Broarna runt

10 mars, 2013

Idag stod "långpass" på schemat. Baserat på distansen mellan E's lägenhet och andra sidan Götaälvbron skulle rundan bli cirka 1,5 - 2 mil. Jag sprang från hans lägenhet i Biskopsgården, via Vågmästareplatsen till Älvborgsbron och sedan tillbaka igen via Götaälvbron. Totalt 2,1 mil. Soft gissat ändå, jag var inte jättelångt ifrån. En skön runda!

 

 

 

Jag hade som mål att inte springa vilse och att ha det skönt. Det blåste något grymt, och det blåste kallt. Inte skönt. Men så tittade solen fram då och då och då var det minsann skönt. Så in i bomben! Ett "problem" jag har inför Göteborgsvarvet, och överhuvudtaget, är att jag (kan inte förstå att jag erkänner detta!) har höjdskräck! Det vill säga att när jag är på väg upp på broarna är det inte tillräckligt jobbigt med uppförsbackarna, det är även jobbigt psykiskt. Helst vill jag inte upp. Jag är livrädd att blåsa av bron. Jag är rädd att Götaälvbron ska bestämma sig för att ha broöppning precis när jag kommit upp på plattformen som öppnas. Jag är rädd för höjden i sig. Det är högt. Men det är också väldigt vackert... Och en helt ologisk rädsla som alltså måste övervinnas. Det finns väl bara ett sätt? Spring, spring, spring. En annan tanke som fick mig att le var hur jag försökte peppa mig själv när jag närmade mig Älvsborgsbron. "Men ååååh, det kommer ju att vara väärldens uppförsbacke upp på bron"... "Men du. Om det går uppför först så går det lika mycket nedför sen!"... Pepp-fia! Hade även svårt att komma ut. "Jag vill inte! Det är för kallt och blåser för mycket!"... "Men du, om du inte springer idag kommer du inte att kunna springa Tjejmarathon!"... "Okej, jag springer!". Handling och konsekvens. I alla val man gör.

 

Nu står E och lagar middag till mig och jag får välja film för kvällen. Det här kan jag vänja mig vid...

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!