Caroline Rydh

Jag bor i Lerum utanför Göteborg med man och hund. Älskar att springa, helst i skogen och ju längre desto bättre! Har fastnat för ultra och har bla genomfört Swiss Alpine Marathon. Jag har provat på det mesta inom träning, från thaiboxning till Ironman, och på vintern blir det gärna längdskidor när vädret tillåter. Arbetar som apotekare och som personlig tränare, och leder gruppträning utomhus i Göteborg. Årets stora mål är Ultravasan 90 i augusti!

Caroline Rydh

Flyt

9 mars 2016 | Bloggar – Caroline Rydh

Den här dagen blev inte som jag tänkt mig, men den blev bra ändå! Var uppe rätt tidigt och gick nån timme i skogen med hunden. Helt underbart att gå där helt själv, möter aldrig någon annan på de här stigarna. Jag försöker att alltid komma ut på morgonen för jag tycker att det ger så mycket energi till resten av dagen!

Hade lite ärenden att göra och sedan stod det 15km på schemat. Tänkte ta det direkt när jag kom hem igen, men kände mig seg och blev sittandes i soffan istället och åt alldeles för mycket. Inte förrän efter 7-tiden på kvällen orkade jag ta tag i träningen, så jag och hunden drog ut utan någon direkt plan. Mätt som sjutton men funkade rätt bra ändå, var lika mätt när jag kom igen! Sprang dit jag kände för, och mitt fina flyt fortsätter. Blev nästan 17km tillslut och jag blir inte trött! Känns som att jag skulle kunna springa hur länge som helst, men jag försöker att öka på det sakta nu för att inte åka på nån skada. Men det är så fantastiskt när allting stämmer och man kan springa utan större ansträngning. De som säger att de inte tycker om att springa kan aldrig ha upplevt den känslan! 

Jag brukar förespråka att träna på morgonen om man har möjlighet, då är det störst chans att det blir av för på kvällen har man så mycket annat som ska göras. Det är lätt att säga en sak men dessto svårare att följa det själv.. Vilodag imorgon, sen blir det mer träning på fredag!

 

Vasaloppet

7 mars 2016 | Bloggar – Caroline Rydh

Hemma igen efter en fantastiskt rolig Vasaloppshelg. Min man Emil, pappa och kompisen Jonas skulle åka och jag var med som chaufför och support. Älskar att se Vasaloppet från sidan!

Klockan ringde 03.00 på söndag morgon, var inte jobbigt alls att kliva upp. I med frukost och så iväg till starten, vi var där runt 20 över 4 skulle jag tro. Redan då var det en del kö i fållorna och jag tog makens skidor och köade så fick han sova i bilen nån timme till. Han startade i led 4 och där fanns många trevliga att prata med så tiden gick fort. Strax innan 5.30 kom Emil och tog sina skidor och gick in i fållan när de öppnade. Efter det blev det till att äta lite till för dem och sova nån timme i bilen innan det var dags att gå till start. 

Det är mäktigt att stå och se alla åkare dra iväg, men i år åkte jag iväg med bilen innan starten hade gått för att inte fastna i trafiken. Åkte bort till Krascharbacken strax innan Risberg, vi hade bestämt att jag skulle stå på toppen med extra stavar och lite dricka. Medan jag väntade där kom en helikopter och landade på fältet mittemot. Är ju en dröm att få följa Vasaloppet från helikopter!

På samma ställe som mig stod även många elitteam med massor av stavar och dricka till sina åkare. Kul att se deras aktivitet och planering innan eliten drog förbi. Kan inte förstå att de kan åka så fort!

Emil drog förbi tidigt och verkade pigg, tog nån timme till innan pappa och Jonas dök upp. De båda fick tyvärr bryta senare, Jonas pga en bråkande rygg och pappa för att bindningen gick sönder. Helt plötsligt hade stod skidan kvar i spåret och bindningen satt kvar på skon!

Jag åkte mot Mora för att se Emil gå i mål, men det gick inte snabbt och jag hann dit bara nån halvtimme innan honom. Men hann se hans målgång, 6.02 och medalj! Stolt fru! 

När jag stod där vid målgången kunde jag inte låta bli att tänka på att i augusti är det min tur att ta mig under målportalen. Ser fram emot det riktigt mycket. Finns ju en medaljtid även på Ultravasan, det hade varit riktigt kul om man kunde fixa det! Får se hur det utvecklar sig under våren...

Berga by till Smågan

6 mars 2016 | Bloggar – Caroline Rydh

Nu är jag uppe i Sälen. Jag har åkt Vasaloppet några gånger men i år ska jag kolla på från sidan, det är lika kul det! Pappa, min man och en kompis åker och dem ska jag heja på och vara support åt. Kommer att stå strax innan krascharbacken i Risberg med lite extra valla och energi.


Idag skulle de upp till Smågan och prova skidorna men jag bestämde mig för att springa dit och testa första biten på Ultravasan. Skickade med en påse med ombyte i bilen, och så släppte de av mig vid Vasaloppsstarten. 


Det börjar med ca 3 km med ganska bra stigning, men inte alls så som Vasaloppet börjar utan mycket snällare tycker jag. Man springer ju inte i Vasaloppsspåret utan man följer vägen till Smågan. Fullt springbart hela vägen. Sedan blev det rätt platt men man kommer inte få många meter gratis fram till första kontrollen, som är 9km från start. Det känns skönt att ha testat första backen, nu behöver jag inte vara rädd för den!



Visst går det rejält uppför i början men jag tror inte att jag ska behöva gå i de här backarna för att spara på kroppen till senare, så branta var de inte! Det som blir viktigt för mig att tänka på är att inte bli för ivrig i starten och starta i ett för högt tempo. Utan ska försöka hålla ett lugnt och jämt tempo uppför backarna, och sedan inte släppa på för mycket när det planar ut. Jag kommer att behöva hålla lite koll på mig och försöka hålla igen till en början, nio mil är långt!



Mötte upp de andra i Smågan, bytte om och åt sedan lunch på Sixten Jernbergs museum. Supergod mat och intressant att se hur han tränade och tävlade. Han stod på pallen i 71% av sina 400 starter, finns nog ingen som kan upprepa det idag!

Frukost

4 mars 2016 | Bloggar – Caroline Rydh

När det kommer till kost finns det ju nästan lika många dieter och åsikter som det finns människor! Jag försöker undvika socker och undviker till vardags vitt bröd, flingor, vit pasta, läsk, godis etc så mycket jag kan. Men jag är en riktig kolhydratknarkare så på helgerna kan det slinka ner lite av varje, men jag försöker hålla det under kontroll. Jag älskar godis och snacks och skulle uteslutande kunna leva på det! Däremot är jag inte rädd för att äta kolhydrater och undviker dem inte, men jag föredrar dem från källor som rotfrukter, potatis, frukt, grönsaker och havregryn för att ge några exempel.


Det är ju inte bara bodybuilders som har ett ökat behov av protein, utan även löpare kan ju ha fördel av att få sig lite extra. Vi bränner vårt muskelprotein i samband med längre löpningar, för proteinet är mer lättillgängligt än våra fettdepåer. Musklerna vill vi behålla så lägg gärna till ett ägg till havregrynsgröten, ha keso, makrill eller tonfisk på mackan istället för ost. Jag gillar att käka kvarg för jag tycker att det är ett snabbt sätt att höja proteinnehålet utan att tillföra alltför mycket kalorier. 


Favoritfrukosten just nu är bananpannkakor, så himla gott och enkelt! Jag gör det på 1 banan och 1 ägg och steker i lite smör. Äter det ihop med kvarg och frukt och bär. Ska jag träna under förmiddagen äter jag hellre havregrynsgröt. Brukar köra den i micron i 1 minut, röra i ett ägg och köra 1 minut till. Godare än vanlig gröt och man känner inte av äggsmaken alls! Till det har jag kvarg och lite frukt och bär. Insnöad på frysta körsbär just nu!


För att inte vara helt full när det är springdags brukar jag ställa klockan tidigt, gå upp och äta frukost och sedan gå och lägga mig igen. På så sätt hinner jag träna på morgonen/förmiddagen, jag har svårt att träna långt på tom mage.


Vad äter ni till frukost? Ge mig tips!


15km lycka!

2 mars 2016 | Bloggar – Caroline Rydh

Helt plötsligt verkar allt ha lossnat och det går fort utan någon större ansträngning. 15km stod på gårdagens schema och ska väl erkänna att jag inte var helt sugen på att ge mig ut. Första 2 km var sega som vanligt, jag behöver en stund på mig för att komma igång. I början är huvudet fullt av negativa tankar om hur jobbig det är, men efter ett tag tvärvänder humöret och plötsligt älskar jag att springa!

Hade bra tryck hela vägen och jag blev aldrig direkt trött, härligt! Finns inte mycket som slår känslan av att klarat av ett rejält träningspass och dessutom vara rejält nöjd med passet! Ofta är jag missnöjd efter ett pass, att det var för kort, att jag kunde tagit i mer osv. Antar att det kommer ifrån att man ställer för stora krav på sig själv. Ska försöka se det positiva i träningen framöver och inte lägga tyngd vid det jag inte var helt nöjd med. Fast jag måste ju ändå reflektera över varför jag inte är nöjd så kan man justera nästa pass, eller förväntningarna på nästa pass, så att man får ett upplägg man gillar! Men just nu är jag inne i ett skönt "flow" som jag hoppas ska stanna länge!

Det känns som att det här löparåret kan bli riktigt bra! Nu måste jag bara tänka mig för och inte förivra mig och öka på distanserna för snabbt eller springa snabbare än planerat på intervallerna. Jag ska hålla mig till min plan och låta det ta tid att nå de långa distanserna. Jag har verkligen lärt mig av mina misstag och kommer inte att göra samma igen...

Eftersom höstens träning kom av sig pga min muskelbristning så ligger jag efter den plan jag hade i höstas, och jag tänker inte stressa för att komma ikapp. Av den anledningen har jag inte heller anmält mig till något ultra nu på våren, även om jag älskade att springa Lidingö Ultra! Fösta tävlingen för året blir därför inte förrän i början på juli, Lurs Backyard Ultra. Målet för i år är ju Ultravasan 90 och än så länge så känns det som att det är gott om tid dit. Men tiden går fort så snart kommer jag att ha panik!

Nackdelen med att springa med hund när det är lera...!

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!