Nu har jag äntligen börjat träna löpning efter den senaste svängen av förkylning. Det blev ett myspass på nästan 11 km på torsdagen. Hastigheten var inte det primära, det viktigaste var att det skulle kännas bra i kroppen utan att det kändes som man maxade.
Idag lördag, var det långpass i mitt mentala schema, mest för att jag hade fått lite extra egentid och tjejen tränade på förmiddagen. Lyckades skrapa ihop 22,8km ett tempo på 5min/km. Helt ok med tanke på alla förkylningar och träningsuppehåll. Jag hade faktiskt inte bestämt någon speciell fart, mera att det skulle kännas lätt och skönt. Att låta kroppen bestämma fart när man har en GPS-klocka som kan spotta ut massor av information i princip i realtid kan vara en utmaning. När man vet att brukar kunna springa i en viss fart, en viss sträcka och istället strunta i "gamla meriter" kräv en hel del viljestyrka. Svårast är det när man springer asfalt då endast eventuella backar kan påverka kampen mot gamla tider.
För övrigt så var det en negativ sak med passet, glömde solglasögonen!
Att ha genomfört ett maratonlopp är en bedrift som många strävar efter. Det är emellertid ingen lätt uppgift – en respektabel sluttid vittnar om både hängivenhet och disciplin. Nu måste du börja kombinera högintensiv träning med långdistanslöpning...
Olika typer av intervallpass är perfekt träning för att flytta gränserna framför oss. Men det finns mycket att tänka på och många olika variationer när det gäller intervaller.
