Victoria Borg

Bor och jobbar i Vingåker. Jobbar heltid i en mellanstadieskola som klasslärare och idrottslärare. Jobbar extra på ett lokalt gym och leder pass. Tränar mycket löpning, cykling (inne och ute) och styrketräning. Gillar att hitta nya träningsmetoder, gärna lite udda. Började träna från noll till att springa ett marathon inom loppet av ett år. Sen har det bara rullat på. Springer hellre ett ultralopp än ett marathon.

Victoria Borg

Påväg tillbaka efter Lidingöloppet

1 oktober 2016 | Bloggar – Victoria Borg

Nu har det gått en vecka efter loppet. Dom första dagarna mådde mina hälsenor inte bra och det kändes som jag hade värsta lårkakan i ena låret. Men efter ett par dagars cyklande som träningsform så känns det nu ok. Efter en väldigt intensiv arbetsvecka så var det idag skönt att kunna köra löppass med löpning och cykling. Har saknat det. Började med att springa 18km. Tyckte att det kändes bra så jag fortsatte med 5km till. Kändes fortfarande bra så det blev 2x5km till. Alltså 33km. Inget värsting tempo men ändå. Det är bara en vecka efter Lidingö loppet. Avslutade det passet med 2h cykling. Bara för att jag kan! Återvände nu på eftermiddagen till gymmet och kör nu ett cykelpass. Ska bli lite bålträning och kanske lite styrketräning för benen och armarna. Får se vad jag känner för efter cyklingen.
Två veckor kvar till nästa tävling, Oxelösund 6h.

Racerapport Lidingö loppet 30km

25 september 2016 | Bloggar – Victoria Borg

Uppladdningen kunde ha varit bättre. Redan i torsdags kände jag mig snorig och hade ont i halsen. Dessutom stukade jag lillfingret då jag tjongade in fingret i en stol på skolan. Förbannat onödigt och det gjorde skit ont. Fingret svullnade direkt upp och blev lila/blått. Blev inte bättre i fredags då jag ställde upp och spelade fotboll med kidsen i skolan. Ställde mig i mål….ja…hur tänkte jag…. Inte alls. Fingret svullnade givetvis mera. Tur att jag springer med benen.


Stack till Stockholm med tåget direkt efter jobbet i fredags. Letade upp mitt boende och stack sen ut på stan. Hade lite ärenden att uträtta. Gick sen och åt middag. Återvände till hotellet och förberedde mig inför tävlingen. Packade ihop allt som skulle med till tävlingen. Låg och slöglodde på tv. Försökte vila och ladda mentalt.

Sov jättedåligt på natten och vaknade stupikvarten. Asirriterande! Klockan ringde ganska tidigt. Bara att kliva upp och käka frukost. Checkade ut och gick till centralen och låste in en väska med grejer som jag inte behövde ta med mig till tävlingen. Åkte sen till Ropsten och därefter gratisbussen till Lidingövallen. Åkte i mycket god tid eftersom jag visste att det skulle vara jättemycket folk. Hämtade ut nummerlappen och strosade sen runt på mässan en stund. Letade upp ett omklädningsrum. Trott eller ej men jag hade ett eget för mig själv hela tiden. Fixade nummerlappen, chipet och allt annat. Käkade det sista och preparerade mig med spray, nässpray och halstabletter innan jag lämnade in väskan. Gick sakta iväg mot starten. Ville inte stressa iväg. Tycker att det gick smidigt att lämna väskan och sen var det tydligt uppmärkt påväg till starten. Satte mig och chillade vid starten. Valde att inte värma upp utan jag insåg att dom första km skulle bli som uppvärmning. Ställde mig i min startfålla ca 10 min innan start. När jag stod där så insåg jag att det hår kommer bli trångt…

När klockan var 12:40 släpptes vi iväg. Shit va hysteriskt det var. Folk rusade, trängdes, knuffades och stressade som satan. Försökte hålla mig åt ena kanten. Hopplöst att försöka hitta sitt egna tempo. Efter ett par kilometer knuffades jag. Hade ingenstans att ta vägen. For rakt ut i blåbärsriset. Landade oturligt på min hand med dom ömma fingrarna. Aj som fan!! Kom på fötter fort och kom iväg direkt. Pissigt förbannad och en aning stressad. Sprang om folk i stort sett hela tiden. Helt galet med folk! Tycker att jag kunde komma in i ett bra tempo efter ca 20km. Först då blev det lite luckor i ledet. Annars sprang man två och två eller tre i bredd hela tiden. Att kolla runt på utsikten eller på annat var inte ens att tänka på. Fullt fokus på stigen och var man satte fötterna. Hade en svacka mentalt och fysiskt vid 18km men gnuggade på ändå. Gick uppför två backar, abborrbacken och Karinsbacke. Annars så joggade jag på uppför dom. Tog många i abborrbacken genom att gå snabbt uppför. Bra plan! Tycker jag hade bra ork kvar efter Karinsbacke som kommer när det återstår 2km. Kom liksom in i andra andningen. När det återstod 1km kunde jag öka farten och sen in mot mål kunde jag spurta.

Efter målgång fick man sin medalj. Jag tog emot den och joggade iväg mot ett tält där man kunde kontrollera sin slut tid. Sprang man som tjej under tiden 2.38h fick man byta ut bronsmedaljen mot en silvermedalj. Jag sprang på tiden 2.33h. Alltså fick jag en silvermedalj!! Ok insats!

Snittfarten blev 5:04min/km. Placeringsmässigt kom jag på 188 plats av 4255 damer i mål. När jag hade bytt ut medaljen försökte jag jogga därifrån tillbaka mot Lidingövallen men det var helt galet med folk som skulle därifrån. Lyckades komma förbi folk genom att jogga genom ett dike och ett litet skogsområde. Joggade sen hela vägen mot Lidingövallen. Hämtade snabbt ut väskan och skyndade in i duschen. Shit va dammig jag var! Skona mer helt täckta av damm och grus. En snabb dusch och på med rena torra kläder och sen iväg till gratisbussen till Ropsten. Kom tidigt till centralen och köpte tågbiljett hem och handlade lite att äta. Var inte speciellt hungrig eller törstig. Tvingade i mig lite yoggi och en frukt.

Var hemma strax innan 20. Skönt. Petade i mig lite mera att äta och packade sen upp allt. La mig sen i sängen och slöglodde på tv. Försökte sova men det gick sådär. Vilade iaf kroppen.

Det här var första gången jag sprang Lidingö 30km. Har tidigare sprungit Lidingö ultra 50km och tycker att det är ett bra lopp. Inte alls såhär hysteriskt stressigt, stökigt och trångt. Vet att jag kommer springa ultraloppet flera gånger men det här,…..hmm……vet inte just nu….Men troligtvis inte. Ändå bra organiserat. Nu blir det att ladda om inför Oxelösund 6h den 15/10.

Racerapport Kistaloppet 10km

18 september 2016 | Bloggar – Victoria Borg

Igår var det dags att tävla igen. Tredje loppet på tre lördagar….och det är inte slut än….Igår var det Kistaloppet 10km. Hade aldrig tidigare sprungit den tävlingen så det var en ny erfarenhet. Hade varit skönt med en sovmorgon innan jag skulle iväg men det ville tydligen inte kroppen som vaknade extra tidigt. Försökte somna om men det gick inte. Gick upp och packade ihop det sista, käkade frukost och gick sen till gymmet. Sprang 22km och cyklade några minuter. Lite frukost till samt en dusch och därefter till tåget. Kom upp till Stockholm strax före halv elva. Gick runt i lite affärer. Åkte ut till Kista innan 13. Ville slippa stressa. Allt var jätte nära. Klev i princip av tunnelbanan och sen över en väg för att hämta nummerlappen. Bytte om, fixade med nummerlappen och käkade en banan. Kände mig inte alls redo att springa. Ingen mot eller ork. Hade hellre stannat hemma och tränat. Men eftersom jag redan hade anmält mig så var det bara att åka iväg och ställa sig på startlinjen och göra jobbet. Ett sista toastopp och sen lämna in väskan. Ställe mig sen på startlinjen ouppvärmd….Inte att rekommendera men så blev det. Var på ett riktigt dåligt humör. Försökte komma så långt fram som möjligt i startfållan.

När väl startskottet skjutits hände något. Dom här djävulshornen och tävlingsdjävulen kommer fram. Bara att köra! Mosa!! Allt annat som varit innan var som bortblåst och fokus var framåt. Den första km gick fort. 4min. Fick springa mycket zickzack för att komma förbi en massa löpare. Vi sprang sen genom kistagallerian. Jätteskoj men satan vad varmt det var därinne. Huvvaligen! Kom då att tänka på att jag är anmäld till att springa ett marathon i Örebro, inne i Marieberg. Hoppas det inte kommer vara sådär varmt då….

Det var skönt att komma ut i friska luften. Andra km och tredje fick jag också springa mycket zickzack. Många tappade tempo och ganska många gick. Sjukt irriterande att man då ställer sig längst fram om man ska börja gå efter 2-3 km. Sen kunde jag springa mera fritt. Kilometerskyltarna kom snabbt. Det gick rätt fort. Sänkte tempot medvetet för att inte gå in i väggen. Sprang om folk hela tiden och försökte hitta någon att springa med. Dom sista km blev det glest mellan löpare. Dom personer jag kom förbi försökte jag få att dom skulle hänga på men ingen orkade. Mellan kilometer 7-8,5 hade jag en envis duell mellan mig själv och en annan tjej. Vi växeldrog och till slut la jag i en högre växel. Jag la mig bredvid och sprang så i några meter innan jag slutligen gick om. Hon orkade inte hänga på. Fniss…Helt plötsligt så var det bara en kilometer kvar. Hade precis kommit in i ett bra tempo. Typiskt att det då ska ta slut. Gick i mål på tiden 43.50. Eftersom jag kom under 45 min fick jag en T-shirt. Dessutom så slog jag min tid från Tjejmilen vilket gjorde att jag fick en biobiljett. Annars fick man en tygpåse imål med vattenflaska, banan, medalj. Jag tog emot min påse och joggade sen mot väskutlämningen. Kände att jag hade kunnat springa vidare nu. Hmm….surt att loppet vara så kort. Hade kunnat varit ett varv till.

Tyvärr fanns ingen dusch så det fick bli en raggardusch inne på en toalett och sen på med rena torra kläder. Tog mig en stund att strosa runt inne på Kistagallerian. Åkte sen tillbaka till centralen och tog sen tåget hem. Kistaloppet tycker jag var en mycket bra arrangerad tävling. Bra bana, omväxlande, kul att springa igenom förorterna, trist att en del tränger sig längst fram i starten och att dem sen inte kan hålla tempot, börjar gå.

Kom till Vingåker vid 19 tiden. Gick hem och packade upp allt. Tog lite lättare att äta. Var inte hungrig men var tvungen att fylla på. Kände mig lite låg på ork, energi. Nästa lördag blir det som tur även längre tävling. Ska då springa Lidingö loppet 30km. Har inte sprungit det loppet, bara Lidingö ultra 50km. Hoppas på ett schyst långpass.

En summering av gårdagens Stockholm halvmara

11 september 2016 | Bloggar – Victoria Borg

Var till gymmet tidigt på morgonen för att hinna med ett träningspass innan jag skulle åka till Stockholm. Hann att springa en halvmara och cykla några minuter innan det var dags att duscha, packa ihop det sista och käka frukost nr 2. Tog morgontåget upp. Passade på att försöka vila lite på resan men det gick sådär. Stack till SL-servicekontroret och laddade på mitt SL-kort så det är färdigt till nästa helgs tävling. Gick sen till Kungsträdgården och hämtade ut nummerlappen och strosade runt där en stund. Gick sen runt i lite affärer innan det var dags att äta lunch.

Hann gå runt i affärer en stund till innan jag gick till centralen och låste in en väska med grejer. Promenerade sen mot Kungsträdgården igen. Bytte skor och strumpor. Eftersom jag hatar att vara sent ute så begav jag mig iväg till farthållartältet. Var först på plats. Skönt att slippa stressa. Blev mycket väl mottagen och instruerad hur, vad osv. Provade ut en farthållartröja och fixade med ryggsäcken och flaggan. Tejpade, satte fast och justerade rämmar. Fick dra åt alla remmar så mycket det bara gick. Tyvärr satt ryggsäcken ändå inte helt bra men ändå skönt att ha allt sånt fixat. Stack sen och lämnade in värdegrejer och återvände sen till tältet. Stämningen var mycket god och jag fick många bra tips och trix att tänka på som farthållare.

Var faktiskt nervös. Dels att hålla tempo, inte tappa bort dom andra farthållarna i min grupp, hålla reda på när man skulle ducka…. .Huvvaligen! Försökte dricka en del och petade i mig en saltablett. Det var varmt vilket många tyckte men för mig var det perfekt. Som farthållare slapp man stressa till starten. Behövde bara ta ballongen och ställa sig i rätt fålla ett par minuter innan. Ganska många kom fram och pratade och frågade om fart och tider m.m. Fick beröm av några grabbar för mina tatueringar.
Tyvärr dröjde starten. Vi blev sena med ca två minuter. Dom hade problem med startpistolen. Lite stressade tycker jag. När väl startskottet sköt blev dessutom fast bakom en massa löpare så jag höll på att tappa bort mina två farthållarkollegor. Kom ifatt dom efter en stund. Balkongen var lite knivig att hålla reda på samt det kilometer långa snöret till. Hade jag haft två ballonger hade jag nog svävat iväg…fniss….Innan tunneln lämnades ballongen över till en strålande överlycklig liten kille. Hörde bakom mig. Titta vad jag fick av tjejen!! Kul att så lite kan glädja någon så mycket!

Fick tipset att lämna ballongen innan tunneln. Smart drag eftersom den var jobbig att springa och hålla i. Men shit bagare vad varmt det var i tunneln!!! Som att springa i en bastu. Så jäkla skönt att komma ut ur denna bastu! Vi första vätskestationen tog jag en mugg med vatten. Tappade några meter på mina farthållarkollegor men hade koll på dom. Märkte att många sprang oerhört nära en. Var nära flera gånger att få skona avsprungna. Efter ett par kilometer i en nedförsbacke var så första olyckan framme. En person klev in framför mig och jag hade inte en chans att flytta på mig. Stöp i asfalten och slog i höft, knäna och armbågen. Kom oerhört snabbt på fötter igen. Gjorde nästan en sån där dykning som volleybollspelarna gör. Hörde någon ropa: Förlåt, såg inte dig! Va?? Är jag så jävla liten, dessutom har jag en stor flaggjävel med mig som är ca 1,5-2m hög. Hur fan kan man missa det??! Tappade en massa tempo, tid och lite motivation. Höll på att säga en massa dumt men fick bara ur mig faaaan, jävla skit…. Lyckades tillslut komma ifatt dom andra fart som frågade vad som hände. Då kände jag en ömmande smärt i armbågen och knäna ömmade för varje steg jag tog. Tanken på att bryta fanns aldrig! Jag skulle slutföra mitt uppdrag. Tappade någon meter på farthållarkollegorna Micke och Jonas, i och med en vätskestation. Var påväg ifatt när nästa olycka inträffade. Denna gång sluttade det lite uppåt. Någon klev in framför och det fanns ingen plats att kliva åt sidan eller så. Kommer inte ihåg mera förrän jag var nere på asfalten igen. Snabbt upp på fötter och iväg. Tänkte va fan är detta! Fick ur mig några svordomar….fan, satan….jävla skit……höll på att vräka ur mig en massa annat också men lyckades lugna ner mig lite genom att tänka att det inte är värt att svära, räknade baklänges för att lugna ner mig mera….var skapligt irriterad. Fick åter igen slita som fan för att försöka komma in i både tempo och ifatt dom andra farthållarna. Verkligen inte min dag! Inte nog med vurporna så skulle jag komma ihåg att hålla ner flaggan på två ställen. Valde att ta av ryggsäcken och hålla flaggan åt sidan. Rätt skönt att slippa tänka på detta hela loppet.

När det återstod ca 3km var jag inte långt ifrån och jag tog sakta men säkert meter för meter. När jag hade ca 1km kvar hörde jag någon som tjoade. Det var Therese Y från Vingåker som var påväg bortåt. I mål var jag inte många meter efter mina kollegor. Tror jag missade tiden med 16 sekunder. Så skönt att vara i mål!! Tackade farthållarkollegorna för bra jobb! Skyndade till farthållartältet och lämnade tröja och väska med flagga. Bytte snabbt linne och skyndade sen att hämta ut mina värdesaker. Med snabba steg bar det av mot centralen. Stack snabbt och bytte kläder och hämtade ut min inlåsta väska samt köpte frukt, vatten och en yoggi att äta på tåget. Gick sen till mitt tåg. Några nära och kära stod där och väntade. Hann snacka lite med dom innan som stack och käkade. Skönt att kunna hoppa på tåget och åka hem. Skönt att få ta en dusch. Var hemma ca 20. En skön dusch och rena kläder.

Stort tack till alla farthållare!! Ni gör ett fantastiskt jobb! Tack för alla goda råd och tips inför uppdraget. Speciellt tack till Jonas D och som också sprang med 1:40 flagga. Skulle vara kul att få vara farthållare igen, då kanske på maran…. Hoppas på att få förnyat förtroende!

Har idag sprungit 16 sega kilometrar. Ömma knän, öm höft och lite skallebank gjorde att det fick bli mera cykling istället. Kör nog cykling på eftermiddagen också. På onsdag har skolan där jag jobbar på Skoljoggen. Det kommer nog bli en lättare joggingtur då. Måste spara lite ben och annat till lördag. Då är det Kistaloppet i Stockholm.

Dags för Stockholm halvmara imorgon

9 september 2016 | Bloggar – Victoria Borg

Så är det dags för tävling igen. Imorgon är det Stockholm halvmara som ska springas. Jag ska ju vara hare=farthållare för tiden 1.40h. Lite pirrigt är det. Jag måste ju se till att hålla ett jämt och högt tempo men samtidigt ska det bli kul. Ska göra mitt allra bästa för att sköta mitt jobb.

Den här veckan har varit låååång och intensiv med många långa dagar. Är rätt mör i kropp och själ. Det har tagit mycket på krafterna. Bara att försöka turboladda till imorgon. Har idag iaf hunnit med ett längre pass på gymmet. Har sprungit 28km och håller nu på att avverka 1h på motionscykeln. Ska sen hem och packa till imorgon. Åker bara upp till Stockholm imorgon och sen hem efter tävlingen. Så har ni vägarna förbi Stockholm så kom och heja! Håll utkik efter en flagga med tiden 1.40. Kommer starta kl 15:30. På denna länk hittar du all info, karta m.m. http://www.stockholmhalvmarathon.se/start/

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!