Alkohol

20 februari, 2013

Idag har jag fått ta emot ett pris från "Vakna! Tillsammans mot droger" för att jag kunnat förklara varför mitt liv ser bättre ut utan alkohol än med. Jag vet egentligen inte ens var jag ska börja... Det här vann jag i alla fall.

Jättefina blommor. Presentkort på Team Sportia värt 500 kronor. En timmes PT på Sportlife samt 10-klippkort där.


Det finns inga positiva egenskaper med alkohol. Jag som 23åring behöver inget glas rödvin om dagen för hjärtats skull. Det finns inga nödvändiga näringsämnen i alkohol. Däremot har det en dålig effekt på min kropp. Det trollar med hjärnan. Visst trollar träning också med hjärnan, men det trolleriet är det min egen kropp som uppfinner. Det är inget  trolleri jag får på konstgjord väg. Det är inget gift som kommer utifrån. Inget konstgjort. Träning är också i många avseenden positivt för kroppen. Vad alkohol skulle göra för positivt har jag svårt att se... Risig i kistan blir man också. Illamående. Huvudvärk. Luktar illa, gär man också.


Det jag märkte tydligast när jag slutade dricka var hur mitt sociala liv blev "lidande". Innan jag slutade att dricka festade jag ofta. Många av mina vänner var personer jag festade tillsammans med. När jag slutade dricka alkohol blev fest, krogar och uteställen sådär lagom roligt. Alla som är nyktra bland fulla människor förstår. Mina vänner fortsatte att festa, vilket ledde till att vi förlorade kontakten. Däremot fanns det andra personer i samma kretsar som jag tidigare inte kommit så nära. Vi hade inte så mycket gemensamt innan. De personerna kom desto närmare när jag slutade dricka och istället ägnade mig åt filmkvällar, middagar och "riktiga saker". Jag tycker att den där världen man lever i när det är fest varje helg är lite av en fantasivärld med en svag dimma över allt som händer. Få saker kommer in på djupet, vilket också speglar sig i relationerna. Man lär inte känna varandra på djupet när man umgås på ett dansgolv. Sitter ni däremot och äter middag tillsammans, nyktra, i ett par timmar så lär ni känna varandra på riktigt. Djupare relationer.

Jag var inte alkoholist (jag vet att du undrar.) Det jag känner att folk ofta glömmer bort, eller inte pratar om, är perioden innan någon blir alkoholist. Är det någon som tänkt på den? Har du någon i din närhet som är alkoholist? Vet du när personen blev alkoholist? Visst är det svårt att avgöra? Gränsen är hårfin och det kommer sygande. Hur vet man när man börjar använda alkohol på ett skadligt sätt? Det är supersvårt. För mig handlade det om att följa med ut och festa av gammal vana. Jag hade inget bättre för mig. Jag ville inte vara ensam hemma och kolla på film och alla vänner skulle ut. Så jag följde med ut. Ibland kunde jag till och med längta till helgen bara för att få supa ner mig (sånthär får man inte erkänna). För att få snurret i huvudet och en skön känsla i kroppen. Och visst hade vi kul. Det kan jag ju inte ljuga om. Men det roliga försvinner inte för att jag inte dricker. Det är bara en annan sorts roligt nu. Det känns roligare på riktigt, snarare än invirrat i en dimma där jag egentligen inte förstod varför jag hade så kul.

För andra är det kanske andra vanor som gör att de använder alkohol på fel sätt. Vin till maten utan att ens reflektera? Vill jag ha vin just idag, eller tar jag ett glas för att jag alltid gör det? Varför dricker jag? Dricker jag för att det är gott, socialt, skönt i huvudet eller av andra anledningar? Just idag hittar jag personligen ingen annan anledning att dricka än att jag verkligen tycker att det ska bli gott just precis nu. Jag dricker faktiskt ibland. Cirka åtta centiliter rödvin i halvåret. När det verkligen passar mig. Till en riktigt god middag i riktigt gott sällskap. När det är värt det. I de små mängderna eftersom jag vet hur jag mår annars. Jag har mycket, mycket lätt för huvudvärk och illamående och alkohol hjälper dem på traven. Dessutom tränar jag ju nu!


Jag har en kompis som ibland kör en festkväll, följt av lite sömn och sedan ett gympas dagen efter. Jag brukar tycka synd om hans kropp. Min kropp mår pest av dålig eller kort sömn. Bara det. Hans kropp har förutom det alkohol att ta hand om. Ovanpå det ska han bryta ner den ännu mer med träning. När ska den stackars kroppen få repa sig från alkoholen och den dåliga sömnen? Alkohol bryter ner kroppen. Sömn bygger upp kroppen. Träning bryter ner kroppen. Gör ni samma matematik som jag? Stackars kropp. Minus och minus och inte många timmars uppbyggande.

 

Nej, tacka vet jag kvalitativ nattsömn i det antal timmar just jag behöver, träning som uppåttjack för hjärnan och goda vänner som verkligen vill umgås med mig för att jag är som jag är. Barnslig, känslosam, i perioder oresonabel och högljudd, full av åsikter och oftast på ett ruskigt bra morgonhumör. Tycker jag.

Jag är betydligt bättre på alla sätt och vis utan alkohol.

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!