Lillian Christiansson

Onsalabo som 2011 chockade sig själv med att anmäla sig till Göteborgsvarvet. Då var det svårt att springa 2 km. Sedan dess har det blivit fem Göteborgsvarv, en Halvklassiker, Stockholm Marathon och ett dussin millopp med tillhörande äventyr.

Lillian Christiansson

Bloggtips

18 juni 2016 | Bloggar – Lillian Christiansson

För dig som är som mig och inspireras av att läsa bloggar om träning och andra löpare vill jag dela med mig av en lista som är värd namnet. Det handlar om listan över de tio löparbloggar Cision rankat som de främsta. Detta är något de gör varje månad och rankningen får man utifrån inlänkar, relevans, hur ofta bloggen uppdateras, läsakommentarer och popularitet i sociala media.

I topp på listan ligger Petra som jag följt ett tag vid det här laget. Där finns mycket spännande och roligt att ta del av hos henne. Allt mellan himmel och jord. Antingen är det vaknätter som avhandlas eller en mara på någon söderhavsö. Hon har också Maratonpodden där hon intervjuar många intressanta personligheter. Bara att podden är en podd för oss snorsportare gör ju att den är godkänd!

Så har ni inget planerat för dagen är det bara att kasta sig över listan och tanka inspiration!

Bekvämspringa

17 juni 2016 | Bloggar – Lillian Christiansson

 

Vek som man är åkte jag på något förra veckan vilket gjorde att jag inte har sprungit på över en vecka. Kände att hälen nog var ganska glad för det också så det var med gott samvete jag stod över. Men gud vad jag var sugen idag! Så där glad man kan bli när man sett fram emot Liseberg och det äntligen är dags.

Innan jag gav mig ut hade jag dessutom surfat runt lite på vår eminenta sida och bland annat läst denna artikel om att de allra flesta löpare vill bli snabbare. Visst känner man igen sig, även om denna vår mest handlat om att lyckas balansera på slak lina: träna utan att få ont i hälen igen men ändå tillräckligt så jag skulle vara förberedd för Göteborgsvarvet. Den storyn kommer upp en annan dag så vi lämnar den just nu.

Återigen till farten då. Visst är det så som skrivs i artikeln, man måste ta sig ur bekvämlighetshastigheten för att utvecklas. Här hade jag gärna velat kunna skriva något klämkäckt om att jag gör det minst en gång i veckan men tyvärr är jag inte bekväm med att ljuga så mycket på en och samma gång. För något år sedan kom jag till insikt att jag inte hade utvecklats något vad gäller hastigheten utan hade stått och stampat på exakt samma ställe bra länge. Tiderna hade jag ju sett men just insikten att jag bekvämspringer gjorde mig så arg på mig själv! Jag vill ju utvecklas och springa snabbare jag också.

Efter det fick jag med mig mannen på några pass och att han cyklade brevid och peppade mig gjorde att jag sprang mycket snabbare. Jag blev helt enkelt bättre på att pressa mig själv. Vem blir inte det när man har en mobil hejjarklack brevid sig hela vägen runt liksom?! Det gjorde att jag började fundera och oftare pressade mig själv mer medvetet och jag blev ju snabbare. Det var en nyttig insikt och gjorde att det släppte lite och jag äntligen började gå vidare från den platån jag stampat på länge.

Sedan lyckades jag dra på mig hälsporrejäveln igen och så var det med det.

Idag när det var dags att dra ut var jag så pepp att jag nästan glömde tejpa foten. Med hårdrock i lurarna och ljumna vindar ute som krävde sitt linne gav jag mig ut. Och den känslan! Precis när man springer första stegen och blir helt upprymd över hur härligt det känns! Fri som en fågel och stark som en björn. Det finns inget som kan stoppa en, det är bara att ösa på! Tankarna från artikeln hade jag med mig och nog pressade jag mig själv vissa partier. Dock återstår lite av balansakten på den där linan och jag vågar inte pressa på för mycket. Bestämde mig hur som helst för att det får bli lite cykling som komplement till löpningen i ett försök att få upp konditionen ett par hack. Trots att det är lika roligt som att se på när färg torkar är jag övertygad om att det var en del av resultatet på årets Göteborgsvarv.

Nu hägrar nya utmaningar och till det vill jag bli snabbare än sist. Ett lopp som blivit lite av en tradition i början på semestern och som jag verkligen ser fram emot. Mer om det i ett inlägg längre fram.

Nu är i alla fall jag redo för fredagsmys. Har gjort min fredagsfys och känner hur träningsvärken från i går får ett allt fastare tag om mina muskler för varje timme. Det kan lätt bli så när man inte är så noga med detaljerna: slänger en snabb blick på vikterna, ser att de är platta, runda och svarta och ungefär så breda som jag känner igen. Sedan lyfter jag på satan så skjorta står rätt ut.

Visade sig att jag lyft med tonårssonens vikter. Hoppas kunna ta mig ur sängen imorgon och kanske göra lite yogapositioner. Typ berget men vill samtidigt inte ta ut något i förskott.

Att fynda

14 juni 2016 | Bloggar – Lillian Christiansson

 

Att strosa runt på mässan som hör till Göteborgsvarvet är ju bara en del av hela upplevelsen. Detta året hade mässan fått det fina namnet Göteborgsvarvet Expo och givetvis var vi där och strosade dagen innan min hejarklack och jag.
Jag brukar göra så att jag tittar i löpargarderoben och kollar vad det är jag behöver härnäst. Efter det håller jag utkik på reor och mässor för att hitta plagget till bra pris. Tidigare år har jag sprungit på klädställ där priset varit 100 och 200 kronor plagget och det kallar jag rea!
Detta året var förväntningarna höga på Göteborgsvarvet Expo nu när de flyttat in till stan och allt men väl inne på mässan blev jag en gnutta besviken faktiskt. Trodde det skulle finnas mer men jag kanske hade för höga förväntningar, vad vet jag.
Ribban var satt för att hitta fynd och den tänkte jag i alla fall inte rubba en tum på. Inte går jag på mässor och köper brallor för flera hundra inte. Ånä, på mässor vill jag göra fynd värda namnet.
Utsikterna för att snubbla över fynd kändes dock ganska små efter en snabb runda och jag började misströsta lite. Tills jag trillade in i en liten monter som var fullpackad med kläder och hittade precis det jag var ute efter: korta brallor till pangpris.
Helt olikt mig köpte jag både kortbrallor och tröja utan att prova. I vanliga fall drar jag med mig kläderna in i provhytten och sedan står jag där inne och gör helt osannolika rörelser för att kolla om kläderna sitter kvar. Ni förstår, det är ett styvt jobb det där och inget man gör i en hast.
Eftersom jag inte ville stå och göra det i gången till allmän beskådan gick jag coolt fram till kassan och slängde fram kläderna, betalade och bad en stilla bön att de skulla passa.
Nu i veckan fick jag tillfälle att prova kläderna. Mjuka, goa kläder som satt jättebra lyder omdömet.
När jag tittade på tröjan i montern fick jag tillfällig hybris och tyckte min vanliga storlek såg lite stor ut så jag tog en storlek mindre.
Den satt bra den tröjan. Till och med lite åt det avslöjande hållet. Med sitt mjuka material tätt mot huden berättade den med vän stämma att bilringarna de satt kvar där de satt senast. Bra att veta så man inte tappat bort något av misstag.
Hur som helst var bilringarna och jag ute och roade oss sju härliga kilometer härom dagen i den ljumna sommarkvällen. Löpning när den är som bäst!

Prova nytt

12 juni 2016 | Bloggar – Lillian Christiansson

 

Härom veckan surfade jag runt på facebook och snubblade över ett event som Yogaroom hade utannonserat. Det kändes som tillräckligt utanför den berömda comfort zone att gå till ett helt nytt ställe utan att känna en käft så jag slog till och anmälde mig. Ni vet väl att fler och fler lovordar kombon löpning och yoga? Något jag tagit fasta på och som gjorde att jag provade yoga i vintras. Det var nog en av de bästa besluten jag tagit. Förutom att börja springa då. Så klart. Med yogan har jag blivit mycket mer uppmärksam på kroppens egna signaler, precis som vi helt plötsligt börjat prata samma språk med varandra och det är rätt häftigt måste jag säga!

Jag har ju redan skaffat mig en favvolärare men man är ju inte sämre än att man vill utforska nya områden, för handen på hjärtat är jag precis i början av min fascination för yogan och har mycket att lära.

Åter till Yogarooms event. Eftersom deltagarna var allt ifrån yogalärare till första gången på en yogaklass blev det lite improviserat och fokus att följa deltagarna. Alla gör ju utifrån sin egen förmåga och jag hade inga problem alls att gå in i mig själv och göra utifrån mig själv. Vilket är en del av yogan om ni frågar mig. Kul också att träna för en helt ny lärare och på ett helt nytt ställe. Camilla berättade om sin bakgrund och jag är säker på att hon har mycket att förmedla till kungsbackaborna som jag bara fick en liten glimt av idag. Har ni vägarna förbi Yogaroom kan jag absolut rekommendera ett besök.

Efteråt var det lite info och smakprov av Nordic Superfoods produkter av Linda. Smarrig avslutning på hela eventet och jag fick visst med mig en påse superpulver hem. Förhoppningsvis har inte familjen tröttnat på mina påhitt ännu och jag kan introducera en ny måltidsdryck. Bland annat. Men framför allt har jag en ny spännande ingrediens till min dagliga smoothie. För man vill ju inte dela med sig av allt supernyttigt utan ha lite för sig själv.

Besiktning

11 juni 2016 | Bloggar – Lillian Christiansson

 

Fick ett erbjudande på jobbet om att svara på hälsorelaterade frågor och sedan boka tid för en hälsokontroll. Kände att de här var ju ett erbjudande man inte ville missa och bokade raskt ett besök. För det har man ju hört att man kan känna sig toppen en tid och ha dåliga värden och det ville jag ju inte.

I fredags var det dags. Efter en morgon med rejält stresspåslag pga missförstånd var jag glad att jag kom alldeles för tidigt till läkarmottagningen så jag hann varva ner en stund. Annars hade man väl blivit hemskickad på momangen.

Blodprov togs och längd och vikt dokumenterades. Plötsligt var man nästan tillbaka hos skolsköterskan och försökte automatiskt bli en anings längre än man egentligen var. Som tur var hade jag inte blivit kortare sedan sist och bara där var jag nöjd med besöket. Någon form av biljett på att ålderdomens förfall med krum rygg inte tagit greppet om kroppen ännu.

Så var det dags för motionscykeln och jag förbannade min glömska som gjort att jag inte hade med mig ett ombyte. Jag blir ju så lätt varm och svettig när jag motionerar. Det visade sig vara totalt onödigt. Fick fjollcykla lite framför en fläkt medan jag med jämna mellanrum fick frågan hur jobbigt det var att cykla. Rena barnleken med andra ord och det roliga tog slut efter bara några minuter.

Så var det dags för sanningens minut och resultaten skulle gås igenom. Nu är jag ju inte medicinskt skolad och fick få varenda resultat förklarat för mig och de har jag redan glömt. För att göra en lång historia kort hade jag bra syresättning, kolesterolet var kalasbra och diabetestestet var också helt perfekt. Allt såg jättebra ut med andra ord och jag klarade besiktningen med marginal.

När man har hunnit fylla år flera gånger än man orkar hålla reda på kommer lätt den ena krämpan efter den andra smygande. Som en oönskad knackning på axeln påminner de om att man inte är 27 och ett halvt längre. Men att jag dansade ut från hälsokontrollen men blankt beskitningsprotokoll är jag helt säker på att jag har löpningen att tacka för. Det och ett i övrigt aktivt liv.

Gilla Allt om Löpning på Facebook!