Caroline Rydh

Jag bor i Lerum utanför Göteborg med man och hund. Älskar att springa, helst i skogen och ju längre desto bättre! Har fastnat för ultra och har bla genomfört Swiss Alpine Marathon. Jag har provat på det mesta inom träning, från thaiboxning till Ironman, och på vintern blir det gärna längdskidor när vädret tillåter. Arbetar som apotekare och som personlig tränare, och leder gruppträning utomhus i Göteborg. Årets stora mål är Ultravasan 90 i augusti!

Caroline Rydh

Fartlek

7 juni 2016 | Bloggar – Caroline Rydh

Imorse när jag vaknade var jag sjukt trött, snoozade så länge jag bara kunde. Blev några sena nätter i helgen, inte van vid det längre! Tant börjar bli gammal.. :)

Jobbade fram till halv sex, och klockan hann bli över nio innan allt med handling och matlagning och sånt var avklarat. Var så trött och inte alls sugen på att ge mig ut och springa, men gjorde det i alla fall, något jag ju är väldigt nöjd med nu!

Jag hade tänkt att det skulle bli en lugn "kom-igång"-runda efter lördagens långpass, men det kändes så bra så fick bli ett spontant pass med fartlek istället. Full fart uppför nån backe, spurta mot hunden, mm mm. Kul med ett lite annorlunda pass, annars blir mina pass mer eller mindre lika varandra, bara olika långa. Ska lägga in fler pass av den här typen, gärna ihop med någon kompis, det är ju mycket roligare att springa sånt här ihop med någon annan!

Min onda tå mår fortfarande inte bra, fick inte ner den i mina vanliga skor. Det är tur att jag sparat mina gamla Nike Free från 2010, de har gjort ett gäng maror, ultralopp och alla andra distanser därunder. Det är de absolut bästa skorna som gjorts, dagens Free är tyvärr inte lika bra för mina fötter. Så om nån har ett par 39or liggande från en tidigare årgång, jag betalar bra!! Inte mycket kvar av skorna men de ska nog hänga med ett tag till!

Bästa sällskapet hängde på idag med! Det är för varmt för henne att springa på dagen men på kvällen går det fint!

 

Långpass

6 juni 2016 | Bloggar – Caroline Rydh

Hej!!

Ursäkta att jag varit borta, livet kom ikapp med tusen saker att göra, jobbat mycket, min syster har disputerat mm mm. Men nu ska allt vara i balans igen!

Jag är igång riktigt bra med träningen igen efter förkylningen. I lördags hade jag och min kompis Jonas planerat att springa ett långpass. Vi träffades vid Stamsjöns badplats i Lerum dr vi ställde bilarna, preppade med kylväskor med dricka och käk. Det var riktigt varmt ute så det gick ju åt en hel del vätska! Jonas valde att springa varv efter varv runt sjön, varje varv var ca 6km. Jag började med en slinga på ca 20km innan jag kom tillbaka till sjön igen, jag har lite svårt för att springa runt runt. Trots värmen gick det riktigt bra, hade pigga ben och fick tvinga mig att springa sakta, km gick på mellan 6-6.30 ungefär. Drack ungefär var tredje km och tog energi var 5e, ett upplägg som fungerade helt perfekt!

Fram till 32 km gick allt toppen, jag höll tempot uppe och framför allt höll jag humöret upp, inga svackor någonstans. Men där började jag få ont i knäna och tempot rasade rejält, så jag klev av efter 36,5km, hade gärna kommit längre än maran men hade inte gett mig något träningsmässigt att promenera i 7 km till.. Det bästa var ändå att Jonas klev av efter 36,1 :)

Såhär 2 dagar efteråt känner jag mig väldigt nöjd med passet. Vad lärde jag mig nu då?

-Om det är rejält varmt ute kommer jag att behöva ha med mig egen vätska på Ultravasan, då räcker det inte med var 5e km.

-Ta hand om mina fötter fram till augusti, och smörja in dem rejält innan start. Har idag en blåsa som är stor som en mindre kontinent..

-Fumkade finfint att äta något var 5e km. Åt gt-tabletter, dextrosol, godisnappar, köttbullar och en halv delicato-boll. Det var riktigt gott att äta köttbullar efter allt sött.. Ska se till att ha med nåt liknande till Ultravasan.

-Hitta en bättre solkräm.. Allt satt i ögonen efter ett tag och sved som satan.. Blekfis som jag är måste jag smörja mig när jag ska vara ute i många timmar...

Ska bara läka ihop min stackars tå litegrand innan det blir träning igen. Riktigt sugen nu när det gick så bra!

Löpstyrka

23 maj 2016 | Bloggar – Caroline Rydh

Igår sprang jag ÄNTLIGEN! Blev bara 4,5km så det var ju inget att skryta med och de första 2 km gick äckligt långsamt, men sen lossnade det och det kändes riktigt bra! Var glad som ett barn på julafton efteråt, så jäkla go känsla. Sprang runt sjön Gerdsken i Alingsås som ligger precis jämte jobbet, en riktigt fin runda. Det var skönt att ha träningen avklarad innan jag kom hem, jobbade till 19 igår så man hade ju lätt satt sig i sofan och sen inte kommit upp igen om jag hade åkt hem först.. Även om jag älskar att springa är jag en riktig latmask innerst inne som behöver jagas med blåslampa ibland..

Idag hade jag en sån ruskig huvudvärk på jobbet så när jag kom hem så fick bli vila och vätska i mängder. Kändes bättre efter några timmar så då körde jag ett styrkepass hemma på balkongen. Jag har lyxen att ha en rejäl balkong så det finns plats för det mesta, 20 utfallssteg på raken är inga problem! 

Är ju en helt ok utsikt att styrketräna till!

Blev blandat övningar med TRX, kroppsvikt och viktmanschetter, som utfall, benböj, olika typer av roddar, armhävningar och core-övningar. Det senaste halvåret har jag varit alldeles för dålig med styrketräningen så nu ska jag bättra mig och lägga in minst ett, helst 2 pass i veckan, det beror lite på hur sliten jag är från löpträningen. Jag vet ju att min kropp står emot både trötthet och skador bättre när jag tränar styrketräning, men dum som man är lägger man ju gärna allt krut på att springa när man får möjlighet. 

Men imorgon blir det löpning igen, tänker mig en sex-sju km imorgon, klarar jag det utan problem då får det vara fritt fram efter det!

Klart min lilla filur skulle vara med på träningen! Hennes blev idiot-intervaller efter en tygfisk... Så jag fick träna kastarmen under passet också :)

Snart så!

20 maj 2016 | Bloggar – Caroline Rydh

Har fortfarande inte kommit igång med träningen efter min förkylning, som blev mer långdragen än vad jag hade hoppats på. Snyter mig fortfarande 17 gånger i timmen och börjar bli orolig för att det är hjärnsubstans som kommer... För var ifrån skulle annars allt komma ifrån?? :)

Jag testade att springa på bandet igår, tänkte ta 3 lugna km men klev av efter en. Dels för att det inte kändes bra och dels för att det var så f-bannat tråkigt. Jag hade en riktig skitdag igår när allt var trist, bröjade oroa mig för ultravasan och hatade alla andra som kunde springa. Är det bara jag som blir arg när man möter en löpare under de perioder man själv inte kan springa? Jag kan bli riktigt grinig och tycka att livet är bra orättvist. Moget, jag vet...

Var ute med hunden idag och tyckte att kroppen kändes rätt ok så jag provade att springa lite. Så sprang ca 1,5km iklädd mysbyxor, fleecetröja och regnjacka. Tur att man bor i skogen så att man inte syns. Verkligen optimal löparklädsel, funderar på om det kan vara ett vinnande koncept inför sommaren tävlingar! Kroppen har inte protesterat nu i efterhand så ska prova att springa 3-4km imorgon och funkar det så tänker jag förklara den här sjukdomsperioden officiellt över. Slut på tycka-synd-om-sig-själv-perioden och början på träna-mycket-och-smart-perioden. 

Passade på att ta hand om fossingarna idag. Klippa naglar, fila och smörja så att jag inte åker på några onödiga blåsor och skavsår nu. Alldeles för dålig på det men ska försöka bli lite bättre på det. 

 

Tävlingsdjävul med nummerlapp

16 maj 2016 | Bloggar – Caroline Rydh

Jag bestämde mig idag att jag inte ska springa Göteborgsvarvet på lördag. Jag är långt ifrån bra från min förkylning, kan typ gå en km utan att bli helt slut och mina luftrör är katastrof. Så för en gångs skull har jag tagit beslutet att inte starta. Är nog första gången som förnuftet vinner över tävlingshetsen... 

om Varvet hade varit mitt stora mål i år hade jag varit rejält sur, men nu bryr jag mig faktiskt inte så mycket. Målet är att vara i så bra form som möjligt i augusti och en start på lördag hade nog bara gjort att återhämtningen efter sjukdomen tagit ännu längre tid.

För jag vet ju hur jag är. Får jag på mig en nummerlapp kan jag inte ta det lugnt. Hornen växer ut och man blir allt lite dum i huvudet. Tävlingsdjävulen vaknar till liv och tar över kroppen. Så jag hade inte kunnat starta varvet och ta det lugnt, det känns faktiskt helt meningslöst. Ska jag springa den sträckan på asfalt vill jag göra det på riktigt, annars kan det vara. 

Så jag hoppas att jag blir bra snabbt så jag kan komma igång med lite träning snart igen, en lugn lufs i skogen hade suttit fint. Kanske på onsdag om kroppen vill.

Jag tänkte att jag ska satsa på att springa en halvmara i höst istället, gärna en hyfsat platt för är lite sugen att försöka göra en bra tid. Än så länge har jag Göteborgs maraton som förslag, någon som vet några andra under sept-nov? Jag bor ju strax utanför Göteborg men det får gärna vara på andra ställen i landet, alltid kul att se nya platser!

 

Gilla Allt om Löpning på Facebook!