Marie Nilsson

Jag är 52 år och bosatt i Gävle. Har två vuxna barn som också gillar att tränar. Jag har tränat karate i 10 år men började med löpning 2011. Är en åretruntlöpare som springer hellre än fort och brukar delta i motionslopp.

Marie Nilsson

Ibland går det fort!

12 mars 2018 | Bloggar – Marie Nilsson

Ibland går det verkligen fort. För min del gäller det inte i löpspåret utan i livet utanför. På en vecka har det hänt så oerhört mycket även om tankarna har funnits lite längre. Jag har valt att byta arbete och kanske även bransch och det utan att jag har fått ett nytt. Vissa saker är bara rätt att göra och jag vet att detta är rätt. Jag vet vad jag ska tänka på under löpturerna i alla fall.

Detta är ett val av mig medan många andra människors liv förändras på en sekund och det utan att de valt det. Jag är lyckligt lottad som kunde göra detta val själv.

Min veckoträning kommer också att förändras då jag helt plötsligt inte har den ordinarie karateträningen på lördagar. Även detta gick oerhört fort men det är säkert fler än jag som behöver förändra i livet. Oerhört tråkigt tycker jag men livet kommer emellan ibland och då är det så. Det blir ytterligare en dag att träna löpning på bara.

Det som då inte går fort, i alla fall känns det så nu, är vårens ankomst. Det kom ännu mer snö idag och som så många gånger förr funderar jag över hur all snö ska kunna försvinna innan midsommar samtidigt vet jag ju att det gör det. Det går också oerhört fort när det väl kommer igång.

Målet att springa samtliga spår i Hemlinby vid ett och samma tillfälle känns långt borta ( i tid) men snart är det Midnattsloppet så det är bara att börja med det målet lite mer strukturerat. När jag har ett mål, och det oavsett hur långt borta det är, och en väg dit kan jag vara oerhört fokuserad för jag vill alltid nå mina mål och det på gott och ont.

Mina löprundor just nu är beroende av vilket väder det är och så går det inte att ha i längden. Jag giller dessutom att springa i snö och oväder, allt är bättre än sol och värme så jag ska kanske storsatsa nu innan solen kommer!!!

 

Mot målet!

18 februari 2018 | Bloggar – Marie Nilsson

Jag hann bara bli bra i foten efter att ha skadat den på karateträningen så kom en dunderförkylning som ett brev på posten och ställde till det för träningen. Jag har inte kunnat träna någon konditionsträning på många dagar, varken löpning eller karate.

Idag, söndag, så bestämde jag mig för att nu var jag frisk även om jag hostar. Jag orkar inte vara sjuk längre. Jag måste träna kände jag för jag mår ju ännu sämre om jag inte kan träna. Jag saknar mina träningskompisar på karaten och mina löprundor där tankarna får fritt spelrum ibland. Jag är inne i en period i mitt liv där jag behöver tänka över en hel del saker så att då inte kunna springa är frustrerande.  Alltså är jag frisk från förkylningen nu.

Att löpträna centralt i en större stad innebär att jag kan upptäcka nya gator som jag inte varit på tidigare även om jag bott länge i samma stad. Jag har nu flyttat från södra till norra delen av staden och det ger också en del nya gator bara det. Söndagarna brukar vara vikta åt långpass men idag blev det inte ett tvåtimmarspass utan knappt en timme. Jag sprang på nya gator och kom hem tidigare än jag tänkt/trodde så då fick det räcka med ett kortare pass den här gången.  

Nu hoppas jag att jag inte stöter på några fler hinder i träningen för nu är mitt fokus mot mitt mål som är att springa samtliga spår i friluftsområdet Hemlingby ( ca 3 mil) och det vid ett och samma tillfälle innan Midnattsloppet i Stockholm.

Jag har fortfarande inte bestämt vad jag ska få för belöning när jag uppnår mitt mål men att fundera ut vilken belöning det ska bli är nästan lika roligt som att få belöningen, nåja nästan i alla fall fast det beror ju på vilken belöning det blir:)

Jaa, det gick!! !(att springa:)

4 februari 2018 | Bloggar – Marie Nilsson

Jaa, det gick att löpträna idag! Första träningspasset överhuvudtaget sedan jag skadade högerfoten på karateträningen en lördag för tre veckor sedan.

Vintern och snön kom ju till oss i veckan och inga tåg/bussar har gått till arbetet p g a dåligt väder. Idag var det sol och - 6 grader. Då jag inte har löptränat på flera veckor bestämde jag mig för att hoppa över långpasset som jag annars kör på söndagar. Jag valde att springa i Boulognerskogen som det är några hundra meter till. Jag blev mäkta imponerad över våra snöröjare för alla små stigar var plogade. Inte dåligt jobbat med tanke på mängden snö som kommit och att det inte är slut än.

Efter att ha avstått löpning så lång tid sprang jag i ett lyckorus. Tänk att äntligen få komma ut och springa. Snön och solen gjorde inte saken sämre. Det kändes inte något heller i foten vilket gör att det bara är att fortsätta. Jag har långt kvar innan jag kan springa samtliga slingor i Hemlingby men det är viktigt att ha ett långsiktigt mål, högt satt men som är helt realistiskt. Drygt tre mil är ju inte omöjligt, haha. Tänk om jag vetat detta för några år sedan, innan jag börjad löpträna.

Nu ska jag fundera över vad jag ska ge min som belöning när målet är uppnått!!! (Och det ska det vara innan Midnattsloppet i Stockholm i augusti.)

Ont, det gör ont!!!

24 januari 2018 | Bloggar – Marie Nilsson

Ont, det gör ont, sjöng Lena Philipsson en gång i tiden och jag kan bara hålla med. Det gör oerhört ont att få foten söndersparkad (av misstag). Jag har tidigare skämtat med en person som är sjukskriven för en skadad fot och sagt att det är väl bara att ta dig till arbetet. Du har ju ett stillasittande arbete. Det kommer jag aldrig med att säga. Fy vad ont det kan göra i en fot.

Jag inser också att det handlar om att skynda långsamt. Jag trodde att jag skulle kunna träna på gym i måndags och börja löpträna igår men det är bara att glömma. Jag kan gå men det är bara möjligt att ha skor på fötterna under några timmar och när jag tar av mig dem får jag inte på dem igen på flera timmar. Nu tränar vi ju karate barfota men jag ska ju hem också:)

Jag inser att det nog inte blir någon löpning idag eller karateträning imorgon, torsdag. På lördag tänker jag träna karate oavsett om jag får på mig skor eller inte för jag står snart inte ut längre. Jag inser att det inte blir något långlopp på söndagen men några kilometer bör det kunna bli. Jag har ju fortfarande några månader på mig innan jag ska klara av min utmaning, att springa samtliga rundor i Hemlingby samma dag. (ca 3 mil)

Även om det gör ont så går det ju över och det gäller allt, allt går över förr eller senare. 

Terminsstarter!

14 januari 2018 | Bloggar – Marie Nilsson

Nyåret brukar vara tiden då många börjar träna eller planera för att träna i förhoppningen att förändra sitt liv. Jag såg väldigt många som stod i kö på gymmet, i kö för att köpa ett träningskort men sen har jag inte märkt av någon större ökning personer som tränar. Men, men jag tränar kanske på andra tider än de som köpte kortet!

Jag som är i skolans värld brukar inte ha nyåret som en ny start utan terminer. Det är bra på flera sätt för det är alltid två terminsstarter per år och inte enbart ett nyår. Jag som tränar mer än annars på semestern får på detta sätt tre nystarter varje år. Det är främst en mental tankekonstruktion, detta att det är nytt, för jag tränar ju hela året även om det är viss skillnad i vad jag tränar.

Karateträningen är träningen som har terminer och där blir det då en ny start varje termin och så blev det den här veckan. Jag tränar karate på torsdagar och lördagar, i alla fall är tanken det. Vilar på onsdagar och löptränar de andra dagarna. Gym kombinerar jag med karaten på lördagar och med löpningen på måndagar.

Terminen, på karaten då, började bra i torsdags. Det är roligt att träna i grupp och då det är en ny termin är det fler än vad det är i slutet på terminen. Samma princip gäller nog i alla träningsgrupper. Det är många som börjar men sen avtar intresset ju längre in i terminen vi kommer.  Mitt problem nu är att jag skadade mig, för första gången, på lördagens karateträning. Jag har en högerfot jag inte kan stödja på!!!

Det största problemet, förutom att jag inte kan löpträna idag eller på några dagar, är att jag inte vet hur jag ska ta mig till mitt arbete. Jag går 10 000 steg varje dag jag åker kollektivt till mitt arbete men det finns inte en chans att jag de närmaste dagarna ska kunna gå så många steg med denna smärta.

Veckans uppdrag blir att försöka komma på hur jag ska kunna ta mig till arbetet. Min förhoppning är också att jag innan veckan är slut ska ha klarat av ett löppass även om det inte kommer kunna bli något långpass. Håll i håll ut, allt går över

Gilla Allt om Löpning på Facebook!