Att känna sig viktlös

6 april, 2013

Ni vet den där känslan som infinner sig efter att man sprungit en stund. När man hittar tempot som kroppen gillar och man känner sig nästan viktlös. Som att man skulle kunna springa i timmar.

Precis så kändes mina 12.2km nu på förmiddagen.

Kära Pegasus, idag kunde du ha burit mig hur långt som helst.

 

Och det är just denna känsla som löpning handlar om för mig. Den jag ständigt jagar när jag är ute. Som ateist är nog detta det närmaste jag någonsin kommer en "religiös upplevelse".

Om det är någon som vet vad som egentligen händer, rent kemiskt, i kroppen när detta inträffar så får ni gärna upplysa mig. Är det så enkelt att kroppens endorfinnivå når sånna höjder att man inte längre känner smärtan i benen och tröttheten i kroppen?

 

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!