Linda Brundin

Jag är en 44-årig mamma, fru och biträdande rektor som måste få springa av mig minst tre gånger i veckan. Vardagen och livspusslet gör att löpningen måste planeras in för att bli av. Och min träning blir av tack vare att jag har en träningskompis. Vi ger oss ut i vått och torrt, storm eller värmebölja stoppar inte oss! Säsongens mål är några millopp och i höst kanske jag springer min första halvmara på många år.

Linda Brundin

Vad är det med vädret?!?

13 september 2016 | Bloggar – Linda Brundin

Igår, 12 september. 21 grader klockan 19.30. Det är ju... galet. Shorts och linne den 12 september. Underbart, men också lite läskigt. Är det nu klimatförändringarna har löpt amok? Hoppas inte det. Det enda som igår påminde om att det verkligen var den 12 september var att mörkret sänkte sig samtidigt som vi sprang milen. Känslan igår var som om det var mitt i sommaren men hade det varit i juli hade det antingen varit ljust klockan 19.30 eller så hade klockan varit 22.30. Det är en lurig tid nu för oftast är det ljust när man springer hemifrån men när man kommer tilllbaka hem är det mörkt och man kommer på att det vore bra att ha på sig reflexer. Sista stunden inser man att man springer utan att synas bra. Så nu, mina damer och herrar, tar vi på oss reflexerna.
REFLEXER! Det finns en massa varianter av reflexer och vi vet alla syftet med dem: att synas. Vilken reflex är optimal då? Jag är inget stort fan av västar. Tycker att de fladdrar, isolerar värme och är otympliga på alla vis. Det enda positiva är att man syns väldigt bra. Snäppreflexer som man sätter på handleder och runt vrister brukar inte bli långlivade. De är dyra och ramlar av. Reflexer med kardborreband fungerar lika dåligt. Hårda reflexer i form av spöken/stjärnor/hjärtan som  hänger i ett snöre är inte heller trevliga när man springer. De svänger hej vilt och stör. Förra året köpte jag och Mia varsitt IQ-reflexbälte, ett smidigt bälte med plats för mobil, nycklar och snorpapper. Över axeln har man ett reflexband, hela kitet påminner om ett gammaldags poliskoppel. Jag är jättenöjd. Bältet sitter skönt, bandet över axeln är avtagbart så man kan använda det som enbart midjeväska. Reflexbandet är ställbart och en finfin finess är att man kan trä in sin sladd till hörlurarna i bandet så att sladden inte hänger lös. Så här ser det ut.

Här finns det att köpa.Jag ser att det är lite bättre pris i år, jag tror jag betalade 449 kr förra året. Tummis nu på att reflexerna börjar användas. En livförsäkring för typ 49 kr och uppåt beroende vilken sort man väljer. Det är billigt!

//Linda

 

Tiden rusar!!

10 september 2016 | Bloggar – Linda Brundin

Nu går det fort. Det är redan den 10:e september, vi är snart i mitten av den första höstmånaden. Om en veckan står jag på startlinjen till Kretsloppet. Och jag längtar! Det är något speciellt med att springa lopp. Jag försökte förmå min frisör att ställa upp men hon tackade vänligt med bestämt nej med ursäkten att hon inte vill springa när andra ser på. Kanske kan jag övertala henne till nästa år ;)  

Kretsloppet är inte bara ett lopp här i Borås. Hela veckan före loppet går i miljöns tecken, i år med fokus på klimatfrågan. Det är föreläsningar, kretsloppis och aktiviteter i hela stan. Själva loppet på lördagen är avslutningen på veckan. Här kan ni läsa mer om veckans program, det finns något för alla. 

Förra helgen gick i rasande fart, aktiviteterna avlöste varandra. Det var träningar, kalas, kräftskiva, kompislek och trädgårdsarbete plus det vardagliga (tvätta, handla, laga mat m.m.) där emellan. Tänk vad man kan hinna med på två dagar! Förra helgens träningspass blev nästan 16 km långt och var en verklig utmaning. Mia och jag sprang en helt ny runda, spännande till att börja med men mot slutet sa vi att det var första men sista gången vi sprang den sträckan. Det var otroligt kupperat, branta stigar upp och ner som gjorde att det var svårt att springa med flyt. Därtill var stigarna steniga, rotiga och geggiga så vi fick gå mycket. Rundan tog oss nästan två timmar och benen var som gelé när vi kom hem. 

Den här veckan har jag själv hålt i ett föräldramöte på min skola samt varit på ett i min dotters klass. Därtill var jag på en föreläsning i måndags vilket gjorde att jag kom hem sent. Hur löste vi då veckans träning? Jo, Mia och jag var som planerat ute en runda i måndags. Kruxet var sedan att få till ytterligare en runda mitt i veckan men då var dotterns  föräldramöte inbokat i kalendern. Eftersom Mias son går i samma klass som min dotter gick vi till föräldramötet tillsammans, iklädda träningskläder. Haha, det såg nog roligt ut, men det var det enda sättet vi kunde komma på för att få till ett träningspass. När förändramötet var slut drog vi iväg direkt. På det sättet behövde vi inte köra hemom för att byta kläder. Snacka om att vara effektiva. Veckan har ju varit rejält varm och i onsdags var det 19 grader kl 20.00. Märkligt, men skönt, så här i september. 
Idag ska vi springa intervaller, vi springer en sträcka på 500 m och den tid det tar, den vilar vi innan vi springer samma sträcka igen. 

Uppladdningen inför Kretsloppet då? Är jag redo? JA! Vi har snittat 7-10 km/runda de sista veckorna så sträckan är inga som helst problem. Mitt eget mål, att springa under 45 minuter, det hoppas jag också nå. En annan sak som ingår i min uppladdning är att äta rätt saker. Min mage är känslig för fet mat och om jag slarvar med min kost får jag springa ut i skogen och... Inte så trevligt när det händer men väldigt dumt om det händer under ett lopp. Om en vecka vet jag om jag laddat rätt! 

Ha en trevlig helg! //Linda

Nytta och nöje.

1 september 2016 | Bloggar – Linda Brundin

Mia och jag sprang en härlig runda i måndags. Himlen var ett fyrverkeri av magiska färger, det var så man häpnade så vackert var det. Man märker nu att det börjar mörkna tidigare och snart får reflexvästarna träs på. Mia och jag gör alltid upp planer för resten av veckan när vi avslutat veckans första träningspass. Vi kom fram till att den enda dag som passade för oss båda att springa tillsammans igen är på lördag, tråkigt men då är det ibland. Jag hade bokat klipptid i tisdagskvällen och igår hade vi kvällsmöte på jobbet. Funderade mycket över hur jag skulle kunna få in ett pass innan lördag, att springa efter ett kvällsmöte är inget alternativ, det blir för sent. Så kom jag på att jag ju kan springa hem från jobbet :) Sagt och gjort, igår morse packades kläder och skor i en väska. När mötet var slut, och jag med efter 12 timmar på jobbet, klädde jag om och tog mig hem medelst apostlahästarna! 9,2 km och 45 minuter senare var jag hemma. Det här ska jag göra flera gånger!
//Linda

Snabba rundor och god maträtt.

28 augusti 2016 | Bloggar – Linda Brundin

Vilken härlig vecka det har varit, sommarfeeling i slutet av augusti! Ventilationen på jobbet valde att strejka de dagar det var som varmast och genast förvandlades skolan jag jobbar på till en mycket varm arbetsplats. När 440 elelver samtidigt startar skolan genererar de också en viss värme. Trots att vi öppnade fönser och dörrar gick det inte att få någon svalka och tonårssvettdoften låg tung i korridoren där 6:orna har sina klassrum, strax utanför mitt kontor. Tur att man kan stänga dörren om sig ;) 

 

Vi toppade veckan med att rodda ett party för sonen. På torsdagkvällen, då var jag så trött, kändes det som en idiotisk idé att ha partyt på fredagen men när det väl var dags kändes det bra. Sju killar invaderade vårt hus, hade Nerf-krig, åt hamburgare, snacks (enorma mängder) och drack läsk. I slutet satte vi på en film men intresset var måttligt och de skojade och tramsade mest (socker-rus?). 20 minuter före kalaset var slut var det bara två killar som tittade på filmen medan de andra var ute tumlade runt nedför vår långa backe. Sonen var i alla fall mycket nöjd med partyt, det var huvudsaken.

 

Mia har varit i Stockholm hela veckan så vi har tränat på var sitt håll. Jag nämnde i ett tidigare inlägg att vi funderade på att springa Borås Night-trail men att Mia inte kunde vara med pga jobb. Jag har alltid varit mörkrädd och gillar verkligen inte att springa själv när det är mörkt. Även om detta nu var en tävling med många andra deltagare så fegade jag ur. Veckan träning bestod av två pass. Jag sprang fem km i skogen i onsdags och igår sprang jag 10 km. Jag har haft bra fart och energi och har känt att jag orkar hålla högt tempo länge. Sprang igår fem av rundans 10 km på 21,54, så jag är nöjd med veckans pass. Nu är det tre veckor kvar till hösten mil-tävling Kretsloppet och jag hoppas kunna nå mitt mål att springa runt 45 minuter. Det känns nu som att jag klarar det. 

 

Måste bara tipsa om en maträtt vi lagade igår. Det var så himla gott. Vi skulle egentligen grilla och när min man googlade efter ett recept på god glaze ramlade han över den här rätten, Wiggo Jerk Chicken wrap. Låt inte de många ingredienserna avskräcka, många av dem har man hemma redan medan de andra går att hitta i vanliga matbutiken. Lite spännande blandningar gjorde att kombinationen blev superbra! Enligt receptet skulle det vara sex stycken chili i men vi drog ner det till tre stycken, det räckte gott och väl och hettan blev 'lagom' enligt min smak. 

 

I veckan byter vi årstid, sommar blir höst. Vi har mycket bokat i september, varje helg är det något socialt samt fotbollsmatcher och simskola. Dess utom har jag många kvällsmöten, APT'n och föräldramöten, på jobbet. Detta, blandat med två föräldramöten för de egna barnen, gör att planeringen kring träningen blir ännu viktigare. Mia tränar Crossfit tisdagar och torsdagar så vi får väl se hur vi kan pussla ihop allt, livet och träningen. 

 

Nu ska jag ta ut en banankaka ur ugnen. Doften är underbar! Ha en toppenvecka!
PS: någon som känner igen sig i det  här:

 

Mystisk lukt och födelsedag.

21 augusti 2016 | Bloggar – Linda Brundin

I måndags kom alla lärare tillbaka till skolan efter sommarlovet. Det var så roligt att träffa alla solenergipåfyllda människor. Pedagogerna på fritids har jobbat två veckor så dem har jag hunnit träffa en del redan. Jag försöker, och vill, ha dörren öppen till mitt kontor. Ibland stänger jag när det är elever som spelar pingis eller bordsfotboll i vår stora entré i vilken mitt kontor ligger. Jag vill vara tillgänglig och nåbar vilket gör att det jag har tänkt att göra på jobbet ibland inte riktigt blir  av. Men de personliga mötena går före mail. Den här veckan tog nog ändå priset. 'Har du 5 minuter?', 'Åh, där är du, får jag bara ta en sak med dig?', 'Nu när jag ser dig måste jag bara fråga...', 'Bra, jag har letat efter dig (om jag hunnit gå på toa), jag vill bara kolla om...' och så vidare. De där 5-minutersmötena har avlöst varandra och frågorna har varit många. Jag försöker alltid möta och bemöta alla på ett bra sätt men jag blir också så trött i huvudet av allt som händer och som ibland också är bortom min kontroll. Sådana här veckor blir löpningen min räddning. Om jag inte hade bokat upp ett par kvällar med Mia vet jag att jag hade suttit hemma och jobbat. Löpningen ger mig andrum, en mental paus samt styrka att orka med jobbet. Är så glad att jag har den, löpningen. Världens bästa batteriladdare!

Så vad har hänt i löparspåret i veckan då? Jo, i måndags körde vi backintervaller. Vi har en brant backe uppe på Ymer som är ca 200 m lång som vi plågar oss i. Vi värmde upp i två km och väl framme körde vi sex race upp för backen. Det var inte så jobbigt och jag inbillade mig att jag hade orkat några race till. Men vi sprang hem i lugn och ro. Väl hemma klippte jag ett gäng mördarsniglar innan jag gick in och körde styrka med kettlebellsen. Något hände när jag tränade med kettlebellsen för följande dagar hade jag väldigt ont i nacken. Jag måste slarvat med tekniken när jag tränade och jag fick mig en tankeställare. Jag hade tänkt att köra ett extra pass på onsdagen men jag stod över. I torsdags tänkte jag och Mia köra 10 km i lite högre tempo men vi tog helt slut. Kanske var det intevallerna på måndagen som satt kvar i benen för ingen av oss hade ork att trycka på. Vi fick i alla fall ihop 10 km i makligt tempo. 

Så, den mystiska lukten, vad handlar det om? Jo, gårdagens runda slutade inte som planerat. Mia och jag planerade att springa 5 km tillsammans. När vi skiljdes åt sprang jag vidare för att få ihop ytterligare några kilometer till veckans statistik. Jag joggade på och siktade på att vara att vara hemma vid ytterdörren efter fem extra km. Men. När jag sprang förbi mina barns skola kände jag en stark doft av bensin/disel. Jag noterade detta i huvudet och sprang vidare. Bara några meter senare stannade jag och vände tillbaka. Så där ska det inte lukta vid en skolgård. Jag gick fram mot skolan och upptäckte strax att någon hällt bensin/disel på ett hörn och längs hela väggen på skolbyggnaden. Inte bra. Upptäckte samma sak på ett annat ställe, bensin/disel var skvätt långt upp på ett hörn. Så jag ringde polisen som kom och mötte upp en svettig och i ansiktet illröd Linda. De konstaterade att det var disel som någon hällt och skvätt ut. Det känns mycket olustigt att någon gjort så här på mina barns skola. Tänk vad som hade kunnat ske om de tänt på! Det som känns än mer olustigt är att ingen annan larmat om detta. Jag sprang förbi skolan runt klockan 9.25. Fler än jag måste passerat där på morgonen och känt lukten. Imorgon är det skolstart för landets (nästan) alla elever och jag hoppas att alla elever får komma tillbaka till en skola som är i fint skick efter sommarlovet. 

Så till födesedagen. Idag är det nio år sedan vår son kom till världen. En 52 cm lång och 2860 g lätt kille. Att det var starten på världens häftigaste äventyr, det förstod jag. Men jag kunde inte i min vildaste fantasi veta hur mycket kärlek, frustration, glädje, ilska, skratt och gråt jag skulle få uppleva och upplever dagligen. Så idag firar vi sonen med en ny cykel och makens fantastiska äppelpaj :) HURRA!!!

Ny löpvecka står för dörren. Mia åker till Formex på tisdag så jag ska ut och springa själv. Det ska bli toppenväder så jag ser fram emot många kilometer i kvällssolen. 

Må så gott! //Linda

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!