Malin Gilletmot

Malin Gilletmot - en helt vanlig medelsvensson med passion för människor, förändring och utveckling. Jag bor i Stockholm och började med löpning först efter att jag fyllt 40 och det var verkligen ingen självklarhet. Varje kilometer var en plåga och det var först när jag bytte underlag mot asfalt som jag hittade hem och långsamt lärde mig älska känslan av att utmana kroppen på allt längre distanser. "Ge mig en landsväg och hela jag längtar efter att få snöra på mig löparskorna eller sätta mig på cykeln för att nöta asfalt." Det låter enkelt men jag är lat till naturen och får ofta brottas med min tråkiga inställning trots att jag vet hur bra det känns efteråt. Det är bara att inse att all träning är jobbig och man ska vara förbaskat stolt över alla genomförda pass man kämpar sig igenom. Följ mig på min väg mot NY Marathon 2017.

Malin Gilletmot

Gummiöron och musikens vara eller icke vara...

18 februari 2016 | Bloggar – Malin Gilletmot

Jag har testat oändligt många olika hörlurar, både specifika för sport och vanliga, men inte hittat några som stannar kvar i samband med löpning. Nu har turen kommit till de här skönheterna från Happy Plugs i en färg som gör mig glad. 

Vi får väl se vad jag tycker när jag har kört ett tag. 

Vad föredrar du när du tränar? Musik eller inte?

Jag tillhör dem som knappt går utanför dörren utan musik i öronen och för mig är det fullständigt otänkbart att träna utan musik. Just nu är jag oerhört tacksam för färdiga spellistor på nätet eftersom jag inte riktigt känner mig motiverad att göra den perfekta spellistan men jag inser att jag kommer vara tvungen att prioritera tid till detta innan mitt marathonlopp. 

Jag vill inte behöva ödsla tid eller riskera tappa fokus och motivation på att "fel" låt kommer upp när jag är som tröttast och för mig är rätt låt i rätt tid superviktigt. Hur är det för dig?

Början på något nytt

17 februari 2016 | Bloggar – Malin Gilletmot

I mitt jobb som ledare är jag van att sätta tydliga och mätbara mål. Samma i mitt privatliv. Jag älskar känslan av att få bocka av dem ett efter ett.

Träning i någon form har alltid varit ett naturligt inslag i mitt liv men oftast i en bekväm form där man inte blir allt för svettig på ryggen. Ja, jag erkänner, jag är lat. Löpningen fann jag sent i livet och hur mycket jag än älskar känslan av endorfinerna, att nöta asfalt, vinden mot ansiktet och den meditativa lunken när jag i sakta mak tar mig runt så brottas jag med min tråkigt lata inställning. När jag nu sitter här och skriver tänker jag att jag måste vara galen som har bjudit in dig till att följa mig på min resa mot NY Marathon 2017.

Det finns ingen explosivitet i min löpning. Säger någon åt mig att öka takten så går jag i baklås. Det ska vara njutbart och korta expolosiva pass i form av intervaller är inte njutbart alls enligt mig. Nödvändigt ibland har jag förstått men jag kan villigt erkänna att det inte blir ofta. 

Jag blandar upp min löpning med allsidig träning i form av styrka och cykel och just nu följer jag ett strikt schema för att stärka min kropp inför det långa marathonloppet nästa år. Med mig i bagaget har jag ett antal millopp samt halvmaran och i mitt huvud finns inga som helst tveksamheter om att jag kommer att lyckas för just den inställningen är det inget fel på! 

 

 

 

 

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!