Kicki Westergren

I ett år tjatade en f.d arbetskompis på mig att följa med henne till gymmet och träna. Jag vägde 85 kg och var totalt ointresserad av träning. Men efter de där året av tjat gav jag tillslut upp och gick med henne till gymmet och fastnade, det var i april 2010! I samma veva började jag med löpning och efter en total livsomvändning blir jag tokig om jag inte får röra på mig!

Kicki Westergren

Ortopedbesök

18 mars 2017 | Bloggar – Kicki Forsström

För några dagar sen var jag på Löp & Skokliniken i Göteborg och träffade en ortoped, han konstaterade att mina fettkuddar under hälarna lixom har glidit ut mot sidorna och att skyddet mitt under foten är näst intill obefintligt. När man trycker under kan man nästan känna benet, så då förstår jag ju att jag lätt får problem. Bara jäkligt irriterande att ingen annan lagt märke till detta, har haft problem med mina fötter i över 3 år, varit hos en rad läkare, sjukgymnaster och ortopeder… Känns som man kunde förebyggt och förkortat mina problem om man fåt veta de tidigare, men, men.. Nu ska de tillverkas skoinlägg efter alla konstens regler som jag ska tillbaka om några veckor för att få dem anpassade till mina skor. Då ska jag också passa på att ställa alla dumma frågor och den viktigaste frågan är ju så klart när kan jag komma igång med löpningen igen?? Lite trevlig kuriosa: när jag var på väg ut från butiken mötte jag Mustafa Mohamed i dörren!

Har bestämt mig för att stå över Göteborgsvarvet i år, dels för att jag inte hunnit träna något och dels ,så klart, att springa 2 mil på asfalt är nog inte så smart just nu, de skulle antagligen förlänga mina problem i onödan. (Jag har en startplats till försäljning!!) Däremot hoppas jag kunna springa ett traillopp som går i mitten av juni som jag redan är anmäld till, de är ”bara” 1 mil och i terräng och antagligen lite snällare mot fötterna än asfalt. Få se om nån månad hur de känns med foten och om jag hinner öva upp kondisen nåt innan med spinning kanske? Annars får man väl sikta på Midnattsloppet, det är  ju en stund kvar dit, de är ju så kul med lopp, vill ha nåt lopp framför mig att se fram emot, så jag försöker hålla mig positiv!

Nu när vi äntligen går mot ljusare och varmare tider vill jag springa, jag saknar de verkligen, enkelheten i de, bara snöra på sig skorna och ge sig ut! 

Jäkla fot!!

17 februari 2017 | Bloggar – Kicki Forsström

Ja, jag hade ju en tid på Vårdcentralen för att träffa en läkare angående min fot i slutet av december, men när jag kom dit var läkaren inte där, hon jobbade visst på annat hål och ingen hade brytt sig om att meddela mig.. Skulle få en ny tid, men tydligen glömdes jag bort, igen, så jag fick ringa engång till och nu har jag en tid om en vecka. Har bestämt mig för att bara åka dit och skaffa läkarintyget för att kunna skjuta fram årets Göteborgsvarv till nästa år. Att åka till sjukhuset och träffa den värdelösa ortopeden en gång till känns helt bortkastat, så jag bryr mig inte om att skaffa nån remiss dit. Istället har jag hittat ett ställe i Göteborg som vekar bra, där man inte behöver ha remiss. Ska boka en tid där och då får man träffa en ortoped och göra en ordentlig genomgång och så kan man beställa inlägg eller vad man nu kan komma att behöva. Tycker de låtar bra och hoppas på att de ska ge ett bra resultat! Kanske, kanske om allt går bra kan jag komma igång med löpningen igen fram emot sommaren, de vore verkligen riktigt kul! Nu har jag varit skadad i evigheters evigheter och löpning är min favorit sport, så de känns verkligen riktigt tråkigt att inte kunna utöva den. De har ju gått över en gång, så jag vet att de går, men de tar ju sån tid bara..

Resumé!

23 december 2016 | Bloggar – Kicki Forsström

Ett god jul och ett gott nytt år till er alla! Ännu ett år har passerat förbi, och de har gått otroligt fort! En resumé av mitt träningsår, nånstans i våras släppte tillslut de onda i min fot. Efter att ha haft hälsporre i vänster foten i evigheters evighet fick jag tillslut inlägg och gel. När jag träffade läkaren sa hon att de  då onda som var kvar var snedbelastning p g a hälsporren.  När allt de onda äntligen släppte kunde jag tillslut börja springa igen och de blev 5 lopp under våren/sommaren.

Startade med Göteborgsvarvet, därefter blev de ett traillopp i stan, Trollhättan city trail, varpå de blev ytterligare två vändor till Göteborg, Blodomloppet och Midnattsloppet. The grande finale blev mitt livs första och sista(!) maratonlopp, Skräcklanmaran i Vänersborg. Efter de loppet fick jag ont i höger foten, tänkte först att de var överbelastning, men den släppte inte och jag började misstänka att jag fått ytterligare en hälsporre.. Det känns riktigt jäkla skit att efter nästan 3 år med ont i vänster fot åker på en ny skada, fast på höger foten. Nästa vecka ska jag till vårdcentralen och träffa en läkare. Hoppas på att få nya inlägg och att de onda ska försvinna. Jag hatar verkligen att inte kunna komma ut och springa när jag vill och nu är de ”bara” 5 månader kvar till Göteborgsvarvet och jag är ju anmäld!! Håll tummar och tår för att den onda foten slutar vara ond innan dess!

Gott nytt träningsår nu!

Fötter...

14 oktober 2016 | Bloggar – Kicki Forsström

Efter mitt maraton i början av september sprang jag inte på flera veckor, behövde vila mina blå tår och fötterna. Fick lite ont i höger hälen efteråt, gissade på överansträngning, de kändes inte riktigt på samma sätt som de kändes med hälsporren.. Jag tror att hälsporren i vänster är helt återställd, har inte haft ont där på flera månader vilket känns bra. När jag var ute på min första runda efter maratonloppet fick jag dessvärre ganska ont i höger foten igen, och har nu vilat mig från löpning sen dess. Jag har tänkt gå till doktorn med de och försöka få ett par nya skoinlägg, mina gamla är väldigt slitna nu. Jag vet inte om de är en hälsporre jag åkt på igen, de känns som de onda inte sitter riktigt där de borde för att vara en hälsporre, nu efter några veckor gör de bara ont om jag trycker på området, så jag hoppas verkligen att de inte är hälsporre igen, för de var hemskt segt att bli av med. Känns verkligen tråkigt när man hela tiden ska bli motarbetad av sin egen kropp!

Har heller inte tränat jätte mycket den senaste tiden, har ju konstant kört 3 ggr/veckan, men nu har jag haft extremt mycket jobb, förra veckan var jag uppe i 60 timmars arbetsvecka.. Denna veckan har jag varit förkyld, så ingen träning..  Imorgon har jag bokat in mig på ett cirkelfys pass på gymmet ett pass som känns riktigt bra efteråt! :)

Ska försöka få tummen ur att boka in mig hos doktorn samt köpa nya löparskor och hoppas på att jag kan börja använda dem om några veckor, de kanske bara är lite mer vila jag behöver. Håll tummarna!

Skräcklanmaran 2016

12 september 2016 | Bloggar – Kicki Forsström

Nu kan jag äntligen stryka att fullfölja ett maraton från min bucket list! I lördags sprang jag Skräcklanmaran i Vänersborg. De var 5 varv på en bana där ungefär halva gick på asfalt igenom ett villa område och vidare genom ett industriområde medan den andra halvan gick på mysiga stigar och promenadvägar längst Vänern. De 2 första varven gick hur bra som helast, på tredje varvet började de bli lite småjobbigt. På fjärde varvet började de göra ont lite här och var, främst fötterna så klart och femte varvet gick på ren vilja! Jag skulle i mål och jag skulle ha den där efterlängtade maratonmedaljen!

Hade laddat upp med en påse nötter och såna där små paket med nötkräm, utefter banan fanns både vatten, sportdryck och cola, så jag kände aldrig att jag tappade energin. De var snarare fötter och ben som tog helt slut, plus att jag på femte varvet började må rikligt illa. Kan tänka mig att de var för att kroppen var så slut i kombination med stor kaloriåtgång och futtigt intag. När jag väl kom i mål kändes de helt fantastiskt(trots att jag kände mig helt död)!  

Efter målgång och den efterlängtade medaljen var de över 1 km för mig att gå till bilen.. väl framme vid bilen fick jag sitta ett bra tag och vila, illamående och så sjukt ont i fötterna! Skulle kunna lägga upp en bild på min ena missbildade tå som blev ordentligt klämt och blå, men jag låter bli, den ser brutal ut och den värker..Så här 2 dagar efter känner mig relativt pigg igen! Vadmusklerna är lite ömma och tårna värker men de är oxå de enda, kunde ju varit betydligt värre! Detta var förmodligen mitt första och sista maraton, jag kan bocka av de från listan, jag får fått min medalj, men de var sjukt jobbigt och de slet hårt på kroppen.

 

 

Midnattsloppet i Göteborg 2016

22 augusti 2016 | Bloggar – Kicki Forsström

På lördagens eftermiddag började de att regna, denna perioden när de bara blir mörkare och mörkare är ju ganska deprimerande tycker jag och regn på de gör ju inte att de känns bättre. På väg ner till Göteborg funderade jag på vad jag höll på med, åka 16 mil t o r för att springa 1 mil i regnet.. Men som tur var vände både mitt humör och vädret! Med en haltimme kvar till start slutade de plötsligt att regna  och de höll i sig hela loppet. De är skönt att springa när de nyss regnat, luften blir så mycket lättare att andas och inte var de speciellt kallt heller. Så de blev verkligen bra!

Nästa gång jag ska vara med i Midnattsloppet ska jag köra på makens taktik, ta en snabbare startgrupp för att de ska gå snabbare i början för att sedan springa i min egen takt. Nu gick de väldigt trögt de första 2 kilometerna, mycket folk och smal bana, så de blev inte nåt personbästa direkt när de gäller tiden. Men de gick snabbare efter några kilometer och jag kände mig verkligen sprängfylld med energi! Sprang tillsammans med min dotter och vi höll gemensamt tempo och även hon kände sig stark.

I mål fick man en välförtjänt medalj och den traditionella bananen samt en kexchoklad!

 

 

Semester, vad är de?

18 augusti 2016 | Bloggar – Kicki Forsström

Detta med semester, lata dagar, paraplydrinkar och en bra bok i hängmattan eller en korsordstidning, äta räkor på en klippa ute vid kusten, de är lite så jag tänker mig semester. De ska ju så klart vara fint väder varje dag oxå! Så blev de inte för mig i år. De var verkligen hög tid att måla om vårt hus, så de har vi ägnat vår semester åt. Vi bestämde redan tidigt att vi bara skulle göra 2 sidor i år och de känns som ett himla bra beslut! De är 8 m upp till nocken så de är mycket att göra. Vi har tvättat väggar, skrapat, grundmålat, byt ruttna plankor och målat. Än är de inte helt klart, men nu ser vi slutet på detta. Jag börjar jobba på söndag, maken har semester även nästa vecka, så de ska nog bli klart i tid!

Detta har ju gjort att min träning blivit lidande. Jag har ett stilla sittande jobb och att röra sig så här upp och ner i ställningar, gå hit och dit, varje dag i 3 veckor gör att man blir ganska sliten och trött. Har helt enkelt inte orkat träna. Att hålla på med detta kan väl ses lite som tärning, men jag får ju inte så mycket kondition av de!

Idag måste jag få till ett litet löppass iallafall för på lördag ska jag och dottern ner till Göteborg för att springa Midnattsloppet! Har ju oxå haft siktet inställt på ett maraton som går av stapeln om några veckor, men jag vet inte riktigt om jag är i nån maratonform. Har haft lite ont i foten efter allt stående och gående i målandet oxå, så jag är osäker på i dagsläget om jag ska genomföra de. Men jag har lite tid kvar på mig att känna efter.

Trollhättan City Trail 2016

12 juni 2016 | Bloggar – Kicki Forsström

I år fyller Trollhättan 100 år som stad, detta firas med en rad aktiviteter under året och med ett nytt lopp, Trollhättan city trail. Så klart att man ska testa på de tänkte jag och anmälde mig så fort anmälan blev tillgänglig. Igår gick loppet av stapeln, 10.5 km på stigar, gångvägar och trappor (1040 trappsteg åt båda hållen..) runt Trollhättans vackraste område. Starten var tajmad så vi skulle springa förbi fallfåran samtidigt som de var vattenpåsläpp och vi sprang vid sidan av vattnets dundrande framfart. Därefter var de klättring upp till loppets hösta punkt, en massa trappsteg som sög musten ur benen, men utsikten där uppe är fantastisk, inte för att jag stannade och tittade, men jag har varit där förut, så jag vet. :)

Därefter ringlade banan på smala skogstigar över stock och sten, de var en del branta partier både upp och ner där man fick se vart man satte fötterna. Vi kom ut ut skogen och sprang ett kort stycke på en väg för att runda de gamla slussarna och sen in i skogen igen. Efter skogspartiet var de en låååång trappa upp och där var de ca 2 km kvar till mål, de 2 kilometerna  var även den lättaste delen av banan. Kul lopp, kul med omväxling, men i trapporna var pulsen hög och flåset tungt, de var oxå väldigt varmt och på de flesta ställen stod luften stilla mellan bergen. Energin var de inget fel på utan snarare att jag är ovan med så tuffa backar och trappor, jag är en lat löpare och kör gärna på plan mark, så detta var en utmaning!

Idag har jag en del träningsvärk efter trapporna, men annars är jag helt ok! Förhoppningen är att detta ska bli ett återkommande lopp och så klart kommer jag stå på startlinjen även nästa år om löparglädjen håller i sig. Nu har jag Midnattsloppet kvar att se fram emot plus att jag sneglar på ett maraton som går av stapeln i början av september. Att springa att maraton är något som stått på min bucketlist i några år och de kanske är i år jag kan bocka av den från listan!

 

 

Blodomloppet!

4 juni 2016 | Bloggar – Kicki Forsström

I onsdags blev de en tur till Göteborg för att springa Blodomloppet tillsammans med jobbet. Det var en supervarm dag så jag hade på känn att jag inte skulle slå några personliga rekord. Det var mycket folk och stämningen var  på topp vad annat kan de bli när sommaren äntligen gjort entré!

Man kunde välja mellan att springa/gå 5 km eller att springa 10 km, och inte åker jag ända till Göteborg för att bara springa 5 km, så såklart valde jag 10 km. Banan var två varv på en slinga runt i Slottsskogen. De där med två varv tycker jag är lagom knäckande, när man kommer på andra varvet och vet precis vad som ligger framför, jag är typen som hellre gör ett varv som är längre. Men nu var de ju inte så långt, så de gick bra. Det var oxå lite halv knäckande när man på andra varvet kom in på slutspurten för Göteborgsvarvet, där det står 20 km men istället hade man 5 km kvar..

Jag var med i ett lag om 5 personer som min jobb arrangerade, det var jag och en till som skulle springa 10 km, de andra skulle promenera. Tog de ganska lugnt, med tanke på värmen, men som tur är var den största delen av banan i skugga, så jag blev inte helt utsliten. Kom in på 1.04 vilket kändes helt ok, både med tanke på värmen och den långa uppförsbacken x2...

När vi kommit runt väntade en picknickkorg och de var riktigt trevligt att sitta och pusta ut med lite mat och trevligt sällskap. Där och då lovade min chef att hon skulle betala avgiften för Göteborgsvarvet nästa år om jag springer i företagets T-shirt, taget! Jag anmälde mig till varvet redan ett par dagar efter årets varv, så nu behöver jag bara skicka kvittot! :)

Göteborgsvarvet 2016

25 maj 2016 | Bloggar – Kicki Forsström

Efter att ha fått stå över två år för hälsporre var de kul att äntligen få vara med och springa Göteborgsvarvet! Har inte tränat just löpning jätte hårt denna våren med tanke på foten, men jag har tränat en massa annat och ändå fått till ett bra flås. Mitt mål var att slå tiden från 2013 med 15 min, lyckades nästan, slog den gamla tiden med 10 min och kom i mål på 2.20. En tid som jag är jätte nöjd med!

De första 5 kilometerna var de väldigt varmt, solen tittade fram och mellan husen stod luften stilla, men när jag kom upp på Älvsborgsbron kom vinden åt samtidigt som de började mulna på. Mot slutet av loppet var de betydligt kyligare och de hängde dugg i luften, så de var perfekt löparväder.

Höll ett ganska lugnt tempo, hittade ett flow som jag ville stanna kvar i, trots att jag flera gånger tänkte att när jag kommer dit fram ska jag gå en bit, men benen fortsatte springa så de var bara att följa med... stannade 4 ggr för at dricka annars sprang jag hela vägen och är sjukt nöjd med de! Hade nog kunnat ha ett lite högre tempo på vissa sträckor, men de var mycket folk och några trånga passager, så man fick sakta ner något. Men jag tror nog att om jag får in lite mer träning innan nästa år (ja, jag är redan anmäld!!) ska jag nog kunna piska ner tiden ytterligare, jag hade lite energi kvar. Hade dock ont på diverse ställen de sista 5 kilometerna och de var ganska tungt, men när jag såg skylten med 19 km fick jag nån slags energikick och ökade på ända in i mål. Dagen efter hade jag en del träningsvärk i höfterna, antagligen efter backarna de är ju så platt här hemma samt att jag hade lite drag i ena vadmuskeln och blå tå, men annars drog jag inte på mig några skador och nu är all värken redan borta. Jag är nöjd med min insats och som sagt, jag tror jag kan göra de ännu lite bättre nästa år, de ser jag redan fram mot!

 

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!