Lillian Christiansson

Onsalabo som 2011 chockade sig själv med att anmäla sig till Göteborgsvarvet. Då var det svårt att springa 2 km. Sedan dess har det blivit fem Göteborgsvarv, en Halvklassiker, Stockholm Marathon och ett dussin millopp med tillhörande äventyr.

Lillian Christiansson

Konsten att söndagscykla

6 juli 2016 | Bloggar – Lillian Christiansson

Dagen efter ett långpass brukar det sitta som en smäck att ta en vilodag och det var tanken även denna gång. Bilskrället skulle förvisso hämtas från verkstaden men jag tänkte att jag cyklar in lite lugnt.

Precis innan jag började cykla hade regnet slutat så jag klurade lite på vad jag skulle ta med mig för kläder. Man vill ju inte bli dyblöt ifall det skulle börja regna igen men santidigt inte cykla i full mundering så man rinner bort och får saltbrist på kuppen. Valet föll på en jacka som såg vattenavvisande ut vilket kändes som en bra mellanväg.

Så var det det här med att ta det lugnt. Fast nedförsbackarna måste man ju ta tillvara, om inte annat så för att orka upp för uppförsbacken som kommer i direkt anslutning. I uppförsbackar kan man få växla ner men man är ju inte sån att man viker ner sig så man tar ju i en del i alla fall. Och tänk var härligt det är när det är plant, då kan man ju växla upp och köra på som vinden!

Väl framme i Kungsbacka kunde jag nöjt konstatera att jag tillryggalagt sträckan på en betydligt snabbare tid än jag gjorde 2014 när jag tränade för Halvvättern. Sådant räknas ju, även om det inte var tänkt så från början.

Som avslutning på hela härligheten öppnande sig himlen när jag hade ca 2 km kvar. Jag hann kränga på mig jackan men det var knapppt. När jag väl kom fram var jag så blöt att det såg ut som någon slängt en spann vatten på mig. Jackan var inte så vattenavvisande som den såg ut. Jeansen satt nere på höfterna och man kunde se rännilar med vatten ifrån byxorna. Att dra upp byxorna och känna allt det blöta var det inte tal om.

Kan säga att besöket på Ica efteråt gick rätt fort och jag fick med mig hälften av det jag skulle handlat. Ja, prova själva att bada med jeans och gå och handla i dem efteråt. Det har jag provat färdigt.

Kvalitetstid

5 juli 2016 | Bloggar – Lillian Christiansson

Dags att lämna bilen på service och vad passar bättre än att ta tillfället till ett långpass samtidigt?

Detta var ju något som jag inte ens i min vildaste fantasi skulle kunnat komma på tidigare om åren. Nu ser jag det som en möjligthet att få springa där jag inte brukar för här springer jag inte så ofta. När jag springer mina riktigt långa pass kan jag springa delar av vägen men in till storstan och hem blir en runda på ca 30 km och det ligger inte ofta i planen.

När så bilen var parkerad var det bara att sätta igång för att komma hem. Dagen till ära hade jag fått en släng av tuffhet så jag hade på mig kläder jag kunde springa och inte mer. Att gå skulle bli för kallt. Rent teoretiskt då, jag går aldrig när jag är ute på springrundor.

I början av sträckan hann jag fundera en smula över hur bra det här var egentligen. Tankar som fick bättre fäste när det började regna efter 2 km. Som tur var slutade det ganska snabbt och jag kom in i en riktigt go lunk. Med hårdrock i lurarna var det jag och sommarkvällen och jag sprang och sprang, i samma tempo kilometer efter kilometer.

När man har kvalitetstid med sig själv har man tid att tänka på både det ena och det andra. Som att jag hade tröjan från förra årets midnattslop på mig. Nä vänta, det blir ju förrförra, nu är det ju 2016 och midnattsloppet är inte sprunget ännu. Minns att kompisen tyckte det var en avskyvärd färg. Men den matchar mina skosnören perfekt. Nästan så dragkedjan i brallorna går ihop med färgen också. Nöjd sprang jag vidare.

Jag sprang där i sommarkvällen och kunde konstatera att jag inte var trött fastän kilometer las på kilometer. Vid 12 km är det en backe som följs direkt av en backe till. Där brukar det bli lite tungt av förklarliga skäl. Vad som hände då var att kraften i benen satte in och gjorde jobbet. Det här kan ju låta lite konstigt, för det är ju klart att man springer med benen. Tidigare har jag mer sprungit med hela kroppen här, för att kompensera för mindre styrka förmodligen, och det blir tungt och flåsigt. Nu var det knappt att jag sänkte farten utan matade på hela vägen upp, bara på ren benstyrka. Kul att få ett så tydligt kvitto på att allt lyftande av vikter i det lilla hemmagymmet ger resultat.

När jag började närma mig huset var det så jag funderade på att ta en liten extra runda för att få några kilometer till, så pigg kände jag mig. Varför sluta nu när allt stämde liksom? Där trädde vuxenrösten in och påpekade att klockan var mycket och att jobbet väntade nästa morgon.

Väl i sängen var jag bra trött och det tog inte lång stund innan jag somnade. Men vilken runda! Tänker mig att det är ett perfekt sätt att ladda för Varbergsloppet som ska springas på lördag. Ett väldigt trevlig lopp som har blivit lite av en tradition att börja semestern med. Så blir det även detta år.

Nu är det så nära att man kan känna lukten av det. Av både Varbergsloppet och semestern!

Ultimata kontringen

29 juni 2016 | Bloggar – Lillian Christiansson

Jag är inte alls bekant med tidningen ShapeUp men idag fick jag nys på en av deras listor. Där påstås det att tjejer som springer är bättre flickvänner och så kommer en lista på 18 punkter som stödjer påståendet. Inlägget kan ni läsa här. Som jag skrev så har jag inte bra koll på tidningen i fråga men okej, om man läser det med glimten i ögat kan listan vara rolig. Om man är på rödstrumpehumör skulle man kunna gå i taket. När jag då ska gå in och kommentera har en läsare innan mig fått till den ultimata kontringen på listan:

”Att anstränga sig för din skull ser hon som sin livsuppgift!”
-Hell to the no, that will not be a thing.

”När hon har ett mål ger hon sig inte
Vare sig det gäller att slå nytt pb eller gifta sig med dig”
-Denna kommentar bara stör mig, eventuellt omotiverat, som att alla kvinnor bara vill gifta sig till vilket pris.

”hon arbetar ständigt för att ni ska utvecklas ihop”
-tänker jag fan inte göra själv.

”Hennes tålamod är enormt, även när du slänger kalsongerna på golvet för femhundrade gången..”
-Nej, en löpande flickvän är ingen ursäkt för att bete sig som ett barn…

”10. Hon pushar dig att nå dina drömmar och mål
En löpare vet hur viktigt det är att ha en hejarklack längst med loppets gång”
-Sure, men då ska jag allt ha en hejarklack jag med.

”Andra kan avskräckas smärtsamma situationer, men denna tjejen blir bara starkare av dem”
-Och du vill ha en flickvän som tål smärta bra för att…?

”Efter en löptur har hon bearbetat erat senaste gräl och är redo att gå vidare utan ilska”
-Not if you were an idiot…

”Löpare ger inte bara upp halvvägs. När du inte orkar springa längre, kastar hon upp dig på ryggen och springer för er båda!!”
-Då ska du allt ha brutit benet, jag tänker inte vara någon projektledare som tar tag i allt bara för att jag är kvinna och du är lat.

Slutkläm: Jag är löpare för att ta hand om mig, inte för att ta hand om en annan vuxen människa.

 

Jösses bara, varför jobbar inte hon på tidningen? Skulle kunna bli hur bra artiklar som helst om hon fick gå lös!

Unnade mig

28 juni 2016 | Bloggar – Lillian Christiansson

Sådär ja, då var man tillbaka i saltgruvan efter en alldeles underbar minisemester som bjudit på både banditer och bubblor vid havet. Men vi tar det från början.

Ledigheten inleddes med fest på jobbet och på vårt jobb har vi inte lite halvdana fester där vi står i cocktailklänningar och rör i paraplydrinkar inte. Den här gången var det B-fest vilket innebär fri tolkning på temat. Jag hade lite beslutsångest kvällen innan då jag pendlade mellan att vara biker, beduin eller bordsuk men det slutade med att det blev bandit. Jobbarkompisen i bilen undrade om jag hade en rånarluva och visst hade jag det. Eftersom jag ville komma fram till festen utan att bli stoppad av farbror polisen tänkte jag att det var bäst att köra utan men väl på plats åkte den på.

 

Eftersom jag bor så ruskigt ocentralt brukar jag välja att köra vilket gör att jag kan pysa när jag vill utan att blanda in halva Hallands befolkning. Jag gillar den friheten. Det och att kunna gå upp kl. 08 dagen efter för att köra ett pass styrka och sedan vara färdigtränad när resten av familjen vaknar. När de väl kravlar sig ur sängarna med kuddstreck i ansiktet och simmig blick har jag varit uppe och lyft skrot så skjortan står rätt ut och känner mig urstark som orkar lyfta tyngre och stå i plankan längre för varje gång jag tränar.

På midsommarafton unnade jag mig bästa starten på dagen: en löprunda! Det var ganska varmt och så fort solen lyckades lysa igenom molnen blev det tvärvarmt. Det blev inte en runda där jag jagade tider med andra ord utan mer känslan och lyckan över att vara ute och springa i fantastiskt väder. Jag älskar ju att springa snabbt men vid det här laget har jag lärt mig att gör man det i mitten på rundan och man tar ut sig fullständigt blir det så jobbigt att ta sig hem om man har ett par kilometer kvar. Därför brukar jag ta ut mig fullständigt den sista biten hem, låt säga 200 m. Då tänker jag mig upploppet på ett lopp och ger järnet. Springer så fort jag bara kan. Dock brukar inte orken hålla hela vägen hem till brevlådan men så långt det bara går. Eftersom det då var midsommar höll ju alla grannarna på och klädde midsommarstången precis där krafterna börjar ta slut och det går det ju inte att böja ner sig med den publika uppslutingen.

Nä, bättre då att ta ut sig långt över gränsen, springa in bakom en buske i trädgården och ulka i smyg. Det är ju ändå midsommar.

 

 

Tack vare vädret fick vi en kalasavslutning på kvällen med lite picknick och bubblor vid havet tills solen gick ner. Värre kan man ju definitivt ha det en kväll i juni i Sverige.

Det fläktar

28 juni 2016 | Bloggar – Lillian Christiansson

 

Vaknade med känslan att jag behövde hålla fast fönstrena hemma så de inte skulle blåsa bort. När jag väl kravlat mig upp ur sängen stod jag och tittade ut i trädgården och kände att nä, det var ju inget sketroligt väder att ge sig ut i idag. Eftersom jag haft planer på att få in lite cykling i träningen kände jag att denna dagen passade ypperligt för det. Sagt och gjort, på med träningskläder och upp på cykeln, tiden var lite tajt eftersom det senare var årsmöte i vägföreningen så det gällde att vara effektiv.

Satt där i godan ro och cyklade på så svetten sprutade samtidigt som jag kollade på någon amerikansk lättsmält film. Kände mig rätt nöjd som äntligen fick in ett cykelpass och dessutom slapp ge mig ut i det tråkiga vädret. Seger till mig!

Efter cykelpasset såg jag att de startat en telefonkedja i föreningen. Den meddelade att vi skulle sitta ute på mötet. Den segern var inte långvarig med andra ord.

Men sommaren kommer tillbaka, var så säker. Se till att vara beredd då bara så ni inte sover för länge. Bäst att komma ut tidigt så man hinner krama ut varenda solig minut den dagen. Vem vet, det kanske är den dagen det ska vara Green Run nere i Österlen. Ett lopp som jag precis snubblade över. Hur kul låter inte det då, att dra runt på golfbanan i strålande sol och kanske ta sig en äppelmust efter loppet? För det vet man ju att de är duktiga på äpplen de där skåningarna. Och vackert är det hos dem också. Har jag några hugade medresenären till Österlen den dagen?

Gilla Allt om Löpning på Facebook!