Emil Haglind

Jag bor i Nyköping med min fru, två vilda barn på snart 6 och 10 och en förvuxen hundvalp. I träningsvärlden är det triathlon för hela slanten sedan några år och i år ligger fokus på Ironman Kalmar som är stora målet.

Emil Haglind

Ett kvartal klart

1 april 2018 | Bloggar – Emil Haglind

Så är första kvartalet klart för i år, ut med det och in med nästa som förhoppningsvis blir lite varmare men börjar med den fantastiskt skojiga lura-dagen som fyller sociala media än mer skit än normalt. Hur nu det är möjligt.

För min egen del minns jag första 3 månaderna som en lång förkylning, svnikallt väder och närmast obefintlig simning.

Men tydligen har jag kunnat träna en del ändå.
Enligt min träningsapp har jag faktiskt sprungit 49 mil innan mars tog slut. Plus ungefär 5.5 icke loggade mil på löpband.
Och 55 mil på 89 (?) dagar är jag rätt nöjd med, det är en bra siffra för min del. Speciellt med tanke på att jag i samma period haft feber 10-12 dagar.
35 dagar kvar till Lidingö. 3 långpass kvar. Måtte det hålla.

Inte riktigt 18 längre

29 mars 2018 | Bloggar – Emil Haglind

Förhoppningsvis är förkylningar klara för ett tag. Löpningen är igång på ett bra sätt men simningen lyser med sin frånvaro: antingen vågar jag inte för att jag känner mig lite snuvig eller så har jag inte tid.

Men som sagt, löpningen är igång. Idag är det torsdag och träningsveckan har hittills sett ut såhär:

Tisdag morgon: backintervaller på löpband. 20x1 min i 4.30-fart med 1 min joggvila. 13 km inkl uppvärmning och nedjogg

Onsdag morgon: 2x Kenyan-intervaller på löpband: öka 0.5 km/h varannan minut. 10 km totalt inkl uppvärmning och nedjogg.
Onsdag kväll: Gubbhandboll

Torsdag eftermiddag: 8.5 km löpning i vintersolen och blåsten.

Nu är det ju så att jag inte är 18 längre (till saken hör kanske inte att jag är i bättre form på alla sätt nu är för 17 år sen), och jag har dessutom inte rört en vuxen-handboll på 15-16 år.  Det är inte en slump att det ungefär lika länge sen som jag gjorde en snabb sidoförflyttning.

När jag så blev inbjuden att spela med de övriga avdankade gubbarna tackade jag såklart ja.
På onsdagen när jag åkte dit var jag inte riktigt lika säker på att det var en bra idé... vrister, knän, ljumskar, axlar. Finns många saker att skada på handbollsplanen.

Kom hur som väldigt lindrigt undan.
Inga skador alls förutom en blåsa på fingret av handbollsklistret; man ska ju lämna avtryck men jag tog det ett steg längre och lämnade kvar en bit hud på nån av handbollarna...

Väldigt kul var  det iallafall och vänsterkanten var bekväm.

Hade förväntat mig en hel del träningsvärk när jag vaknade men icke. Jag trodde i min enfald att all skogslöpning faktiskt gjort mig stabil i sidled och därmed orkat med alla förflyttningar.
Under dagen idag har jag dock stelnat till mer och mer och eftermiddagens lätta 8 km blev sämsta passet på länge.
Så sjukt trött... Helt körd i bålen, seg i gluteus-musklerna och stel i höftböjarna...

Det är inte ofta jag är på dåligt humör efter ett löppass men idag hände det. Dessutom strulade Spotify mitt i motvinden. Bara en sån sak.

Med facit och lite distans var det kanske inte helt oväntat att det skulle bli tungt idag.

Man är ju inte 18 längre...

Whats New?

18 mars 2018 | Bloggar – Emil Haglind

Update: Febern borta, förkylningen kvar i det läget då jag funderar på hur många veckor jag kan producera såhär mycket snor... snyter mig konstant och har gjort så flera veckor nu, precis som resten av familjen . Jag tror vi hjälper Lambi och GlaxoSmithKline med tillräckliga inköp för att de ska gå runt bara på oss... testade att skölja näsan med saltvatten för några dagar sen, men nä, ingen vidare effekt på bihålorna...

Nån gång kanske det går över.
Jag har kommit fram till det snusförnuftiga beslutet att ta det väldigt lugnt en vecka. Ingen simning, kanske några joggar framåt slutet på veckan om jag känner mig fräsch och promenader dit.
Mitt immunförsvar verkar ju vara i botten nu så istället för att försöka jaga träningen ska jag försöka att invänta den.

Ber på förhand om ursäkt för mitt kommande dåliga humör.


Idag var jag och familjen ut till Femöre utanför Oxelösund och kollade läget. Fantastiskt fint.
Blev ju duktigt sugen på Swimrun och vanlig löpning också för den delen.

Sonen var lyrisk över hur fint det var och vi kom överens om att när isen släpper på land ska vi dit och spring-leka på stenar och berg. Kommer bli underbart!

Nästan lika underbart kommer det bli när Swimrun-säsongen kommer igång om några månader.
Terränglöpning och öppetvattensimning i fantastisk natur i goda vänners lag.

Mitt öppetvatten-rekord är 22 april. Kommer inte slå det i år heller.

Om, i skrivande stund, 49 dagar kommer jag nyligen gått i mål i Lidingöultran, eller kanske vara på väg mot upploppet.
För dåligt tränad men förhoppningsvis nöjd över en iallafall respektabel insats. 50 km, hur långt kan det vara?

Nä, men lite feber var ju länge sen...

15 mars 2018 | Bloggar – Emil Haglind

Ok... Frustrerad är nog rätt ord. Eller något annat med negativ klang.

Jag är så JÄVLA less på det här kalla vädret nu och alla jävla bakterier som far runt nu. Eller vad fan som är anledningen till att jag varit i princip sjuk sen januari.

Jag tror att jag haft feber 5 olika tillfällen (dvs minst två feberfria dagar mellan) sista två månaderna. Helt sjukt.

Äter som vanligt (ja kanske lite sämre eftersom jag inte är så intresserad av mat nu). Tränar det som går, inte högintensivt men långt, ofta och lugnt. Inte ovanligt mycket iallafall.

Sprang imorse en extrarunda till jobbet och närmsta vägen hem men trots maklig fart kändes det stelt och tungt.
Småfrusit och varit off hela dagen och så feber nu ikväll då. Där var anledningen.

Den där Lidingöultran närmar sig med stormsteg och jag ligger nedbäddad i soffan och kan bara titta på när tåget går...

Säsongspremiär -DNS

1 mars 2018 | Bloggar – Emil Haglind

I helgen går Nyköpings Wintertrailrun i skogarna utanför Nyköping, det skulle blivit säsongspremiären. 10.5 km i Vita häxans Narnia

Tyvärr ställer feber till det och jag kommer inte ens till start. Så surt.
Jag har i några veckor haft en riktigt bra känsla i kroppen och hade förhoppningsvis kunnat springa till mig en framskjuten placering. Guess we'll never know.

Jag har varit lite förkyld och hade lite feber förra helgen, blev frisk och kunde göra några bra pass, både i skog och pool innan febern tog mig igen. Kombinationen "sjukstuga hemma" och löpning i -12 var väl inte ett vinnande koncept den hör gången.

Så nu blir det publikplats istället för pallplats.
Ronny försvarar vårt swimrunlags anseende och jag lägger huvudfokus på att heja på sonen som springer barnloppet på knappa kilometern.

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!