Anna Hedlund

Anna Hedlund heter jag och är 44 år. Jobbar som receptionist och bor i Skellefteå med sambo och son på 9 år. Har även två utflugna döttrar. Har i unga år både tränat och tävlat i friidrott men var tvungen att lägga det på hyllan efter en svår bilolycka i Florida för flera år sedan. I samband med min 40-årskontroll så ansåg man att mina värden inte var bra pga långvarig stress, bland annat högt blodtryck. Bestämde mig då för att göra något åt saken och började löpträna regelbundet. Jag är ingen snabb löpare utan väljer att se mina träningspass samt lopp som en seger för sig.

Anna Hedlund

Slasktratt....

2 juni 2016 | Bloggar – Anna Hedlund

Ungefär så känner jag mig nu, som en slasktratt.
Kanske är det värmen som bidrar till att jag känner mig lite svullen, kanske är det för att det är den där veckan i månaden som vi kvinnor råkar ut för, eller så är det helt enkelt för att jag skiter i vikten, jag proppar i mig allt, å lite till.

Fy tusan vilken slasktratt jag är.
Äter allt som är gott o onyttigt.

Jag rör ju ändå på mig, jag springer oftare än många andra jag känner så därför kan jag väl unna mig med gott samvete.

Ska sanningen fram så har det slunkit ner på tok för mycket chips, glass o godis o god mat på sistone.
Vikten börjar krypa uppåt....

Inser att det kommer att påverka mina resultat på både Halvmaran i augusti o Tjejmilen i september.
Så nu har jag bestämt mig.
Nu blir jag lite tuffare mot mig själv.

Jag kommer inte sluta äta något.
Jag kommer att unna mig, men inte i samma stora utsträckning.

Nu ska plufset väck och kanske ökar orken istället?

Ont....

30 maj 2016 | Bloggar – Anna Hedlund

Brukar sällan klaga över ryggont.
Nämner det sällan....

Har man en gång fått ryggraden söndertrasad och kotorna i en massa bitar, då vet man hur det är att ha ont i ryggen.

Men nu väljer jag att nämna det.
Jag har känt av ryggen idag.
Vet inte vad det beror på?
Efterdyningar av de branta trapporna i det höga tornet vi besökte i lördags, eller allt promenerande på kullerstenar o asfalt?
Eller allt stillasittande på flyg under gårdagen?
Ja, jag vet inte......

Men jag drog på mig träningskläder och sprang en 5,5 km löprunda under tiden sonen hade fysträning med sitt hockeygäng.

Mjukt underlag, i elljusspåret.
Och km efter km så gick det lättare o lättare, som att kroppen hade efterlyst detta - att få springa. Stelheten i ryggen försvann, smärtan i ryggen avtog och jag blev än en gång påmind om hur viktig löpningen är för mig och att den gör mig gott.
Att dessutom få springa i ett underbart väder, höra fågelkvitter och andas in skogsdoft, det kan inte bli bättre.

Italien

28 maj 2016 | Bloggar – Anna Hedlund

Befinner mig i Italien.
Sol och 29 graders värme.
I en stad som heter Bologna.
Otroligt charmig stad och gästvänliga o trevliga italienare.

God mat, nästan alldeles för god mat.
Idag provade vi deras specialite' spagetti Bolognese med parmesanost och var absolut den godaste spagetti jag har ätit.
Italiensk gelatoglass finns överallt ich givetvis har vi smakat olika sorter o smaker.

Men vi äter inte bara....
Vi går en massa....så pass mycket att mina sandaler, de enda par skor jag tog med, givetvis gick sönder, så det blev till att köpa nya skor som självklart gav mig skavsår.
Tack o lov för compeedplåster, det finns även i Italien.
Vi har även haft trappträning idag.
Tagit trapporna upp och ner i ett 100 meter högt torn i smala branta trappor.
Kan säga att det blev varmt....
Löpning orkar jag inte ens tänka på i denna värme.....
Hinner nog springa då jag kommer hem.

Hälsningar från Bologna i Italien

Ventil......

25 maj 2016 | Bloggar – Anna Hedlund

Ibland har jag använt löpningen som min ventil........och särskilt det senaste året.

 

Ibland hamnar man i situationer i livet som är svåra att hantera, som gör att tankarna bara maler, man grubblar och funderar och stundvis undrar man om man överhuvudtaget ska ta sig igenom vecka efter vecka.

Vissa saker är alldelles för privata och personliga att dela med sig av - särskilt när det berör sin familj, därför har jag valt att inte skriva om det. Men det är inte längre någon hemlighet att jag under en längre tid befunnit mig i en vårdnadstvist, som efter 3 tingsrättsförhandlingar tog slut igår. Min son kommer att bo hos mig & min sambo med rätt till umgänge med sin pappa varannan helg.

Jag vill säga att detta är inget som man kan sätta sig in i, om man inte har upplevt det själva.

Att vara så utelämnad - att bli så utredd - att känna sig så granskad - att känna sig så ensam och liten i allt.....

Det är stundvis inte helt enkelt....

Många gånger har jag i frustation dragit på mig träningskläderna - och avverkat kilometer efter kilometer - och i huvudet funderat - strukturerat och sorterat.

Sortera bort det negativa - det som jag inte kan påverka - och istället lägga fokus på det viktiga.

Tänker inte skriva mer om detta.

Men kände ändå att man kunde skriva om hur löpningen varit min ventil i detta.

 

Igår fick sonen följa med på gruppträningen med löpgruppen.

Vi skulle springa på friidrottsbana.

Sonens kommentarer var oslagbara då vi satte oss i bilen efteråt:

Alltså mamma, när ni hade löpteknik så såg ni ju ut som galopperande hästar!! och mamma; du var ju inte helt sämst och långsammast.

Du hade ju några efter dig iallafall, men du var lååångt ifrån han i grön tröja som ledde hela tiden. Han måste ju typ vinna alla löptävlingar han är med i så snabb som han var .....

Uppfriskande och härligt med barn som är ärliga :-)

 

 

 

 

Avundsjuk....

22 maj 2016 | Bloggar – Anna Hedlund

Ska sanningen fram så var det en jobbig lördag.
Surt att inte vara på plats i Göteborg och springa det roligaste lopp jag sprungit.
Första gången jag sprang var 2014 och vilken häftig upplevelse, så häftig att jag ville göra det igen och anmälde mig 2015 också och tog mig i mål några minuter snabbare är året innan.
Kom i mål på tiden 2.14
För många är det en långsam tid.
Men jag tävlar inte med andra.
Jag tävlar mot mig själv.

Att springa 21 km på asfalt med en stelopererad rygg är det nog inte många som gjort.

Att springa ett halvmaraton då jag efter bilolyckan jag var med om i Florida för föera år sen, då jag fick känselbortfall i båda ben, det är stort och jag önskar att min läkare Frank J Eismont i Miami som opererade mig, fick ta del av att jag faktiskt springit både halvmara o Lidingölopp.

Jag hoppas att alla som sprang i lördags hade kul under loppet, själv kommer jag att komma igen en annan gång men just i år passade det inte.

Den 18 juni har vi en halvmara här i Skellefteå där jag bor, dessutom ett 10 km lopp, Lidingöloppet on tour.
Funderar på om jag ska springa 10 km loppet.
Samtidigt som jag trivs bättre att springa lopp på annan ort, där man slipper ha bekanta efter vägkanten som skriker att man ska öka.

Tar sikte på halvmaran i Tavelsjö i augusti och antar att det blir en helt annan upplevelse att springa den, vacker natur och mindre trängsel.

Underbart skön 6-km runda tog jag mig ut på idag.
Älskar denna årstid.

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!