Marie Cnattingius
16 oktober 2017 | Bloggar – Marie Cnattingius
Jag fann löpning på äldre dar (ja fy så gammal jag är, NOT!) Eller fann och fann, jag hittade tillbaka till löpningen.
Vem minns inte de där dagarna i skolan när man var tvungen att delta på skoljogg, orienteringsdag, springa 400 m på tid, eller friidrottsdagar där man var tvungen att vara med i åtmintone 3 olika grenar. osv sov....Glädjen försvann totalt. Tvång är aldrig en bra morot till rörelse.
Jag får (som nästan alla löpare antar jag) ofta frågan hur fort jag springer. För mig är det ganska oväsentligt. Anledningarna är i det stora hela: Jag är snart 45 år, väger lite för mycket, jag joggar för välbefinnande inte för världsrekordtider (eller ens byrekord ;)), Jag har inget att bevisa känner jag.
Mina lopp har visserligen blivit längre och längre. Men inga fantastiska tider precis. Andra får gärna försöka slå PR (personrekord) på varje lopp de deltar i, men det är inte vad som driver mig. Jag vill kunna njuta av alla de där stegen jag tog på träningen, som inte alltid är så jäkla skoj. Visst finns det svackor under mina lopp också, men jag ska veta att när jag står på startlinjen har jag gjort mitt bästa för att klara stäckan och jogga i mål som en vinnare.
Jag vet t om såna som inte ställer upp på lopp, för dagsfromen inte känns ok. Slår man inga PR är det liksom ingen mening. Varför? Att känna att man genomför ett lopp, "bara" för att njuta, kan väl aldrig vara fel.
Jag har varit på flera olika löp och träningsresor. Vissa råd har varit skitknasiga, absolut. Men en hel del bra saker har jag tagit med mig.
1.När man ska genomföra ett lopp, ska man bestämma sig varför. Är det prestera en bra tid, eller för upplevelsen.
2. Man ska ge sig själv lite beröm!
Slår man PR: Guldmedalj.
Man gjorde så gott man kunde, räckte inte riktigt till PR: Silvermedalj
Genomförde loppet, utan att bryta: Bronsmedalj.
På så sätt får man alltid "medalj", och varje lopp måste ses som en framgång, oavsett varför.
Bild nedan, från en av mina löprundor runt omrking samhället. Många kor, höns, hundar, får och vilda djur kan jag stöta på.
Så jag fortätter jogga på, utan tidspress (som dessutom håller mig relativt oskadad). Sen överlåter jag till andra att jaga tider. Stress har jag nog av utanför löpspåret.
4 oktober 2017 | Bloggar – Marie Cnattingius
Målet detta år har varit att klara av ett maraton. Vilket jag gjort.
Inte så lite stolt. Nu vet jag att jag kan. Och jag ska göra det igen. Men förbereda mig bättre. Både träningsmässigt och kostupplägg ska ändras.
Vardagsmotion:
Morgonpromenad 3 gr/vecka, vardagar. Åtminstone en långpromenad på helgen.
Träning:
Crossfit 1 gr/vecka. Och så löpning så klart. Öka distansen långsamt igen.
Kost:
Börjar varje morgon med ingefärsshot.
Frukost: keso, ägg, linfrö (mestadels)
Lunch: Oftast matlåda (kyckling/lax/ eller kött, med grönsaker/broccoli och matvete/bönor/linser)
Middag: Något som passra hela familjen (själv tar jag mindre av snabba kolydrater)
Mellanmål: tomater/paprika/kvarg (typ)
Vid långrundor: 2 dar innan lite mer kolydrater. Det mår jag bäst av.
Har under det gånga året fått nya favoritskor. Innan var det Asics 2000 GT. Men märkte att jag fick problem på långrundorna.
Så införskaffade ett par Saucony Omni 14. Och efter det har det blivit 2 Saucony till. På maran, var de suveräna. Visst fick jag stora blodblåsor. Men tår och tramdynor ok (efter omständgiheter)
Hösten är nog bäst löptid ändå. Ska bara ladda min pannlampa, med nya batterier. Sen blir det terapilöpning i skogen!
14 september 2017 | Bloggar – Marie Cnattingius
Jag har nu återvänt från mitt (hittills) största och häftigaste löparäventyr.
Jag åkte en gruppresa, med buss ner till Frankrike. Totalt tog det ca 30 timmar enkel resa. Inget resesällskap med mig, men det fungerade utmärkt att prata med alla trevliga människor på resa. Vi var inte så många på bussen, (en del tog flyg ner) de flesta fick 2 sittplaster, så man kunde bre ut sig. Resan varade från onsda- måndag. Loppet var lördag den 9 september.
Researrangören hade ordnat gemensam utklädnad till oss 78 som var med. Det var häftigt! Nrlappar fick vi på hotellet. Service!
Medoc har olka teman varje år. I år var det musik, 33:e varv. 33:e året detta lopp går av stapeln, så det var väl fyndigt värre.
Abba, Village People, Beatles, Elvis mfl fanns med bland alla löpare.
Innan start, visade sig regnbågen!
Medoc är en fest. Utklädda löpare, det bjuds på musik. Man joggar genom vingårdar och bjuds på vin, ost, kex, ostar, ostron. Och nej: man dricker inga mängder av alkohol. jag väntade dessutom till efter 28 km, innan jag testade vin. Och den skvätten jag drack då: var så himla god!
Visst var det tufft, det var det. Smärtan de sista 4 km, var inte att leka med..... Men det gick över så fort jag kom äver mållinjen. Och ja: Jag grät av lättnad och stolthet de sista 2 km in i mål. Vädrets makter var ganska ok. Soligt, åskskurar, hagel, molnigt och så varmt igen....
Hade en rejäl svacka, rent mentalt, mellan 12 km-27 km.... Det var tråkigt, jag tyckte det blev trist att inte ha någon att dela upplevelsen med. Men så fick jag sällskap från ett par från gruppen, och det hjälpte mig att vända tankarna. Vi avverkade nästan hela återstoden av maran ihop (sista 2 km, joggade de före mig, jag kunde inte få till rikgit den farten just då).
Efter loppet: Så klart efterfest. Då dansade vi! Eller iaf jag! Vilken kick!
Väl på hotellet: Av med skorna och synade mina stackars fötter. Gansak välbehållen ändå. Några blåsor undertill och världens blodblåsa på höger fot. Men vad gör väl det? Inte så hemskt ont iaf. Fast svårt att sova natten efter maran. Det värkte lite äverallt. Och jag gick inte på toa en enda gång under loppet!!!! Så på natten, var jag uppe typ varannan timme för att kissa.
Om jag ska göra det igen?! Självklart. En gång är ingen gång!
Det känns som om jag inte hann med alla intryck under loppet, därför måste jag helt eneklt resa en gång till. Lägger då upp det hela lite annorlunda, tror jag. Joggar på lite snabbare, de första 2 milen och njuter därefter lite extra. Och nu vet jag ju att jag kan klara det!
Efter målgång: Fick alla som avslutat i tid, en flaska vin dessutom. Bara det gör det ju värt mödan!
Dagens citat: " Hur vet du att det är omöjligt om du inte ens försökt?"
Ha ett underbar löphöst/vinter! Nästa år väntar nya härliga löpäventyr.
5 september 2017 | Bloggar – Marie Cnattingius
Nu kör vi!
Imorgon åker jag till Franrike och på lördag ska jag överleva min första mara. Tjejmilen i helgen, lagom uppvärmning.
Försent att vara efterklok: kilona jag inte gick ner, rundorna som inte blev av osv...
Längsta rundan för nån vecka sen: 30 km. Hu så jävla jobbigt och ont jag hade i benen .
Men:
Jag ska vara snyggt klädd, om än saktfärdig.
Bara att bita ihop!
Racerapport kommer.
Ha det bäst!
3 april 2017 | Bloggar – Marie Cnattingius
Inte många veckor kvar till årets första långa utmaning...
Halvmara i Stockholm denna månad. Min förkylning ( och ok, latmasken också), satte lite käppar i hjulen.
Men igår blev långpass av. Det var mulet hela dan, så jag tog på mig tunn långärmat och en luvtröja över. Det var inte ett bra beslut. Gör precis när jag kom upp, visade solen sig. Och det blev varmt! Jättevarmt. Tur jag hade ryggsäcken med, la ner mössa och banderas efter 1 km redan.
Jag tog lite gåpauser, varannan km. Ganska lagom. Grusvägar mestadels, också bra för knän.
Mellan 12-14 km var det trögt. Då var det de tuffast backarna. Både upp och ner.
Men relativt njutbart ändå.
Så 18,6 km (varav typ 1 km gång), in på kontot. Ont i vader, låren men annars inget ont. Känns lite i knä i och för sig, men inget anmärkningsvärt.
Klarade mig dessutom utan "skogsbesök", det var ju bra. Inte ens kissepaus. Fast det berodde nog på värmen.
Nu blir det inga mer långpass innan loppet. Nästa helg längsta på 12-13 km. Vill inte slita på benen.
Efter halvmaran, blir det vila nån vecka från långa distanser, sen dax för ännu längre rundor. Men riktigt långt kommer jag bara jogga, 1 gr/månad. Innan början av september ska jag vara uppe i 36-38 km, hade jag tänkt.
Denna veckan blir det Crossfit och nån löprunda.
Härligt att vara ute nu, inga knott, flugor eller älgloppor nu inte!
