Anna Hedlund

Anna Hedlund heter jag och är 44 år. Jobbar som receptionist och bor i Skellefteå med sambo och son på 9 år. Har även två utflugna döttrar. Har i unga år både tränat och tävlat i friidrott men var tvungen att lägga det på hyllan efter en svår bilolycka i Florida för flera år sedan. I samband med min 40-årskontroll så ansåg man att mina värden inte var bra pga långvarig stress, bland annat högt blodtryck. Bestämde mig då för att göra något åt saken och började löpträna regelbundet. Jag är ingen snabb löpare utan väljer att se mina träningspass samt lopp som en seger för sig.

Anna Hedlund

Variation

31 mars 2016 | Bloggar – Anna Hedlund

Variation i ens träning tycker jag är viktigt, annars kan det lätt bli enformigt o trist, att hela tiden göra samma grej.
Likaså är det viktigt att träna på olika platser.

Jag har alla förutsättningar till att kunna träna. Har träningskort på ett gym inne i stan, har möjlighet att kunna träna i gymmet på min arbetsplats, har ett eget löpband hemma, är med i löpgruppen Runacademy, samt har deltagit i långdistansgruppens löpträningar (tyvärr inte denna vinter pga att deras träningstider har krockat med sonens hockeyträning) Sedan finns naturen, bara snöra på sig löparskorna och bege sig ut på en runda.

En del tycker att det är svårt att hitta tid till träning.
Så resonerade jag då jag var ensamstående, eller så var det min ursäkt.

Idag vet jag att det egentligen handlar om att bestämma sig. Finns viljan o drivet, då finner man vägar och jag känner att jag funnit min väg.

Man kan kliva upp lite tidigare på morgonen för att träna, man kan springa till jobbet, man kan som jag ibland har gjort (då jag har förmånen att det finns ett gym på mitt jobb) träna under lunchen, man kan träna då ens barn är på aktiviteter eller hos kompisar, och man lsn ta med sig barnen ut. Min son har följt med ibland på mina löprundor, han framför på cykel, ivrigt påhejande; mamma, öka.... Jag måste ju cykla så sakta om du ska hänga med, han är kanske är min bästa tränare. Eller så kan man när kvällsrutiner är gjorda o barn är nattade, ställa sig på löpbandet istället för att lägga sig pladask i soffan.

Ieftermiddag hade sonen hockeyträning, passade på att träna i gymmet på jobbet under tiden. Blev crosstrainer, 2 km löpband och sedan 30 min motionscykel i hög fart. Skönt att ha gjort bort träningen innan middag.
Så i afton blev det kvalitetsmys med sonen, vi frossade i Ben & Jerryglass och vet ni gott folk!
Imorron är det fredag

Lårbekymmer....

30 mars 2016 | Bloggar – Anna Hedlund

Lårbekymmer....
Ni vet känslan då man vaknar på morgonen och man har ont, man försöker ställa sig upp, och man känner sig stel överallt och man vankar in på toa, försöker sätta sig ner och det sliter o stramar i låren.
Träningsvärk! Tack och lov är den värken en bra värk, den påminner mig om att jag har gjort något bra.
Sprang backintervaller med löpgruppen Runacademy igår afton.
Jag är inte direkt van att springa backintervaller och med tanke på hur slut jag blev så kanske det är ett tecken på att man bör träna det lite oftare?

Lycka, fann rester i frysen, öring som sambon fiskat i Storavan, så det fick bli middan tillsammans med sallad o en god sås, innan jag begav mig på ett Spinningpass på 360 Träningscenter.
Tycker det är roligt med omväxling i träningen, gillar spinning och händer ibland att jag bokar in mig på något Core eller Functionpass.
Spinningen gillar jag för att det brukar vara alla slags människor med på ett sådant pass.
Några som ser ut som värsta superatletcyklisterna, som kommer i cykelbyxor o särskilda spinningskor, också de som kommer i tjocka tröjor, de som stånkar o stönar högt och som slänger med hela kroppen så man tror att de ska välta spinningcykeln, men det är roligt, det får mig att le passet igenom och det får mig att känna.... Alla kan, på sitt sätt.

Efter spinningen så kändes inte låren lika hemska som innan, de hade väl mjukats upp en aning. Så jag ställde mig på löpbandet och avverkade 2 km i 5 minuters tempo.
Kändes lite fjuttigt med bara 2 km, men med ett spinningpass före så kändes det gott i kroppen och sedan en välförtjänt dusch o bastu.

In i butiken bredvid gymmet ( där varken jag eller sambon normalt inte handlar) men hittade en god blodapelsinjucie.
Landade pladask i soffan med ett glas.
Skål o hoppas låren vill vara vän med mig imorron också......

Allting har en början.....

30 mars 2016 | Bloggar – Anna Hedlund

Allting har en början, så även för mig.
En dag bestämde jag mig, att nu tusan är det dags att göra
något åt situationen.

Efter att ha levt som ensamstående med min son från att han bara
varit några månader,(idag är sonen 9 år) tills för ca 4 år
sedan då jag träffade min sambo, så var det stundvis
stressigt.

Att tänka träning efter arbetstid var svårt eftersom
sonen behövde mig.
Vid min 40-årskontroll blev jag totalt utdömd.
Den fina stjärnan man skulle få såg ut som
kantstötta taggar.
Så var det.
Jag var kantstött efter långvarig stress som bidragit till
att jag var tvungen äta blodtryckssänkande medicin.
Då bestämde jag mig för att göra något åt sistuationen.

Jag började springa, inga långa sträckor. Blev ca 3 km.
Inte fort, men jag sprang.
Och hela den sommaren sprang jag varenda dag,
min 3 kilometers runda.
När semestern var slut fortsatte jag att springa.
Sträckorna blev längre och längre.
Efter 6 månader var läkaren så nöjd över resultatet så
han valde att ta bort min blodtrycksmedicin.

Jag har hunnit delta i några lopp, lokalt men även två
Göteborgsvarv samt tre Lidingölopp.
Har även deltagit i 6-timmarslopp på Rovön här i
Skellefteå där man ska springa
så långt man orkar under 6 timmar.
Jag stannade efter att ha springit 3,5 mil
på tiden 3 timmar och 30 min.
Sen fick jag betongben.

Jag springer inte fort.
Men att jag gör det är stort för mig, kanske större än
Vad någon kommer att förstå.

När jag var ung så tränade jag och tävlade i friidrott.
60 m, 100 m, och längdhopp var mina grenar.
Ibland gav jag mig på något 800m lopp.
Vi d 17 års ålder tog det stopp.

Min familj, mina föräldrar och syskon befann oss på
en semesterresa i Florida.
Vi hade hyrt en hyrbil och på väg tillbaka till hotellet
i Fort Lauderdale efter att besökt Disneyland och
Epcot Center så körde en drogpåverkad portugis över
på våran vägbana och vi frontalkrockade i West Palm Beach.
Jag blev svårast skadad.
Krossfrakturer i ryggraden som tryckte på ryggmärgen.
Känselbortfall i båda ben.

Blev transporterad till Jackson Memorial Hospital i
Miami där läkare opererade mig i över tolv timmar.
Man tog benbitar från ena höftkammaren och ersatte de
söndertrasade kotorna samt att de stelopererade ryggen.

Successivt återfick jag reflexer i fötter och en lång
rehabilitering följdes.
Fick lära mig allt på nytt, från att sitta upp själv,
lära mig gå på nytt, ta sig till toa......

Fick träna gång i en sjukhuskorridor med ledstänger
på sidorna, drog mig fram, föll gång på gång.
Gav mig inte, bestämde mig att jag skulle fixa detta.

Efter en månad fick familjen åka hem till Sverige,
blev hämtade av SOS Danmark.
Sedan följdes sjukgymnastik o bassängträning dagligen
då jag kom hem till Sverige.

Inom mig har jag alltid tänkt; Jag fixar detta!!
Idag är det ingen som ser på mig vad jag har gått igenom.
Jag rör mig obehindrat.
Däremot lever jag med stelhet i ryggen pg a
steloperationen samt att jag fortfarande har viss
känselbortfall i vänster lår.

Mitt mål är inte att bli snabbast,
mitt mål är inte att vinna medaljer.

Jag springer för att jag kan.
Jag vill försöka motivera andra att börja springa.
Kan jag så tror jag att andra också kan.
Det mesta går - det sitter mest i huvudet.

Man måste bestämma sig och man måste tycka
att det är roligt.

Jag kommer att skriva om min träning, min motivation
och drivkraft.
Och kanske kan få någon annan att ta sig över
tröskeln o hitta glädjen med löpning.

Jag skriver inte för att jag vill höja mig själv till skyarna.
Jag skriver för att jag vill få andra att förstå att vi alla
har olika förutsättningar.
På vilket sätt vi gör det, och om vi gör det, så gör vi det
förbaskat bra och därför tycker jag att alla som tar sig
iväg på ett träningspass
förtjänar en klapp på axeln och kan få tillåtelse att känna;
Jo, jag är stolt över vad jag åstadkommit.

Solsken och en massa pepp till er




 

 

 

Senast bloggat

Inga aktuella bloggar hittades.

Gilla Allt om Löpning på Facebook!