Marie Nilsson

Jag är 52 år och bosatt i Gävle. Har två vuxna barn som också gillar att tränar. Jag har tränat karate i 10 år men började med löpning 2011. Är en åretruntlöpare som springer hellre än fort och brukar delta i motionslopp.

Marie Nilsson

Vilken lyx!!!

13 februari 2019 | Bloggar – Marie Nilsson

Idag har jag haft förmånen att kunna ta mitt långpass mitt på dagen i ett strålande Gävle. Solen sken och det var ca 5 grader varmt. Snacka om lyx att kunna göra det på dagtid. Jag är numera, kanske enbart tillfälligt, hemma på heltid. (Ska på en anställningsintervju imorgon och om jag får det jobbet kan jag fortsätta bo hemma i min lägenhet även om det innebär en timmes pendling men vad är väl det)

Även om det idag nästan var vår i luften så har det ju inte varit det de senaste veckorna utan tvärtom. Det har varit kallt och oerhörda mängde snö har det kommit. Men även här tycker jag att det känns lite lyxigt. Det hade snöat i flera dagar men nog var löpspåren plogande även om de inte var sandade. Jag vill inte klaga på snöröjningen när det är helt ok att springa på samma spår hela året om. I mitt fall genom Boulognerskogen och sen runt högskolan/I 14.

Det är inte enbart löpning som sker på dagtid numera utan även passen på gymmet kan ske på morgonen/förmiddagen och jag kan konstatera att januarirusningen verkar vara över. Det brukar ju skojas om att många ger nyårslöften om att börja träna och sen är gymmen överfyllda i januari för att sen tömmas ju längre tiden går. Nu kunde jag inte träna på mitt gym i januari då jag arbetade på annan ort men nu verkar det som om alla redan slutat. Jag har lyxen att kunna välja dag och tid och jag kan konstatera att det är olika typer av människor vid olika tider på dygnet. Det är lite roligt att kunna välja om jag vill träna med många, träna med de som verkar har tränat i många år och de som är nybörjare eller de som helst vill synas men inte träna så hårt.

Jag har också lyxen eller möjligheten att ställa väckarklockan när jag vill så nu är jag lite nervös inför morgondagen då jag måste kliva upp 06.45 (mitt i natten för mig just nu). Jag håller tummarna för mig själv imorgon, för att jag ska vakna av väckarklockan, hitta då det är i en annan stad samt att jag och den eventuellt nya arbetsgivaren ska fatta tycke för varandra.

 

Vill inte...

13 januari 2019 | Bloggar – Marie Nilsson

Efter att ha genomfört ett löppass på julafton, nyårsafton och trettondagsafton borde jag springa idag på tjugondag knut men jag vill inte..

Söndagar är den dagen jag springer lång tid, minst två timmar varje söndag men just idag vill jag inte...

Den här helgen har varit en sådan då jag inte har velat göra någonting även om jag kom ut på en långpromenad igår och har gjort en del övningar hemma som jag annars gör på gym. Jag har inte ens pratat med någon och inte haft någon som helst kontakt med någon på sociala medier. För första gången på väldigt länge har jag inte haft kontakt med något av mina barn. Sonen brukar ju vilja ha hjälp nästan varje helg. Jag tror att jag måste gå och handla något så jag åtminstone får säga tack till kassörskan när hon frågar om det är bra så:)

Nu är det bara två veckor kvar på vikariatet i Katrineholm och det känns också. Underbart att slippa veckopendla men oerhört tråkigt att missa den dagliga kontakten med en massa trevliga och duktiga människor. Jag som är så sentimental har svårt med "avsked" även om det aldrig blir avsked nu för tiden när vi kan ha kontakt på ett annat sätt än tidigare. Jag ser med fasa fram emot torsdag om två veckor, då jag måste ta adjö av personalen.

Det bästa blir att jag kan få tillbaka mina ordinarie rutiner och så kan jag vara med på fler pass på karaten. Nu måste jag försöka ändra vill inte till ett jag vill!

Vi som springer på julafton...

26 december 2018 | Bloggar – Marie Nilsson

På Facebook finns det arrangemang som heter Vi som springer på julafton/nyårsafton och jag är en sådan, d v s en som springer på både julafton och nyårsafton (och nyårsdagen:)

I år var det en vit jul då det var en hel del snö i mina hemtrakter. På julafton var det inte bara mycket snö, det var kallt också. Minus 10 grader. Jag tycker om att springa på vintern och underlaget stör mig inte. Jag har svårare för att gå än att springa på vintern. Varför det är så vet jag inte. I år blev det ett kortare pass i Boulognerskogen, vår vackra stadspark i Gävle. Det var en hel del människor ute och det som gjorde det extra roligt var att flera av dem hejade och sa att jag var duktig som var ute och sprang och sen önskade de God jul. Roligt och upplyftande. Vi borde göra så oftare. Heja på dem som gör något och önska en bra dag eller något annat.

Nu är det några dagar till nyårsafton och det bör bli några fler löppass innan dess. Jag har två veckors ledighet innan jag måste veckopendla igen. Nu är det bara fyra veckor kvar av det uppdraget och sen blir jag arbetssökande igen. Det är lite tråkigt att inte veta vad jag ska göra i februari men något blir det nog. Förhoppningsvis blir det något på hemmaplan så träningen kan fungera lite bättre. Jag kan ju inte ta med mig mitt gym till en annan stad och att ha två gymkort är inte aktuellt. Löpträningen har inte blivit en rutin i veckorna när jag bor på annan ort utan nästan all träning ska ske på helgerna och då är det så mycket annat också som ska göras eller som jag vill göra.

Nu är det snart nytt år och då är det dags att sammanfatta året som varit och drömma/planer för året som kommer. Min son frågade på julaftonen om vilka mål jag har 2019 och några har jag men det är kanske dags att börja fundera över hur jag ska nå dem och prioritera vilka mål jag har.

Hur svårt kan det vara?

2 december 2018 | Bloggar – Marie Nilsson

Hur svårt kan det vara?

Nu har jag snart bott i annan stad i 2 månader och jag har ännu inte fått in några bra rutiner för träningen/löpningen.  Jag åker från Gävle tidigt på måndag morgon och åker direkt till arbetet och när det är avklarat för dagen är det en kort bilresa till affären och boendet. Sen är det becksvart ute och jag är trött efter att ha bilat i tre timmar tidigt på morgonen vilket innebär att jag somnar tidigt på kvällen.

Resten av veckan följer samma mönster, upp tidigt, arbeta och sen till boendet för att se nyheter och äta något. Efter det blir det inte så mycket mer. Ibland, men bara ibland kommer jag ut på en promenad och väldigt sällan på en löprunda. Hur svårt ska det vara att bara klä på sig och komma ut?

Det blir inte så mycket bättre hemma på helgerna heller. När jag kommer hem på fredag kväll är jag ofta trött och har svårt att komma ut. Igår, fredag, åkte jag från arbetet vid lunch för att jag skulle hinna hem till kataträning på kvällen. Hade två timmar på mig när jag kom hem och på den tiden hann jag bli alldeles för trött för att ge mig iväg. Karateträningen på lördagar blir ofta inställd och då blir det inget annat för mig heller. Men igår var det ett undantag, jag kom verkligen iväg till gymmet och det efter att jag hade tagit en promenad tidigare på dagen!

Idag har jag hunnit med en löprunda så den här helgen blev det verkligen en helg som gick i träningens tecken men det är ett undantag. Det är bara att hoppas att det håller i sig i veckan också.

Jag funderar på om jag när jag är långledig under jul- och nyår ska börja löpträna varje dag så som jag gjorde i 100 dagar tidigare. Då finns det inget alternativ utan då kommer jag verkligen ut och det oavsett väder eller humör. Om jag börjar hemma blir det lättare att fortsätta när jag arbetar också. Då blir det inte så svårt. Nu däremot verkar det vara omöjligt att komma ut vissa dagar och så vill jag inte ha det. Saknar löpningen!

Höst/vinterlöpning!

11 november 2018 | Bloggar – Marie Nilsson

Jag är en vår/sommar person men jag tycker inte om och har svårt att löpa i värmen så hösten och vintern är den bästa tiden för mig att löpträna på. En höstdag med olika färger på löven (som fortfarande sitter kvar på träden) eller en vinterdag med - 5 grader och snö och solsken. Det är inte mycket som kan slå en löptur då. Hösten (eller ska jag kalla det sommar) har varit oerhört varm och vacker i år men alla dagar är inte sådana. Nu i november har löven försvunnit från träden och värmen är borta och det är ett duggregn och grått som gör det svårt att ta sig ut över huvudtaget. I alla fall för mig. Nu bor jag i annan stad i veckorna så den mesta träningen sker på helgerna och då måste jag ut på söndagarna. Jag försöker ibland "förhandla" med mig själv och tänka att jag kan träna i veckan istället för just denna söndag. Än så länge har jag lyckats stå emot den inbjudande tanken. Det är bara inbjudande tills jag har kommit iväg för då går det faktiskt hur bra som helst.  Så även idag, denna oerhört gråa och trista  söndagen. Jag kom iväg till Hemlingby och fötterna var oerhört lätta och det tackar jag för.

Jag som löptränar i ett terrängspår har andra bekymmer under hösten och vintern än själva vädret. Det är löven som har fallit. Det är helt hopplöst att springa i ett terrängspår fullt med våta löv. Det är så lätt att halka och stock och sten under syns ju inte för alla löv. På vintern är det visserligen halt men snön gör täcker ju stenarna och det ojämna underlaget vilket gör det lättare att springa på en hal vinterstig än en höststig med löv.

Jag har inte kommit igång med löpträningen i Katrineholm än även om jag har kommit ut vid några tillfällen men de sker inte regelbundet och vissa dagar även om jag försöker få till rutinerna. Det känns lite märkligt att lära känna en stad i mörker vilket det blir. På dagarna åker jag bil till och från arbetet och när jag kommer hem till boendet är det mörkt så då för jag försöka lära känna staden i mörkret. Det har en viss tjusning det också.

Veckans utmaning får bli att ta mig ut på två intervallpass i Katrineholm.

Gilla Allt om Löpning på Facebook!