Marie Nilsson

Jag är 52 år och bosatt i Gävle. Har två vuxna barn som också gillar att tränar. Jag har tränat karate i 10 år men började med löpning 2011. Är en åretruntlöpare som springer hellre än fort och brukar delta i motionslopp.

Marie Nilsson

"Storebror ser mig!!!"

21 april 2018 | Bloggar – Marie Nilsson

Jag är tillräckligt gammal, och intresserad av litteratur, för att känna igen boken 1984 där ett samhälle som övervakar sina medborgare beskrivs. Utan att vi tänker allt för mycket på det är vi där och lite mer just nu. Det är många som vet en hel del om oss utan att vi verkligen förstår det. Det är många som tycker att vi ska ha fler kameror som övervakar oss med motiveringen att vi som är oskyldiga har inget att dölja. Jag har inte någon åsikt i frågan men tycker kanske att det ska användas med förnuft, vem som nu avgör vad det är.

Det som gör mig lite rädd eller konfunderad just nu är min telefon som verkar leva ett eget liv när den övervakar mig. Inte så farligt för det handlar om antal steg men jag förstår inte hur det går till. Helt plötsligt börjar telefonen gratulera mig till att jag har kommit upp i mitt mål när det gäller antal steg. Jag har inte lagt in något mål så hur den kan veta det begriper jag inte. Helt plötsligt, efter två år, börjar den också tala om för mig att jag har tagit en promenad och hur lång tid den tog. Det kan verka lite harmlöst men nog är det lite läskigt allt. Vad kommer den att tala om för mig senare. Att jag inte ska äta eller dricka vissa saker?

Träningen går det lite si så där med. Det är enbart löpningen som fungerar just nu och det för att den är min livlina för att klara av resten av livet. Nedräkningen har bara börjat för mig.

Fet, ful och fel!!!

8 april 2018 | Bloggar – Marie Nilsson

Ibland när motivationen brister kommer många tankar som säger att det inte är någon idé att göra något då du i alla fall är fet, ful och fel! Då är det viktigt att komma ihåg att det "bara" är tankar och tankar kan du ändra på.

Fet, vem avgör det och tankarna om det förändras genom århundradena och i olika kulturer. Ful, det ligger i betraktarens ögon och det finns många ögon där ute så om någon tycker att du är ful finns det många som tycker något annat. Att vara fel för någon/något är samma sak, för någon/något annan är du rätt. Leta vidare om det är viktigt att vara rätt annars kommer det alltid något i din väg som är rätt.

Som du som läser märker hade jag svårt att ta mig ut idag för motivationen tröt. Innan jag kom ut var ingenting bra och vissa dagar är bara så och det är en del av livet. Nu har jag bestämt att på söndagar springer jag oavsett motivation. Tanken är att det ska vara dagen då det blir långlopp men om jag inte orkar eller vill har jag bestämt att jag ska ge mig ut oavsett väder, lust eller brist på tid.

Sagt och gjort. Löparkläderna kom på direkt på morgonen. Det är ett sätt att lura mig själv och mina tankar. Även om jag inte springer direkt jag vaknar är jag färdigklädd när det är dags! Från början hade jag tänkt att det blir en kortare slinga och om jag inte vill springa kan jag ju gå. Det är fina omgivningar jag springer i och det kan vara skönt att promenera också.

När jag väl kom ut gick det ju oerhört lätt att springa och det beror nog till stor del på att jag hade tränat intervaller i veckan som gått. Intervallträningen ger positiva effekter direkt, i alla fall för mig. Jag som hade tänkt att jag skulle springa/gå någon kilometer sprang över milen och när jag kom hem (och efter duschen) var det inte längre de tre F:en utan de tre S:en som dök upp i tankarna och det tackar jag (en av träningskompisarna från karaten) för. Hon skrev om de tre S:en på Twitter och de är oslagbara:)

Nu längtar jag efter att snön ska försvinna så jag kan börja löpträna i Hemlingby igen men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge! (inte i det här fallet i alla fall)

Äntligen dags för intervaller!

2 april 2018 | Bloggar – Marie Nilsson

Nu har våren kommit så långt att det är möjligt att springa intervaller ute. Det har kanske några gjort hela vintern men för mig kommer den tiden nu med första riktiga intervallpasset idag. (2-minutersintervaller med vila mellan) Det är helt otroligt hur fort även jag kan springa om jag ”bara” behöver springa i 2 minuter åt gången. Tänk om jag kunde hålla det tempot i en hel mi. Men, men jag inser att jag är en långsam löpare och det är helt ok men det innebär ju inte att jag inte ska träna intervaller för att komma i bättre form och orka längre.

Innan jag började löpträna med ett mål i sikte, ett mål som var annat än just att löpa, funderade jag inte så mycket över hur jag skulle komma i bättre form för att orka längre/springa fortare. Samtidigt vet jag ju och har alltid vetat att du blir bra på det du tränar på. Om jag springer 5 km i samma tempo varje gång och samma runda så kommer det inte ske någon större utveckling av min förmåga att löpa. För att jag ska utvecklas måste jag ”lura” kroppen att det är något annat. När jag löptränade med Tila, dotterns dobermann, kunde hon lätt springa i 2 timmar utan att vara ett dugg trött efteråt. Det gick ju då i ett, för henne, lugnt tempo som inte förändrades märkbart och för en så stor hund var det en bagatell. När vi däremot sprang intervaller var hon helt slut efteråt. Hon fick då ”använda huvudet” som dottern sa. Hon visste inte vad som komma skulle och vad jag ville utan hon fick variera sin hastighet och då blev hon trött. Och jag med för den delen.

Nästa vecka blir det dags för intervallträning i backen vid f d I 14 numera högskolan. Längtar redan

Blött, så in i Norden blött!

25 mars 2018 | Bloggar – Marie Nilsson

Även den här helgen har solen visat sig och jag kan se "ljuset i tunneln", d v s våren är snart här. Våren är min absolut bästa tid. Arbetar du i skolan är det också den mest uppbokade tiden med massvis med måsten men om du klarar av att förhålla dig till det är våren underbar men allt som ska komma...

Löprundorna är den träningen som blev av den här veckan. Det blev ingen karate eller inget gym men väl fyra löppass även om de inte blir så långa. Det gäller just nu att byta om och ta mig ut. Ett stort problem just nu på löprundorna är att det är så oerhört blött!!! Vissa terrängrundor är inte möjliga överhuvudtaget. När det är långpass, som det är på söndagar för mig, är det inte roligt att bli blöt om fötterna redan efter 15 minuter. Jag försöker parera men när det är en "sjö" att ta sig förbi/över är det inte så lätt. Då blir jag blöt. Om det är ett kortare pass eller en annan tid på året gör det ingenting men ett långpass under vinter/vår är det inte roligt.

Blötan gör att jag väljer att springa på asfalt och idag blev det första passet utan avtagbara dubbar/halkskydd och det var en välkommen känsla. Det blir ett helt annat löpsteg utan dem. Den här tiden på året kommer saknaden efter min löparkompis upp igen. Att springa med en hund som drar dig när det behövs är det inte mycket som slår. Jag måste åka och hälsa på henne så snart som möjligt så vi kan ta oss en löptur. Jag har ju gjort det en gång sedan hon flyttade och det var som om vi aldrig varit ifrån varandra.

Nu kommer en intensiv vecka men den avslutas ju med några dagar påskledigt så då finns det mycket tid att löpträna på och det kan behövas för jag har mycket som jag måste fundera över just nu och vad passar väl bättre än en löprunda för att lösa världsliga problem:)

Vilken helg!

18 mars 2018 | Bloggar – Marie Nilsson

Vilken helg det har varit! Strålande sol och inte mer än -4. Det blev löpning både lördag och söndag. På lördagen tänkte jag att jag skulle åka till Hemlingby och springa i det enda spåret som är öppet för löpning vintertid, 2 km.

Problemet var att alla andra hade samma tanke, ja inte att springa i 2:an men åka till Hemlingby. Trafikkaos var bara förnamnet när alla skidåkare hade samma tanke som jag, d v s att åka till Hemlingby. Jag hade en sådan tur att jag hittade en parkering längst in i en rad dit ingen annan åkte. Ibland känns det lite taskigt att ta en p-plats när jag ser att andra har letat längre tid än jag gjort men ibland har djungeln ingen lag så jag tog den.

Att springa 2:an flera varv är ju ingen höjdare även om det finns mycket att se längs spåret. (Både får och skidåkare) Jag löste det genom att byta håll när jag kom i mål. När jag var framme vände jag helt sonika om och sprang åt andra hållet. Jag är i mångt och mycket en vanemänniska och det är jag när det gäller åt vilket håll jag löper i spåren i Hemlingby. Det är oerhört svårt att vända och springa åt "fel" håll men samtidigt är det nog nyttigt att göra det. Det blir inte lite mycket rutin då. Jag får fundera över vilket håll jag ska springa spåren när jag tar alla vid samma tidpunkt.

De två närmaste veckorna som kommer blir oerhört intensiva på arbetet så jag har bestämt mig för att göra som jag gjorde när jag sprang 100 dagar i sträck. På "vilodagarna" ska jag byta om och springa 1-3 kilometer. Det var ett oerhört effektivt sätt att komma ut. När jag har mycket blir det annars lätt att tanken på att avstå träning kommer fram. Nu behöver jag inte ens fundera utan bara ge mig ut. Kan behövas!!!

 

Gilla Allt om Löpning på Facebook!