se på avstånd(blottar min okunskap). Närmare halvvägs in i loppet kom vi till det vi bävat för, de två längsta simningarna på tävlingen, nästan 500m vardera. Problemet för mig var inte distansen visade det sig, utan att hålla koll på var min kamrat var. Ni kan ju tänka er hur lätt det är när 30-40 pers runt omkring en,  i svarta(mestadels) dräkter och gul badmössa simmade och skvätte och man själv skulle försöka lokalisera någon i detta. Inte helt enkelt kan man konstatera. Efter den första långa simningen skulle man ta sig upp på en brygga, utan stege. Det var grymt att försöka dra sig upp minst en halvmeter när man precis använt armarna hårt i simningen. Efter en del slitande kom vi upp och gav oss ut på loppets längsta löpsträcka. Fortfarande häll vi ihop med Johan och hans kompis. Nästa simsträcka var även den runt 500meter. Åter igen hade jag stora problem med att hålla koll på var Jerker var, ibland var han bakom mig och ibland framför. Det gjorde att jag inte fick någon flyt i simningen. Väl uppe ur vattnet tog vi lite vätska och energi och började lunka. Tyvärr började Jerker få problem med ett ben, så vi slog av på takten. Vi gick i uppförslut/backar för att avlasta och spara hans ben så gott det gick, för höll vi bara ner farten funkade det ok för honom. Även om jag kände mig pigg och stark så ville jag fullfölja loppet och manade inte på för att äventyra något. Runt 8 simsträckor och lika många löpsträckor kvar nu, klart kortare. Vi tuffade på och kom till "grissträckan", som jag har för mig att de kallade den. Det innebar en sträcka med näckrosor och dyig botten. Tidigare under sommaren hade jag och Jerker rekat den och visste vad som väntade oss. Det är inte helt enkelt att simma med näckrosor som fastnar runt armarna när man crawlar. Äntligen kom vi fram till sista simsträckan! Men det visade sig vara en tuffare sträcka, med vind och vågor. Nu var det bara att bita ihop även om man började bli mör. Väl uppe ur vattnet joggade vi sista biten. Spännande att man skulle ta sig upp för en lång trappa det sista man gjorde. Vi kom in på 2timmar och 49minuter, 49 minuter efter vinnarna. Det räckte till en 70.e plats av de 90 lag som kom i mål i herrklassen.

Det var premiär för Västerås Swimrun i år, men jag måste säga att det var ett välorganiserat och trevligt lopp. Det enda minuset var utlottningen av priser som tog alldeles för lång tid. Det lottades ut ett pris då och då kändes det som, i konkurrens med att speakern kommenterade  de som samtidigt kom i mål. Så när det började dugga från himlen, gav vi och andra med oss av även om lottningen inte var klar. Det gjorde att jag missade priset som jag skulle ha vunnit, ett årskort på ett gym! Men det var förmodligen flera med mig som redan stuckit iväg på grund av vädret och då missade utlottningen.

Nej, jag behövde inte ta ut mig till fullo under loppet, men det spelar ingen roll. Det viktigaste för mig/oss var att ha kul och ta oss i mål, o det lyckades vi med !!! Vi har redan nu anmält oss till nästa års Västerås Swimrun och då blir det åka av !!!!!

En variationsrik träningvecka

7 oktober 2016 | Bloggar – Mats Nord

Jag känner att min motivation för löpning är svalt när jag inte har någon tävling inplanerad på länge. Får se om det kanske blir något i November i någon form.

Det har gjort att jag kört en del annan träning en tid. Denna vecka tror jag att jag satt personligt rekord över variation. I måndags blev det ett bra simpass, onsdag kväll höll jag i ett pass för Team Nordic Trail. Då blev det inte så mycket löpning pesonligen, men lite i alla fall. Torsdagen bestod av transportcykling till och från jobbet, totalt 34km. Så i dag körde jag ett styrkepass med Kettlebells. Det är variationsrikt, utan något mer fokus än bygga upp något annat än allmänstyrkan. Försöker också få in något yogapass då och då för att bygga upp styrka och smidighet. Förhoppningsvis kommer jag bli en starkare löpare och få en kropp som håller längre.

Tävling på jobbet

30 september 2016 | Bloggar – Mats Nord

Förra måndagen fick jag en inbjudan till den årliga löpartävlingen på jobbet. Distanserna var 6 eller 10 km. Kände att jag inte hade något att hämta resultatmässigt, för veckan innan hade jag sprungit samma bana. Under det passet tyckte jag att jag låg på ganska så bra och ansträngningsmässigt var det rejält jobbigt. Tyvärr så talade klockan sitt tydliga språk, 5-6 minuter långsammare än vad jag hade uppskattat.

Så på torsdagen var det dags. På väg till starten intalade jag mig själv att det skulle bli ett bra pass och ingenting mer. Det är ju något speciellt med att få nummerlappen på sig, pulsen ökar direkt med några slag. Hade sällskap med två jobbarkompisar och en siktade på sub 38min, galet! Då visste jag en rygg jag inte skulle följa… När det äntligen var dags, radade vi radade upp på startlinjen, runt 20 löpare. Jag ställde mig efter raketerna. När starsskotet gick (klassiska dragsmällare) tog jag några snabba steg och skojade med en kompis att jag i alla fall låg 3.a en gång i tävlingen. Men sen så tog jag rygg på de två jag visste var snabba och försökte komma in i mitt tempo utan att gå ut för hårt. En kilometer passerades och förvånades att jag fortfarande var 3.a, med en lucka till nästa. Men 500meter senare insåg jag att jag gjort ett riktigt nybörjarmisstag, ena skosnöret hade gått upp. Snabbt stopp för att fixa. Under tiden hörde jag fotsteg, men ville inte vända mig om. Klart, fort upp och iväg. Skönt, de hann inte passera mig. Tuffade på och kom in i takten igen. Målet var att göra mitt egna lopp och inte bry mig om andra. Det är lätt att säga, men svårare att leva upp till. Försökte hela tiden övervinna frestelsen att titta bakåt, men det var svårt. När jag närmade mig 6km tänkte jag att jag skulle unna mig själv att kolla bakåt i och med att det just där var öppet och man såg långt bakåt. Men jag övervann frestelsen och fortsatte fokusera på mig själv, fortfarande på en 3.e plats. Vid 7km började hornen växa ut och försökte öka tempot något, det kan gå, tänkte jag. Metrarna tickade ner, men vid drygt 8km kom en brantare backe och det började gå tungt. Full fokus, nu!! Strax innan 9 började den sista backen, en ganska lång men sugande backe. När väl krönet passerats var det bara att ladda på, lätt utför. Det blev ingen spurtstrid, utan jag gick i mål ensam.

Intressant iakttagelse var att den yngsta av topp-5 var 32 år och den äldsta var 59. Jag kom med andra ord 2.a i min klass! Många av de som sprang var i 20-25-års åldern, men blev spöade av ”gamlingarna”. Jag fick för övrigt en tid 5minuter under den jag hade haft veckan innan. Tänk vad en nummerlapp kan göra!

Test av Sudio-hörlurar

1 september 2016 | Bloggar – Mats Nord

Fram till igår kunde man vara med om att vinna ett par hörlurar från Svenska Sudio, här på Allt Om Löpning. Jag har fått förmånen att testa dessa några veckor och måste säga att jag är imponerad.  Modellen jag testade heter Sudio Vasa Blå, är in-earhörlurar med blåtndsöverföring. Sudio har även flera andra modeller med sladd. De marknadsför sig som ett premiummärke och lådan de kom i gav ett exklusivt intryck som bygde på detta. Det följde till och med ett läder etui för förvaring. Laddade upp dem så fort som möjligt och började testa. Detta var första gången som jag använt blåtandshörlurar och hade inte förstått vitsen med att ha ett par innan jag testade. Enkelt att koppla ihop i mot en telefon i likhet med andra blåtandsprodukter. Insåg väldigt snart att det var en befrielse att slippa sladd och konstant bära med sig telefonen. Nu kunde jag laga mat utan att fastna i något, weee! På samma sätt var det skönt om man hade telefonen i fickan och man har jacka på sig. Normalt brukar jag ha hörlurssladen innanför då, med resutatet att det är lite problem om man behöver ta fram telefonen och göra något på den.
Utseendet är inget att klaga på små och snygga, de väger endast 14gram. Ljudet då? Har kört från ljudbok och poddar, till pop och hårdrock det är kanonljud. I och med a det är in-ear så slipper man mycket av de omgivande ljuden, vilket ger en klarare ljudbild. Det är två saker som jag kan tycka är negativt med dem i förhållande med ett par vanliga hörlirar med sladd, men inte är några problem egentligen. Det första är att de behöver laddas. Mer och mer i ens vardag behöver laddas, det är telefoner, datorer, läsplattor, klockor mm och nu även hörlurar. Hur många laddare behöver man om en familj ska på semester och samtliga saker ska laddas samtidigt? Det är en tänkvärd fråga. Men som sagt det är inget negativt om produkten som sådan. Det andra negativa är egentligen blåtandsöverföringen. För någon vecka sedan uppstod ett I-landsproblem, jag pratade i telefon med Sudio-lurarna och hoppade in i min bil, som har Blåtand. Vad händer då, jo samtalet studsar runt och landar i vanliga högtalaren i telefonen. Innan jag fattade det blev jag väldigt konfunderad. Då måste jag aktivt välja var jag vill ha samtalet kopplat till. Ja, ytterligare ett ickeproblem och som inte rör Sudio-lurarna i sig, det är mera en vanesak med ny teknik.

Jag gillar mina Sudio Vasa Blå och det är svårt att hitta något negativt om dem. Personligen kan jag lätt rekommendera dem! Är det så att ni blivit sugna på att köpa ett par kan ni via länken http://goo.gl/X6Z1aP och uppger koden: LoveRunning så får ni 15% rabatt.

Dags för UTMB, för andra

24 augusti 2016 | Bloggar – Mats Nord

På fredag händer det, starten för årets upplaga av UTMB. Det känns surt att jag åter igen missar tävlingen. Men nästa år är det min tur, då har jag en garanterad plats. Nu har jag precis ett år på mig att träna specifikt för loppet. Det kommer bli ett annat upplägg mot förra gången jag tränade för UTMB, för nu vet jag mer vad som krävs av en för att genomföra loppet.
Nedan kan ni läsa hur jag upplevde UTMB 2013.

http://www.alltomlopning.se/index.php?pageId=564&start=130

Gilla Allt om Löpning på Facebook!