Göteborg Running Club

26 februari, 2013

Att löpning är en ensamsport är sant.

Det är det jag älskar med löpning. Det är bara jag. Medmänniskor på gatan måste visserligen tas hänsyn till och aktas men de berör mig inte. Om jag inte vill att de ska göra det.

Att löpning måste vara en ensamsport är inte sant.

Det fick jag bevis på ikväll. Ikväll ville jag att medmänniskorna runtomkring mig skulle få bidra med sin energi. Jag ville ha deras stöd. Jag ville ha en ledare. Jag ville slippa fundera själv var jag ska springa, i vilket tempo, vilka styrkeövningar jag ska göra och vilka intervaller jag ska ta. Jag ville ha en grupp runtomkring mig som peppar och stöttar. Jag ville inte kunna fuska. Så jag tog mig till Linnéplatsen till klockan 18. Där samlas på tisdagar Göteborg Running Club (sök upp dem på facebook och följ med!). Vi blev många och det var jättekul. Jag kommer att göra träffarna till en del av mitt träningsprogram. Jag byter torsdagsintervallerna mot detta och sätter istället tisdagsdistansen till torsdagarna.

Imorgon ska det vara lika underbart väder som det varit de senaste dagarna. Strålande sol, inga moln och cirka två plusgrader. Jag ska lunchjogga! Det behöver inte vara jobbigt, och absolut inte gå snabbt. Men jag måste ut i solen! Så nu ska jag packa nästa väska och sen gå och lägga mig. Jag är helt slut!

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!