När människor överraskar

7 mars, 2013

Jag började träna muay thai för ett och ett halvt år sedan. För ett år sedan flyttade jag till Göteborg och började här i en ny klubb. Jag började självklart om i nybörjargruppen eftersom man aldrig kan få för mycket grundträning, något som visade sig supersmart då jag inte alls kunde grunderna! I min grupp var vi bara fyra-fem tjejer. Speciellt en av tjejerna trodde jag inte skulle stanna kvar. Hon rökte, hon verkade osäker på sig själv, hade inte direkt bra kondition och såg mest ut att vilja dö när hon tränade. Jag tyckte att hon fjompade bort en del och fnissade av sig kritik istället för att ta till sig den. Men hon fortsatte att komma dit två-tre gånger i veckan. När jag skadade mig och försvann halvvägs in i terminen tänkte jag "vi får se om jag träffar henne igen". Hon hade visserligen börjat ta träningen på allvar. Hon skulle försöka sluta röka, hon försökte börja springa för att få upp sin kondition och hon verkade ju visserligen mer fokuserad och engagerad - men jag tänkte att det är en kort period. "Hon ger snart upp. Hon, som alla andra, blir besviken över det långsamma resultatet och ger upp innan det börjat ge effekt".

Jag kom tillbaka i höstas. Hon var fortfarande med. Hon har slutat röka. Hon har börjat springa mycket mer. Hennes ben, som innan hade en del fett på sig (hon var absolut inte tjock innan, det säger jag inte, men...) har fått väl definierade och tydliga muskler på benen. Hon har bytt fett mot muskler på hela kroppen och hon är superduktig! Hennes tekniker sitter, hon slår och sparkar hårt men avslappnat, hon är skarp, hon tränar hårt. Om jag ska gå på min magkänsla gör hon nog inom kort sin första tävling. Det är så jädra härligt att se! Jag är så himla glad att hon inte är som jag trodde att hon skulle vara. Jag älskar att bli motbevisad när jag tänker något halvnegativt om människor jag inte känner. Jag älskar att ha fel!

Roberta - kör hårt!

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!