Anna Hedlund

Anna Hedlund heter jag och är 44 år. Jobbar som receptionist och bor i Skellefteå med sambo och son på 9 år. Har även två utflugna döttrar. Har i unga år både tränat och tävlat i friidrott men var tvungen att lägga det på hyllan efter en svår bilolycka i Florida för flera år sedan. I samband med min 40-årskontroll så ansåg man att mina värden inte var bra pga långvarig stress, bland annat högt blodtryck. Bestämde mig då för att göra något åt saken och började löpträna regelbundet. Jag är ingen snabb löpare utan väljer att se mina träningspass samt lopp som en seger för sig.

Anna Hedlund

Helgen....

13 mars 2017 | Bloggar – Anna Hedlund

Helgen lider mot sitt slut - sonens sportlovsvecka är över och det var inte helt lätt att få honom i säng i vettig tid i afton.

Själv är jag ledig även imorron måndag & tisdag.
Fattar ni vad lyxigt det känns sedan jag började mitt nya jobb, jag är alltid ledig måndagar & tisdagar.
Förrutom att jag kör corepass på tisdagkvällar på gymmet, men det ser jag som en del av egenträning o en extra bonus att man dessutom får betalt.

Denna helg har jag nött löpband.
Blev 6 km igår och 8 km idag.

Men sanningen är den att jag längtar efter ett längre distanspass ute.

Tänkte prova imorron, får se om man springer dubbat eller odubbat.

Blev lite full i skratt då jag läste Runners World idag.
Ja, det är väl bara vi löpare som förstår tjusningen med löpning och att löpning faktiskt slår längdskidåkning

Vårsolen & ny energi

11 mars 2017 | Bloggar – Anna Hedlund

Så underbart när solen skiner, nu väntar en härlig tid då våren är på gång.
Jag älskar denna årstid - då man vet att nu kan man snart börja springa utomhus utan is & halka eller snömoddiga vägar.
Även om alla årstider har sin tjusning - så är ändå vår & sommar som jag gillar bäst.

Jag har varit frånvarande från bloggen ett tag.
Ser att jag inte skrivit något sedan september.

Kan säga att jag har behövt den tiden för mig själv.
På det emotionella planet.

Vad har hänt under denna tid?
Jag har jobbat i 17 år på samma arbetsplats.
Sanningen är den att det gick fruktansvärt tungt sista tiden. Så tungt att jag valde att avsluta min tjänst i oktober, då jag valde att gå hem.
Det låter drastiskt.
Men jag var så pass ledsen, förtvivlad och uppgiven och i med hjälp av facket och förhandling med dem o arbetsgivaren så valde jag till slut att gå hem.

Jag tappade glädjen till att gå till jobbet.
Jag hade innan sommaren valt att gå ner i arbetstid till 80%, pga att min son har en diagnos och pga det blivit berättigad till vårdbidrag via Försäkringskassan då sonen inte klarade av att vara på Fritids efter skolan.
Min arbetsgivare godkände det, att jag gick ner i arbetstid.
Men efter sommaren o semestern så var det inte OK längre.
En av mina chefer hade samtal med mig och jag fick veta att dom inte accepterade att jag jobbade 80%, utan krävde att jag skulle tillbaka på heltid igen, trots att jag dessutom aldrig tog lunchrast utan jobbade under hela min lunch, då vi dessutom hade lunchöppet och jag aldrig fick någon som kunde täcka upp för mig under lunchen.
Så jag förstod att jag var tvungen att ta ett beslut,då vi inte hittade någon lösning med arbetsgivaren.

Jag valde att lämna.

Många har tyckt att det var våghalsigt att lämna en sån stor arbetsplats, och jo.... själv var jag livrädd att ge mig ut i 'ingenmansland'.
Samtidigt med facit på hand - var det det bästa jag gjorde.
Det gav mig möjligheten att prova något nytt.
Prova, och känna o välja.
Helt fantastiskt faktiskt.

Under kort tid, hann jag prova på att jobba som hotellreceptionist på ett hotell där jag jobbat extra för över 20 år sedan. Chefen där ville erbjuda mig en tjänst där.
Jag hann även prova på att arbeta som online coach.
Jag blev kallad till två anställningsintervjuer, den ena på ett nyöppnat gym i stan som instruktör & receptionist och den andra på ett aktivitetshus/Äventyrshus som aktivitetsledare, receptionist och inköpsansvarig.

Jag blev erbjuden samtliga jobb.

Jag valde en 80% tjänst på aktivitetshuset/Äventyrshuset. Samt att jag började på det nyöppnade gymet som gruppträningsinstruktör och håller i Coreträning.

Det känns som att jag avslutat ett kapitel i mitt liv som jag tar med mig många minnen, men påbörjar något nytt och spännande.

Jag har under denna tid ändå fortsatt att träna regelbundet, mycket löpband har det blivit i vinter, motionscykel, crosstraining, samt coreträning.
Och även längdskidåkning.

Men våren står nu utanför dörren och jag ser fram emot en ny spännande 'löpsäsong' där jag hoppas kunna delta i några lopp och kunna prestera.

Är anmäld till Tjejmilen och funderar även på Lidingöloppet i år.
Kanske även några lokala lopp.
Nu skall träningskläderna på, och dags för ett lördagspass och förhoppningsvis ska jag försöka hålla denna blogg mer levande framöver.

Veckan....

11 september 2016 | Bloggar – Anna Hedlund

Veckans dagar har sprungit iväg, tycker dagarna går otroligt fort.

Har sen jag kom hem från Stockholm i söndags och Tjejmilen, tränat på.... Rätt skönt ändå att inte ha något lopp inbokat den närmaste tiden.
Har försökt variera träningen under veckan och inte bara stå på löpband som jag har förmåga att göra för att det är bekvämt och går fort, särskilt då jag har ett löpband hemma.

Nu har även Runacademys löpträning startat upp för hösten och var på första passet i onsdags i fortsättningsgruppen.
Oj så roligt det var att träffa löparvänner igen o få träna tillsammans igen. Det är verkligen veckans energiboost.

Nu på tisdag startar friidrottens gruppgympa och tyvärr blev det ingen gympa för mig förra säsongen pga saker på det privata planet som tog för mycket energi.
Men nu känner jag mig peppad o taggad och jag hoppas att det här året ska bli bättre för mig både träningsmässigt, arbetsmässigt o på det privata planet.

Måste berätta en rolig grej, man kunde ju tippa sin sluttid på Tjejmilen, på mässan där man hämtade ut sin nummerlapp. Fick ett sms av dottern i veckan. Hon vann! En valfri tur o retur resa med SJ, så kul för henne.
Nu har vi båda anmält oss till Tjejmilen 2017 och då blir det revansch för mig. Målet är att komma under 56 min, min snabbaste registrerade tid på ett millopp.

Idag var det perfekt löparväder, skönt för kroppen efter att ha varit på fest igårkväll med en massa god mat o dryck.
I eftermiddag ska vi på nästa kalas, vi ska fira min pappa som fyller 77 år, så det blir middagsbjudning och tårta. Att ha sprungit nästan 11 km före känns bra i kroppen.

Omstart......

5 september 2016 | Bloggar – Anna Hedlund

Så var det sista loppet som jag anmält mig till avklarat.

Nu försöker jag smälta det här året, vilket kanske inte varit mitt bästa löpar-år.

Träningsmässigt har jag 'nött* på regelbundet, flera dagar i veckan.

Men det har blivit samma sträckor, ca 5 km och på löpband.

Så här i efterhand har jag ju förstått, att det är inte direkt utvecklande....

Samtidigt så är jag ändå glad att jag lyckats få in träning regelbundet i mitt liv, att jag trotsallt gett mig ca 25-30 min varje dag till att röra på mig. Träningen har jag behövt för att kunna hantera vissa saker på det privata planet då jag gick igenom en vårdnads & boendetvist under hösten/vintern/våren. Så här i efterhand har jag förstått att det har påverkat mig kanske mer än vad jag velat erkänna för mig själv.

 

Tillbaka till loppet.

Tjejmilen 2016 - Mitt första deltagande överhuvudtaget i Tjemilen. Ett lopp som jag hört talas om så mycket, och som jag gärna velat prova testa.

Och nej, det var inte min dag - det var inte mitt lopp - det gick sämre än väntat.

Och ja...jag skulle kunna räkna upp alla slags bortförklaringar till varför det gick så dåligt.....

Jag kan skylla på att jag inte var helt hundra OK, smärta i svanskotan efter ett fall i båten förra helgen vilket påverkade farten rejält, ont i magen då jag vaknade med mensvärk (som bara vi kvinnor förstår), som gjorde att jag kände mig svullen, tung och lite lätt huvudvärk.

4 första km gick lätt, sen började jag känna av svanskotan - kanske hade det hjälpt med musik för att avleda, men jag valde att springa utan musik. Jag gick periodvis - stannade att drack vatten vid vätskestationerna och bannade mig själv för att jag gick och för att låren kändes som bly då jag försökte springa igen.

Innuti mig växte en frustation - det här går aldrig vägen - jag fixar inte att komma under en timme.... Självklart vet jag ju att det inte är någon katastrof. Jag vet att det är så många som kämpar - som utifrån sina förutsättningar har promenerat hela milen och gjort en bra prestation - men jag tänker på alla träningstimmar som jag lagt ner - och besvikelsen kom över att jag inte hade förmåga att ta i mer denna gång - att huvudet inte var med mentalt denna gång - att jag tillät tröttheten ta över och välja att gå fläckvis.

1 timme, 2 minuter och 53 sekunder behövde jag på mig för att ta mig i mål. 1,02,53.

Jag försöker ta in det - och kanske först nu har det sjunkit in.

Jag gjorde så gott jag kunde utifrån mina förutsättningar den dagen.

Och jag tog mig i mål.

Den långsammaste mil jag sprungit på länge......

Och med ens väcktes revanschlusten i mig.

Jag tänker göra om det.

Både jag och dottern vill ställa upp nästa år igen.

Stolt över dottern som sprang sitt livs första lopp - och kom i mål på 57 min.

 

Nu när jag sitter och tänker på hur jag ska lägga upp kommande träningsår - så vet jag att jag måste göra en del förändringar för att utvecklas.

Jag kommer att fortsätta springa med Runacademy, jag ska se om jag lyckas få till några träningspass med min 'gamla' löpgrupp, Skellefteå AIKs långdistansgrupp för att få draghjälp med att ta sig ut på långpass. Och jag kommer att försöka lägga in mer styrka och försöka ta mig till Skellefteå AIK friidrotts gruppgympa.

Mindre löpband är målet - försöka komma mig ut mer.

Och kanske det sista och kanske nog så viktiga - försöka bli av med några kilo.

Som det är nu så känner jag mig lite för tung för löpning - att se sig själv på bild - så inser jag & känner att det kommer nog att gå lite lättare om jag blir av med några kilon som jag dragit på mig av allt onödigt som jag stoppat i mig.

Så...... here we go!

Hösten är här - nu börjar jag på ny kula och satsar mot bättre resultat framåt våren, sommaren och hösten.

 

 

 

 

Tjejmilen.....

1 september 2016 | Bloggar – Anna Hedlund

Jag har inte glömt bort bloggen.....

Bara det att dagarna rinner iväg och huxflux så finns det ingen tid till att skriva.

Ska iallfall försöka mig på en liten uppdatering.

Tränar på .....precis som vanligt.

Och med det så menar jag att det blir mina vanliga sträckor, och ärligt talat sen halvmaran i Tavelsjö så har det bara blivit löpband.

Lyckas inte få till det med någon långdistansrunda. Borde....men....

Har även hunnit springa med Runacademy förra veckan, då de hade "provlöpning".

Det blev lite löpskolning och intervaller 6x30 sek x 2

Träningarna med Runacademy startar på riktigt den 7 september och det ser jag fram emot.

 

Tjejmilen närmar sig.

Åker till Stockholm imorron och det är med blandade känslor.

Dels känner jag mig inte riktigt hundra.... råkade falla olyckligt i helgen då jag & maken och sonen var och fiskade. Maken råkade dra igång båtmotorn då jag stod upp och jag var inte beredd så jag tappade balansen och flög baklänges och slog i svanskotan på sitsen på båten.

Faasen vad ont det gjorde!! Tror jag såg stjärnor och var tvungen bita mig i läppen annars hade jag nog vrålat över hela Storavan.

Tror absolut jag kommer att springa - men jag ljuger om jag säger att jag inte känner av det. Jag bedövar med ipren & alvedon och har mest problem med att sitta. Tur jag inte ska sitta under loppet :-)

Kan hända att det påverkar farten, att jag inte klarar av att ta i ordentligt eller vågar ta ut löpsteget. Men jag tänker genomföra det.

Sen har jag varit lite nojjig hela veckan.

Sonen blev nämnligen sjuk i måndags. Rejält hängig med feber. Jag bävar och håller andan och är mest orolig över att det bryter ut för mig då jag sitter på flyget imorron på väg ner mot Stockholm, eller då jag vaknar lördagmorgon med feber :-(

Knaprar ingefära och försöker tro att det ska hjälpa, samt sprejar med apotekets Coldzyme.

Detta blir mitt första deltagande i Tjejmilen.

Jag har hört talas om flera olika historier om loppet, samtidigt som jag försöker intala mig att upplevelserna är individuella.

En del har sagt att det är så trångt, så det är i princip omöjligt att ta sig förbi i vissa partier, och att det finns "bromsklossar" efter vägen som te x de som promenerar hela milen, eller de som går tre i bredd och pratar, nån som kommer i träskor och ryggsäck och kaffetermos.

Att många ser detta som ett jippo och inte en löptävling.

Nu har jag och dottern hamnat i startled 2, vilket jag har förstått är lite bättre att hamna längre fram då det upplevs mindre trångt.

Jag hoppas att det blir en bra upplevelse och att jag känner mig nöjd med loppet då jag kommer i mål och att jag klarar mig från sonens feber.

 

 

 

 

 

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!