Mats Nord

Bor i Stockholm mer fru och två barn. 2001 började jag med löpträning kontinuerligt. 2004 sprang jag mina första två bergsorienteringslopp, FEMM i Sverige och KIMM (numera THE OMM) i England. De senaste åren har jag kört ett antal ultarmarathons också, som längst 100 miles (161km).

Mats Nord

Min trotjänare håller på att dö

22 augusti 2012 | Bloggar – Mats Nord

Min trotjänare, min träningsklocka Garmin Forerunner 305 håller på att säcka ihop. Efter i drygt 3 års tjänst börjar den ge upp. Jag kallar den piskan, då den säger åt mig när det går för sakta eller när jag tror jag har sprungit tillrälkigt långt. Stockholm Marathon i år blev för mycket för den. När jag tittade på displayen vid ca 24km var den fylld med vatten(se bild).efter någon vecka var det borta, men jag blev skeptisk hur länge den skulle hålla (se bilden nedan). Knappt två veckor senare sprang jag ett 6-timmarslopp. Tro det eller ej, men det började regna. Åter igen fick jag in vatten innanför glaset. I dagsläget har jag fortfarande en väldigt liten droppe kvar under glaset. Jag skickade in den till Garmin, men garantin hade gått ut för några månader sedan, typiskt.
Jag vet inte om jag är nojig, men jag tycker den beter sig konstigt på flera sätt. ett exempel är att ibland "fryser" sekundrarna, för att sedan hoppa till och komma igång igen. Skumt...
Jag måste nog köpa en ny. I dagsläget tror jag att det blir en Garmin Forerunner 310XT. Storebrorsan, Forerunner 910XT är snyggare och med mer finesser, men frågan är om jag skulle använa dem när jag i princip bara springer. Höjdmätaren bygger på lufttrycksbarometer, vilket talar starkt för den.  Andra alternativ skulle vara Polars nya gps-klocka som Mikael tipsade om eller Suuntos gps-klocka Suunto Ambit. Suunton verkar vara en kompetent klocka, som också är snygg att ha till vardags.

Det är ju en prisfråga också, i och med att ingen verkar vilja sponsra mig med en klocka så får jag själv hosta upp pengarna.

Av mina tre träningsklockor på bilden använder jag faktiskt alla. Forerunner 305 används ofrast som träningsklocka. Suunto T6 används vid bergsorientering och backträning när jag noga vill veta avverkad höjd. Den gula Suunto Vector tränar jag sällan med. Det är min första klocka med bra höjdmätare. Jag köpte den begagnad för många år och ha det kvar nödklocka och vardagsklocka.

 

DSQ

21 augusti 2012 | Bloggar – Mats Nord

Efter BAMM har jag lyckats fått en ny beteckning i resultatlistan DSQ, diskvalificerad! Hur gick det där till, jo vi är dåliga orienterare med för mycket iver i kroppen.

Torsdagen, dagen innan tävlingen bestod av ta flyget till Kiruna och en hyrbil till Björkligen. Vi reste och bodde med Team Rockrunners Lag X.  Väl frammer installerade vi oss i den stuga vi hyrt.  Den var liten och ganska så sliten, men det skulle nog funka för oss ändå. Dags att hämta nummerlappar och köpa den obligatoriska BAMM-tröjan. Jag fick inte köpa storlek S på tröja av damen innan jag överbevisade att jag inte var större än så. Ner till stugan igen för att packa ryggorna  och börja med maten. Rockrunners har som tradition att alltid äta  80-talsrätten flygande Jakob och så blev det även denna gång. Det blev en hel del spekulationen var nattlägret skulle vara och i vilka områden vi skulle springa i. Senare på kvällen var vi med på informationsmötet. Då fick vi veta att Marcus Hellner inte skulle delta på grund av förkylning, tur för oss. Tävlingsledare Anders Morell, höll sitt traditionsenliga förmanings-/informationstal med undantag på en punkt. Han missade sin avslutande replik, "låt fjället bestämma".

Fredagsmorgon och första tävlingsdagen. Vi fördelade sysslorna, två fick hämta kartorna och två fick laga frukost. Det visade sig att våra misstankar dagen innan angående nattlägret besannades. Jag och Mange som skulle köra 50-klassen hade endast 4 kontroller på hela dagen.
På väg till starten stötte vi på en del kända ansikten. Starten var längst ner i en skidbacke och vi positionerade oss längst fram, bredvid Rockrunners och Team Silva med Björn Rydvall och Mikael Andersson, flerfaldiga vinnare i 70-klassen. Starten gick det blev full fart upp för backen. Som alltid när starten går dundrar man på utan uppvärmning rakt upp och chockar kroppen. Efter 10min tror man att man ska spy upp lungorna, men gänslan försvinner efter hand och pulsen börjar stabiliseras. Första kontrollen stämplade vi som 3.e lag i vår klass, endast 1,19 efter ledarna. Vi tog rygg på dem och försökte hänga på mot kontroll 2 som sträckte sig över hela kartan(nästan). De valde samma väg som vi planterat i stort sett. Någonstans tappade vi dem och vi följde vår egna plan, som visade sig vara ett dåligt vägval. Vi och ett mix-lag fastnade på en bergssida ovanför Trollsjön utan att till synes kunna komma vidare. Efter ca 30min kom vi äntligen vidare och hade tappat ca 35min till nästa kontroll på ledarna. Nästa kontroll var kortare och gick ok. 4.an var nästa pånga ben. Vi gjorte nu nästa dåliga vägval, vi följde sträcket rakt på. Orienteringsmässigt gick det bra, men när vi närmade oss kontrollen började vi träffa på lag som vi ladrig sett förut under tävlingen. Vi insåg att vi tappat ännu mer och tappade sugen. Vi slog av på farten och tog oss i mål. Till vår förvåning visade det sig att 1.an och 2.an hade stämplat fel och blivit diskade. Plötsligt låg vi 7.a och endast 8.30 efter ledarna. Nu var det match igen!
Nattlägret var faktiskt riktigt bra. Det fanns gott om plats för tält, mot förra året då det var sämre med den saken. Vi började med att svabba av och i bäcken som rann bredvid och fick på oss rena och torra kläder. Sedan blev det dagens första måltid, som bestod av frystorkat. Vi satt och njöt i solen medan lagen ramlade in. Våra kompisar från Rockrunners var ute 10.43, 43min över maxtiden. Det innebar att de inte fick starta i 70-klassen som det sprungit, men kunde får köra 50-motionsklass(utom tävlan). Under kvällen fick vi kartorna för nästa dag och planering skedde. Senare blev det lägereld och mer mat innan vi vid 22-tiden hoppade in i tältet.
När vi vaknade vid 6-tiden var vi taggade för dagen. Nu skulle det bli race! vi käkade frukost i godan ro och drog oss för att sätta på de blöta kläderna från gårdagen, som fortfarande var fuktiga. Efter vi rivit tältet och packat ryggorna var det bara att byta om och ta sig till start. Jag vet inte hur de tänkte, men det krävdes att man vadade till start och då var blöt redan innan. I och med att vi kommit inom en timme efter ledarna startade vi i jaktstarten. De som inte var med i den hade masstart 08.00, medan jaktstarten började 08.15. Starten gick och vi började med en stigning på ca 500höjdmeter till första kontrollen. Tog kontrollen som ett av de snabbaste lagen i vår klass. På väg mot 2.an var det mestadels nedför. Vi lade i tävlingsväxeln och gick på snabbt. Många av de lag som startat i masstarten över 20min innan sprang vi förbi i stenskravlet som var. Det var inte någon direkt orientering, det var bara att följa lämmeltåget till kontrollen. Vi låg 3-4 vid den kontrollen och var med i täten nu, utan att riktigt veta det. Mot nästa kontroll i full fart. Vi är starka löpare, även över stenskravel och annan bökig terräng, men nu lös det igenom att vi inte är orienterare, vi missade en kontroll!!! Vi läste in fel sjö samtidigt som det var dimma över toppen med vår kontroll. När vi väl insåg vår miss var vi kanske 20min bortanför kontrollen och motivationen försvann. Skulle vi springa fram och tillbala för att kanske tappa totalt 40-45min? nej, vi vek ner oss och styrde hemåt istället. Nästa kontroll, som var en bro, var vi i princip ikapp 2.an och 3.an och såg hur de hade börjat en klättring på en stig. Vi träffade på banläggaren och tog oss tid och snackade lite med honom. Sedan var det bara att ta sig över fjället och tillbaka mot målet. Med svansen mellan benen gick vi bakvägen in i målområdet och stämplade ut.

Vi hängde med huvudet när kompisar och bekanta frågade hur det gått eller vad vi hållit på med. Vi hoppade in i bastun och slickade våra sår. Vi deltog i alla fall på prisutdelningen och grämde oss ännu mer. Efteråt var det BAMMkett. I år var det buffé mot förra året då det var tallriksservering. Maten var ok, men betala 350kr för potatisgratäng, kött och bea, kladdkaka(eller motsvarande) samt ett glas vin eller en öl anser jag vara i saftigaste laget. Alternativen hade varit att äta 18.00 i den riktiga restaurangen eller laga egen mat. Nästa år ska vi försöka var fler lag som åker tillsammans och då tror jag att det blir egen mat nästa år med tanke på priset och vad man fick.

Det är bara att ta nya tag nästa år! Jag och Mange måste försöka vaska fram några orienterare tills dess som kan ledsaga oss, för det är tydligen inte vår starka sida.

Bilden är tagen av Team Rockrunners.

Sista passet

13 augusti 2012 | Bloggar – Mats Nord

Idag genomförde jag mitt sista pass inför BAMM i slutet av veckan. Det blev 10km i ett klassiskt eljusspår som är nära jobbet. Det var premiär för det spåret. Tyvärr var det inte så långt, ca 2km, så det fick bli 4 varv. Idag blir det att börja plocka fram utrustning inför loppet. Min stora fundering, som alltid uppstår vid bergsorienteringslopp är hur mycket mat som ska med. Eller mer nyanserat, hur mycket energi som går åt under löpning två dagar. Jag vet ungefär mängd, men jag har en förmåga att vela in i det sista. Förra året hade jag inget kvar när jag gick imål, perfekt avvägning. Det kommer i alla fall bli en salig blandning av Gel, energikakor och snickers i helgen.
Varje år som jag sprungit BAMM har man fått stora kanelbullar vid målgång i nattlägret. Det är ett välkommet inslag efter 5-6 timman löpning i fjällterräng. Vi brukar längta efter dem i slutet av dagen då man börjar närma sig mål. Hoppas innerligt att bullkonceptet finns i år igen!

Laguppställning inför BAMM

11 augusti 2012 | Bloggar – Mats Nord

Klubben jag springer för heter Ladonia Fellrunners. Klubben bildades någonstans runt 2006-
2008. Jag och Mange, min lagkamrat började springa bergsorienteringslopp tillsammans
2004 och då körde vi FEM i Åre och Karrimor Mountain Marathon, KIMM (numera
OMM). Året efter hängde vi på några andra killar som skulle på en tävling. Det visade
sig att de var kärnan i de som anordnade orienteringstävlingen Ladona Mountain Trophy.
Vi började planera, organisera och resa till tävlingarna tillsammans. Tankarna om att
bilda en klubb började gro under olika bergsorienteringstävlingar som vi deltog i runt om i
Storbritannien. 2008 skapades bloggen. Det är stort och smått som tas upp och på ett lättsamt
sätt. Vi är mera en hobbyklubb, men vi har snygga tävlingströjor! Som man kan läsa på
bloggens laguppställning går det bra för medlemmarna, enskilt och i lag. Ett signum för
klubben är att vi alltid startar tävlingar i kortbyxor.
Förra året på BAMM hade Ladonia två lag med, men i år är det endast ett. Lite tråkigt men
så kan det vara. Jag och Mange kommer att resa och bo med ett lag från Team Rockrunners.
Det är ett roligt gäng som vi har hängt med under flera tävlingar. Min lagkompis Mange har
till och med tävlat med en av dem. Vi får se om det blir Kristers Flygande Jakob till middag
dagen innan, det är tydligen ett beprövat kort.
Målsättningar för loppet då? Det kommer bli tufft, Marcus Hellner ska springa samma klass
som oss. Hans lagkamrat vann samma klass förra året. Det är lätt att få en känsla att de ska
leka prisjägare istället för att gå upp en klass, där jag personligen tycker de hör mer hemma.
Vi har tidigare provat på platserna 4, 5, 6 och 7. Bättre än så vore kul, men allt kan hända.

Vi låter berget bestämma!


Bilden nedan är lånad från BAMMs hemsida från BAMM 2011. Jag och Manges foto efter målgång

Gilla Allt om Löpning på Facebook!