Marie Nilsson

Jag är 52 år och bosatt i Gävle. Har två vuxna barn som också gillar att tränar. Jag har tränat karate i 10 år men började med löpning 2011. Är en åretruntlöpare som springer hellre än fort och brukar delta i motionslopp.

Marie Nilsson

Blött, så in i Norden blött!

25 mars 2018 | Bloggar – Marie Nilsson

Även den här helgen har solen visat sig och jag kan se "ljuset i tunneln", d v s våren är snart här. Våren är min absolut bästa tid. Arbetar du i skolan är det också den mest uppbokade tiden med massvis med måsten men om du klarar av att förhålla dig till det är våren underbar men allt som ska komma...

Löprundorna är den träningen som blev av den här veckan. Det blev ingen karate eller inget gym men väl fyra löppass även om de inte blir så långa. Det gäller just nu att byta om och ta mig ut. Ett stort problem just nu på löprundorna är att det är så oerhört blött!!! Vissa terrängrundor är inte möjliga överhuvudtaget. När det är långpass, som det är på söndagar för mig, är det inte roligt att bli blöt om fötterna redan efter 15 minuter. Jag försöker parera men när det är en "sjö" att ta sig förbi/över är det inte så lätt. Då blir jag blöt. Om det är ett kortare pass eller en annan tid på året gör det ingenting men ett långpass under vinter/vår är det inte roligt.

Blötan gör att jag väljer att springa på asfalt och idag blev det första passet utan avtagbara dubbar/halkskydd och det var en välkommen känsla. Det blir ett helt annat löpsteg utan dem. Den här tiden på året kommer saknaden efter min löparkompis upp igen. Att springa med en hund som drar dig när det behövs är det inte mycket som slår. Jag måste åka och hälsa på henne så snart som möjligt så vi kan ta oss en löptur. Jag har ju gjort det en gång sedan hon flyttade och det var som om vi aldrig varit ifrån varandra.

Nu kommer en intensiv vecka men den avslutas ju med några dagar påskledigt så då finns det mycket tid att löpträna på och det kan behövas för jag har mycket som jag måste fundera över just nu och vad passar väl bättre än en löprunda för att lösa världsliga problem:)

Vilken helg!

18 mars 2018 | Bloggar – Marie Nilsson

Vilken helg det har varit! Strålande sol och inte mer än -4. Det blev löpning både lördag och söndag. På lördagen tänkte jag att jag skulle åka till Hemlingby och springa i det enda spåret som är öppet för löpning vintertid, 2 km.

Problemet var att alla andra hade samma tanke, ja inte att springa i 2:an men åka till Hemlingby. Trafikkaos var bara förnamnet när alla skidåkare hade samma tanke som jag, d v s att åka till Hemlingby. Jag hade en sådan tur att jag hittade en parkering längst in i en rad dit ingen annan åkte. Ibland känns det lite taskigt att ta en p-plats när jag ser att andra har letat längre tid än jag gjort men ibland har djungeln ingen lag så jag tog den.

Att springa 2:an flera varv är ju ingen höjdare även om det finns mycket att se längs spåret. (Både får och skidåkare) Jag löste det genom att byta håll när jag kom i mål. När jag var framme vände jag helt sonika om och sprang åt andra hållet. Jag är i mångt och mycket en vanemänniska och det är jag när det gäller åt vilket håll jag löper i spåren i Hemlingby. Det är oerhört svårt att vända och springa åt "fel" håll men samtidigt är det nog nyttigt att göra det. Det blir inte lite mycket rutin då. Jag får fundera över vilket håll jag ska springa spåren när jag tar alla vid samma tidpunkt.

De två närmaste veckorna som kommer blir oerhört intensiva på arbetet så jag har bestämt mig för att göra som jag gjorde när jag sprang 100 dagar i sträck. På "vilodagarna" ska jag byta om och springa 1-3 kilometer. Det var ett oerhört effektivt sätt att komma ut. När jag har mycket blir det annars lätt att tanken på att avstå träning kommer fram. Nu behöver jag inte ens fundera utan bara ge mig ut. Kan behövas!!!

 

Ibland går det fort!

12 mars 2018 | Bloggar – Marie Nilsson

Ibland går det verkligen fort. För min del gäller det inte i löpspåret utan i livet utanför. På en vecka har det hänt så oerhört mycket även om tankarna har funnits lite längre. Jag har valt att byta arbete och kanske även bransch och det utan att jag har fått ett nytt. Vissa saker är bara rätt att göra och jag vet att detta är rätt. Jag vet vad jag ska tänka på under löpturerna i alla fall.

Detta är ett val av mig medan många andra människors liv förändras på en sekund och det utan att de valt det. Jag är lyckligt lottad som kunde göra detta val själv.

Min veckoträning kommer också att förändras då jag helt plötsligt inte har den ordinarie karateträningen på lördagar. Även detta gick oerhört fort men det är säkert fler än jag som behöver förändra i livet. Oerhört tråkigt tycker jag men livet kommer emellan ibland och då är det så. Det blir ytterligare en dag att träna löpning på bara.

Det som då inte går fort, i alla fall känns det så nu, är vårens ankomst. Det kom ännu mer snö idag och som så många gånger förr funderar jag över hur all snö ska kunna försvinna innan midsommar samtidigt vet jag ju att det gör det. Det går också oerhört fort när det väl kommer igång.

Målet att springa samtliga spår i Hemlinby vid ett och samma tillfälle känns långt borta ( i tid) men snart är det Midnattsloppet så det är bara att börja med det målet lite mer strukturerat. När jag har ett mål, och det oavsett hur långt borta det är, och en väg dit kan jag vara oerhört fokuserad för jag vill alltid nå mina mål och det på gott och ont.

Mina löprundor just nu är beroende av vilket väder det är och så går det inte att ha i längden. Jag giller dessutom att springa i snö och oväder, allt är bättre än sol och värme så jag ska kanske storsatsa nu innan solen kommer!!!

 

Mot målet!

18 februari 2018 | Bloggar – Marie Nilsson

Jag hann bara bli bra i foten efter att ha skadat den på karateträningen så kom en dunderförkylning som ett brev på posten och ställde till det för träningen. Jag har inte kunnat träna någon konditionsträning på många dagar, varken löpning eller karate.

Idag, söndag, så bestämde jag mig för att nu var jag frisk även om jag hostar. Jag orkar inte vara sjuk längre. Jag måste träna kände jag för jag mår ju ännu sämre om jag inte kan träna. Jag saknar mina träningskompisar på karaten och mina löprundor där tankarna får fritt spelrum ibland. Jag är inne i en period i mitt liv där jag behöver tänka över en hel del saker så att då inte kunna springa är frustrerande.  Alltså är jag frisk från förkylningen nu.

Att löpträna centralt i en större stad innebär att jag kan upptäcka nya gator som jag inte varit på tidigare även om jag bott länge i samma stad. Jag har nu flyttat från södra till norra delen av staden och det ger också en del nya gator bara det. Söndagarna brukar vara vikta åt långpass men idag blev det inte ett tvåtimmarspass utan knappt en timme. Jag sprang på nya gator och kom hem tidigare än jag tänkt/trodde så då fick det räcka med ett kortare pass den här gången.  

Nu hoppas jag att jag inte stöter på några fler hinder i träningen för nu är mitt fokus mot mitt mål som är att springa samtliga spår i friluftsområdet Hemlingby ( ca 3 mil) och det vid ett och samma tillfälle innan Midnattsloppet i Stockholm.

Jag har fortfarande inte bestämt vad jag ska få för belöning när jag uppnår mitt mål men att fundera ut vilken belöning det ska bli är nästan lika roligt som att få belöningen, nåja nästan i alla fall fast det beror ju på vilken belöning det blir:)

Jaa, det gick!! !(att springa:)

4 februari 2018 | Bloggar – Marie Nilsson

Jaa, det gick att löpträna idag! Första träningspasset överhuvudtaget sedan jag skadade högerfoten på karateträningen en lördag för tre veckor sedan.

Vintern och snön kom ju till oss i veckan och inga tåg/bussar har gått till arbetet p g a dåligt väder. Idag var det sol och - 6 grader. Då jag inte har löptränat på flera veckor bestämde jag mig för att hoppa över långpasset som jag annars kör på söndagar. Jag valde att springa i Boulognerskogen som det är några hundra meter till. Jag blev mäkta imponerad över våra snöröjare för alla små stigar var plogade. Inte dåligt jobbat med tanke på mängden snö som kommit och att det inte är slut än.

Efter att ha avstått löpning så lång tid sprang jag i ett lyckorus. Tänk att äntligen få komma ut och springa. Snön och solen gjorde inte saken sämre. Det kändes inte något heller i foten vilket gör att det bara är att fortsätta. Jag har långt kvar innan jag kan springa samtliga slingor i Hemlingby men det är viktigt att ha ett långsiktigt mål, högt satt men som är helt realistiskt. Drygt tre mil är ju inte omöjligt, haha. Tänk om jag vetat detta för några år sedan, innan jag börjad löpträna.

Nu ska jag fundera över vad jag ska ge min som belöning när målet är uppnått!!! (Och det ska det vara innan Midnattsloppet i Stockholm i augusti.)

Gilla Allt om Löpning på Facebook!