Magnus Fröhler

Jag, Magnus Fröhler 47 år definierar mig själv som en upplevelselöpare som med min fru och våra två barn bor i Ljungsbro utanför Linköping. Mina löpar erfarenheter startade 1987 då jag sprang Stockholm marathon på 4:23. Efter ca 25 år utan löpning och 30 kilo övervikt bestämde jag mig i början av 2014 för att återuppta löpning som en del av mitt liv. Sommaren 2015 kunde jag summera med minus 30 kilo, Stockholm maraton på 4:43, Östgötamaran på 4:30 och Lidingöloppet 30 på 3:15. Att pressa tiderna är inte det viktiga men givetvis är detta också kul. Har mer av att springa långt som det lustfyllda. Sommaren 2016 hoppas jag genomföra Ultravasan 90.

Magnus Fröhler

Andas

31 mars 2016 | Bloggar – Magnus Fröhler

Lyssnat på en podd om vikten att andas in och ut med näsan. När man sover såväl som tränar. Har försökt tänka på det och tänkte extra på mitt löppass i går. Men hualigen vad svårt det är. Jag sprang 10k varav jag lyckades andas in och ut genom näsan under totalt ca 4k dock inte i ett sträck. Antagligen en vanesak som allt annat. Ska ge det en chans. Bara traggla. Har du som läser detta någon erfarenhet av näsandning? Några bra tips till mig? Eller kontra erfarenheter? Alltså att det spelar ingen roll eller det fungerar bättre med munnen. Skriv gärna och tipsa mig.

Långpass på långfredagen.

25 mars 2016 | Bloggar – Magnus Fröhler

Som präst brukar jag arbeta på långfredagen men i dag var jag ledig. Då var det perfekt för ett långpass. Har haft tre dagar helvila dessutom. Regn och grått väder precis som det anstår denna dag. Passar in i påskens drama liksom. Passet blev som jag tänkt. 21,1k i lungt tempo. Kändes bra men det var jobbigt. Det märks att jag varit sjuk. Men trägen vinner tänker jag. Bara nöta på och inte ivra. Hoppas kunna vara i form till Lidingö ultra 50 k den 8/5. Detta lopp är en del av mitt mål för detta år. Vore så kul att då få uppleva att passera gränsen för min längsta distans som är maran.

Välsignad påsk till er.

Långpass

16 mars 2016 | Bloggar – Magnus Fröhler

Troligen inte så många som läser detta men jag skriver ändå.

Laddar i soffan inför morgondagens långpass. Satsar på 18k i morgon förmiddag. Ska bli roligt. Samtidigt känner jag lite oro. Ska jag hålla? 18 var ingen sträcka jag funderade över för 6 månader sedan. Nu är det längre än en mara. Är pigg men samtidigt lite nojig. Tänk om förkylnings trasslet kommer åter? Vet att jag måste våga. Inte hårt men ändå. Löpning som jag vill ska vara lustfyllt gnager och det stör mig. Alltså. Tankens kraft måste vinnas åter till det lustfyllda. Jag springer så gott jag kan. Skulle jag bli sjuk idag, i morgon eller framgent så blir jag det. Om jag inte springer kan jag ändå bli sjuk. Jag är ju frisk nu så varför inte springa?

Så får det bli. Kör på Magnus

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!