Jag är arg!

19 februari, 2013

Dagen började som dagarna brukar. Jag har lite ont i halsen men tänker att det ska gå över. Jag är glad. Jag busar lite med E och kollar på nyheterna innan jag går upp och gör frukost. Träningsväskan är packad och jag plockar med den och går iväg till tåget.

Jag jobbar en stund och äter lunch vid 10 eftersom jag kommer att äta middag klockan 16. Ikväll är ju premiär för att springa tillsammans med Göteborg Running Club! Superkul! Efter veckor av lägenhetsletande är vi äntligen klara. Kontrakt är påskrivet och jag kan släppa den pucken under en stund framöver. Det ska bli skönt att komma tillbaka till träningen!

Ju längre tiden går känner jag mig sämre och sämre i halsen. När klockan är tre inser jag att det här inte kommer att hålla. Jag känner mig hängig. Jag har förutom ont i halsen ont i höger öra, ner mot halsen. Jag tvingas inse att det inte blir någon löpning ikväll. Vid halv fyra är det ännu värre och jag går hem från jobbet. Det gör mig arg. Att kroppen inte gör som jag vill. Att jag fortfarande inte kan träna efter att ha varit dålig i tre - fyra veckor. Att jag inte har kontroll över min kropp. Att jag tvingas välja bort det jag tycker mest om. Att jag istället för att träna ikväll tvingas ligga hemma på soffan och kolla på dåliga filmer. Dessutom ensam eftersom E, den lyckosten, ska träna hela kvällen. Det gör mig arg att jag lämnar mina kollegor i sticket resten av dagen. Imorgonbitti är det möte. Baske mig om jag inte är bra tills dess (förtydligande; det är jag som säger "bake mig" och inte jobbet)! Veckans roligaste och viktigaste möte - jag vill gå på det!

Jag är arg och ledsen.

Jag vill inte ha det såhär.

 

Den här sortens liv har jag inte skrivit upp mig på!

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!