Kicki Westergren

I ett år tjatade en f.d arbetskompis på mig att följa med henne till gymmet och träna. Jag vägde 85 kg och var totalt ointresserad av träning. Men efter de där året av tjat gav jag tillslut upp och gick med henne till gymmet och fastnade, det var i april 2010! I samma veva började jag med löpning och efter en total livsomvändning blir jag tokig om jag inte får röra på mig!

Kicki Westergren

Våren tog reträtt!

21 mars 2013 | Bloggar – Kicki Forsström

Efter premiären ute fick vädergudarna för sig att köra vinter ett tag till.. Det har varit isande kall vind vilket gjorde jag drog mig in igen! Jag har flera dagar inte ens gått ut på promenad(!) vilket måste vara nåt slags rekord.. jag har istället nöjt mig med att promenera på löpbandet för att slippa gå ut! Dom som tror sig veta påstår att det kalla komma hålla i sig månaden ut, så jag får helt enkelt vänta ett tag till med att komma igång ute på riktigt. Det spånas i att en kallare vår är gynnsam, då det bli mindre mygg och fästingar och det är ju alltid positivt. Men samtidigt längtar jag nu till vår och värme, vårkänslorna som kom för några veckor sedan dog bort och flera dagars ihållande snöande gjorde att det kändes som december! Brrr. Förra året vid den här tiden var det +21 ute, känns helt galet..

Idag lyser i alla fall solen vilket gör att allt känns lite lättare! :) Kom igen nu våren, kämpa!!

Ett jävulskt pass!

13 mars 2013 | Bloggar – Kicki Forsström

I måndags bestämde jag mig för att prova nåt nytt och bokade in mig på ett GRIT pass. Tyckte det så kul ut och jag trodde det skulle passa mig bra. Det skulle visa sig att jag var helt fel ute... Efter ungefär 10 min kände jag att jag bara ville springa därifrån och aldrig komma tillbaka! Instruktören var som en Duracellkanin, fattar inte hur nån kan ha så enormt mycket energi och göra dessa tunga övningar i rasande tempo.. Jag försökta hänga med, men orkade verkligen inte, blodsmak i munnen med en skyhög puls! Redan halvvägs in i passet kände jag att jag skulle få en ordentlig träningsvärk, benen skakade rejält.

När passet äntligen var slut kände jag absolut inget annat än tur, tur att jag kom undan med livet i behåll. Glad över att det var slut och besviken över att det inte var som jag tänkt mig. När jag gick till bilen hade jag ingen kontroll över mina ben, kände mig som en sprattelgubbe med benen åt alla håll och redan då hade jag fått lite träningsvärk.

Träningsvärken blev bara värre och värre, både i går och idag har jag känt mig som 100 år! Fick rulla ur sängen och att ta mig ner för trappan var en utmaning, benen är helt stela och gjorde rejält ont. Får hålla mig i bordskanten när jag ska sätta mig på en stol, samma sak när jag ska upp. Att träna innan träningsvärken har släppt finns inte på kartan, promenaden igår tog jag för att jag är jävligt enveten och har lite halv panik över att jag just inte kan träna nåt med denna träningsvärken.

Jag har haft träningsvärk förut, många gånger, men denna här gången är det nog värre än vad det nånsin har varit. Nu har jag provat GRIT, jag tyckte inte det var roligt och jag kommer inte att göra det igen!

Premiär!

5 mars 2013 | Bloggar – Kicki Forsström

Idag kände jag att det var dax, dax för springpremiär ute! Det var relativt soligt och hela 8 grader, så det kändes som en perfekt dag för en premiär! Här utanför är det lerigt och fortfarande en del snö och is kvar på de rundor jag brukar ta. Kom att tänka på en väg som ligger en bit bort som jag trodde skulle vara ok att springa på, så jag cyklade dit. Det blev en uppvärmning på cykel i 5 km innan jag kom fram. Tyvärr var även den vägen på sina ställen fulla med is, så jag fick gå i kanten flera gånger. Kände mig som Bambi på hal is och är glad att ingen såg hur jag slirade omkring. Sprang  5 km och efter att bara ha sprungit på löpband under flera månader var det en halv chock att få motvind samt att det var dåligt med studs i den leriga vägen, efter bara nån kilometer kändes benen som betong!!

Sen var det bara att hoppa på cykeln igen för 5 km tillbaka hem och väl hemma kändes det riktigt bra, trots att det var tungt, men det får vara tungt på premiären, nu kan det bara bli bättre!

Träning är medicin!

4 mars 2013 | Bloggar – Kicki Forsström

De senaste dagarna har jag haft problem med huvudvärk och trötthet. Huvudvärken kommer smygandes nån gång efter lunch och håller i resten av dagen, så träningen har väl blivit lite lidande.. Men idag trotsade jag huvudvärken, började få lite halv panik över att det gått så många dagar sen jag sprang sist (tappar ju kondisen på nolltid om jag inte underhåller den), så jag bytte om och hoppade upp på löpbandet trots huvudvärken. I början kändes det som om hjärnan studsade omkring där inne, men efter ett tag lugnade det ner sig och jag började känna mig piggare! Det blev dock ett väldigt lugnt pass, i maklig hastighet, vill ju inte pusha det för hårt..

Ganska otroligt egentligen, att man efter att ha tvingat sig själv till träning blir av med huvudvärken. Minuterna innan jag bytte om låg jag på sängen och tyckte allmänt synd om mig själv, så mycket bättre det kändes efteråt, att jag kunde träna bort min huvudvärk!

Vår på G!

25 februari 2013 | Bloggar – Kicki Forsström

Dagarna börjar bli längre, när man vaknar på morgonen är det ljust. Fåglarna har kommit igång med sitt kvittrande och under soliga dagar får vi njuta av takdropp!

         

Snart går vi in i den första vårmånaden och allt börjar plötsligt kännas lite lättare. Jag har börjat längta till att få springa ute! De senaste veckorna har jag faktiskt också börjat fundera på om jag inte skulle, inför nästa vinter säsong, skaffa prylar så jag kan springa ute även på vintern (om det inte blir för kallt och blåsigt förstås!) Får fundera på det lite till, medan jag längtar tills att snön försvinner så man kan ta årets första runda ute!

                                     

Jogging VS löpning

22 februari 2013 | Bloggar – Kicki Forsström

När kan/får man kalla sig löpare? Är det när man springer 1 mil i veckan, 2 mil, eller kanske 5 mil? Jag vet inte riktigt om jag vågar kalla mig löpare, kanske blir dom andra "riktiga" löparna arga om jag säger att jag är en löpare? Kanske är jag en joggare? En som i behaglig takt skuttar runt i skogen. Är det egentligen någon skillnad på att vara en löpare och en joggare? Tycker löpare låter så proffsigt och själv känner jag mig mer som en glad amatör.

Min man brukar säga att han luffsar, (LUFFSAR!!) där går min gräns, att luffsa känns helt ovärdigt, det känns verkligen som att skutta omkring i skogen, björnar luffsar!! Då är jogging ett bättre ord, även om jag kan tycket det låter lite mesigt, jag brukar nog säga att jag springer, det är nånstans mitt emellan, jag är inte en proffsig löpare eller en trallig luffsare eller joggare. Nä, springa får det bli, kanske om jag lägger på ett kol, blir ännu lite mer aktiv, springer ännu lite längre och snabbare,  vågar jag tillslut kalla mig själv för löpare!

Det där med dieter...

15 februari 2013 | Bloggar – Kicki Forsström

... är en evig plåga! Jag har provat alla, från Viktväktarna till Nutrilett via flygvärdinnedieten, inget funkar. Eller egentligen funkar de, så länge man håller på, men så fort man släpper taget för att försöka återgå till nåt mer normalt ramlar alla kilona på igen.

Jag träffade min man för 17 år sedan och genast, utan att jag märkte det smög sig 10 sambomys kilon på. Och istället för det rörliga jobbet som städare satte jag mig i skolbänken.. Fick lite av en chock när jag skulle vägas in på inskrivningen av min första graviditet.. Sen att jag tog graviditeterna som en ursäkt för att äta allt jag ville (skulle ju ändå gå upp) gjorde inte saken bättre, mina cravings: nötcreme, Billys panpizza och mazariner.. Lade på mig ytterligare 26 kg och vågen flippa över på tresiffrigt..

Två gånger har jag lyckats komma ner i samma vikt som innan jag träffade maken, både gångerna precis innan jul, senast före jul förra året. Så kommer jul, man (jag) äter mer och tränar mindre. När jag skulle komma igång i januari blev jag sjuk och det blev inte som jag tänkt. Jag hade på den korta tiden lyckats få på mig nästan 10 kg! Ja, jag är världsmästare i att gå upp i vikt!

I höstas körde jag en månad med Fitnessfighten, gick hur bra som helst, man skulle käka keso och kesella och träna en timme om dagen i en månad. Gissa om jag ville spy på keso och kesella sen.. Nä, sånt funkar bara kortvarig, men måste ju få leva oxå. Jag älskar god mat!

Just nu håller jag på att kämpa med en kombination av GI och LCHF, men jag måste verkligen dra ner på grädden.  De där med att nästan dricka grädde direkt ur paketet funkar inte på mig, sen får fettdoktorn säga vad hon vill, men jag tror inte det funkar för alla. Försöker så gott jag kan att vara strikt och äter bara lördagsgodis varannan vecka.  Jag drömmer om den tid jag kommer i mål och med hjälp av träningen kan unna mig nåt gott mitt i veckan utan att lägga på mig direkt, att bara leva och må bra. När inte ens ökad träningsdos verkar ge nån skillnad känns det ibland ganska hopplöst, min ämnesomsättning verkar leva sitt eget liv, har aldrig riktigt fått kläm på den. Men jag känner att jag mår bättre och slipper godissug när jag kör min GI/LCHF kombo, så jag kämpar på!

Träningskläder

11 februari 2013 | Bloggar – Kicki Forsström

Förr i tiden när jag hade kortare löpperioder slängde man på sig ett par gamla mjukisbyxor och en urtvättat T-shirt. Man var inte direkt nån modedrottning i spåret, det var heller inget jag reflekterade över så mycket då.

När jag kom igång igen för tre år sedan och för första gången satt min fot på ett gym köpte jag ett par nya träningsbyxor och nån ny T-shirt (kände att jag inte kunde dyka upp på gymmet med slitna mjukisar och urtvättad t-tröja).  Ett tag efter det läste om att det är roligare att träna om man känner sig fin och bekväm i sina träningskläder.  På den tiden ville jag dölja mig så mycket som möjligt, så det var stora T-shirts och bylsiga byxor som gällde. Efter ett halvår när jag gått ner en del i vikt och kände mig mer bekväm vågade jag köpa nya kläder. Det blev tajts och snygga tröjor i funktionsmaterial och helt klart kändes det mycket bättre!

Nu har jag precis köpt en löparkjol, vilket jag för några år sedan knappast skulle fundera på att skaffa mig. Men tycker det ser snyggt och bekvämt ut, så jag är väl på väg att bli ett modelejon i löparspåret trots allt! ;)

Mer vår, ge mig mer vår!

5 februari 2013 | Bloggar – Kicki Forsström

När jag är ute och går brukar jag lyssna på ljudböcker, lyssnar helst på deckare, det ska vara spännande och ibland blir det så spännande att jag måste gå en extra bit för att få lyssna lite till! Här om dagen när jag skulle ut och gå hade jag inte laddat in nån bok i telefonen, så jag bestämde mig för lite musik istället. Har bara laddat in två listor till mobilen från Spotify och den ena har jag lyssnat på så ofta det senaste, så jag tog den andra listan, min lista med löparlåtar. Det var nästan svårt att gå, det började spritta i benen och jag fick ett sug att börja springa, trots täckjacka och klumpiga skor. Lyckades dock hålla mig lugn och tänkte på vårens alla kommande rundor! Det kommer bli toppen! Kom igen nu våren, KÄMPA!

Promenadmissbrukare?? ;)

1 februari 2013 | Bloggar – Kicki Forsström

När man via Runkeeper reggar sina pass (löpning, promenader, cykling och simning) på Twitter samlas resultaten i en lista och man kan se hur man står sig mot andra som oxå reggar sina pass på Runkeeper via Twitter. Jag promenerar ju mycket, har alltid gjort och har nån gång då och då tittat på rankningen när den blivit uppdaterad och legat på 6:e - 7:e plats så där. Så gissa om jag blev förvånad när jag i mitten av januari tittade på listan och såg att jag låg 1:a! Blev sjukt taggad och kände att nu måste jag hålla 1:an månaden ut (det är en ny lista för varje månad) så jag travade på, i ur och skur. Gick även ett par pass på löpbandet när det var riktigt dåligt väder ute.

Med nån vecka kvar av januari blir jag plötsligt omsprungen av en japan!! Från att ha legat 1 mil före henne till att hamna 5 mil bakom!  Alltså, en vecka kvar av januari och massor med mil att ta igen, (tur jag är arbetslös!!;) ) så det var bara att sätta igång och gå som en dåre. Den 30:e januari slutade jag min dag genom att ligga 1 km efter henne. En dag kvar, det blev 3 promenader på månadens sista dag och tillslut gick jag ikapp henne med 5 km! 

                               

Senast bloggat

Inga aktuella bloggar hittades.

Gilla Allt om Löpning på Facebook!