Vart är utmaningen?

4 april, 2013

Nu är det andra morgonen i rad jag vaknar och det känns som en igelkott har fastnat och bosatt sig i halsen. Än så länge verkar den dock komma loss på dagarna då jag inte har några känningar alls, för att återigen fastna där morgon efter...vilken dum jävel! Men för att verkligen lyssna på kroppen denna gång (kanske har den där kotten något vettigt att säga) vilket jag för övrigt är pretty urusel på, blev dagens planerade cykelpass lagd på hatthyllan.

 

Istället tillägnade jag en stund åt lite passiv träning genom att se över några av de lopp som är inplanerade för den här säsongen. Till min stora förtret ser jag att alla inbokade lopp är 10 kilometare. 10 kilometerslopp har både jag och min man sprungit flera gånger så vart finns utmaningen i dessa? Vissa utav loppen har vi sprungit tidigare och utmaningen där ligger mer i att försöka pressa ned och spöa upp den gamla tiden ordentligt. Själv har jag satt som mål under 2013 att springa 10 km under 48 min och Henrik under 44 min. Samtidigt känner jag att jag vill kunna springa längre (mannen är dock inte av samma åsikt), vill kunna se om jag också kan vara lika uthållig som den grymmaste ultralöparen.

Nja nu snackar jag inte om att springa jorden runt som värsta Forest Gump utan att istället ta mig igenom min lilla trygga zon där jag inte springer längre än 10 km. Så Lidingö tjejlopp byttes efter modigt övervägande till 15 km istället. Att det inte räknas som ett ultralopp i andras ögon rör mig inte i ryggen, för mig är det toklångt. Jag har sprungit 15 km endast en gång tidigare, det gick inte fort och det var jobbigt men bara att jag gjorde det var galet upplyftande...ja nästan lite "Runners High" över det hela. 

Kanske, kanske ska jag våga mig på en halvmara också...ska fundera på det!

P.S. Idag kom våra startbevis för Spring Cross som äger rum om drygt 2 veckor. Årets första terränglopp....Yiiii haaaaa!!!! D.S

 //Martina

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!