Pannbenspass

6 april, 2013

Herregud vilket fruktansvärt gräsligt pass jag sprungit idag! Jag sprang 15,5 km. Den vanliga långpassrundan runt sjön. Solen sken och det var upplagt för ett höjdarpass. Sju grader varmt och supernice helt enkelt. Trodde jag. De första fyra kilometrarna var helt okej. Jag sprang lagom snabbt och det gick bra. I vanliga fall är det de första kilometrarna som är jobbigast. Inte idag. Någonstans runt sex kilometer började jag vilja gå (?!) istället. Det har knappt hänt förr. Inte på det sättet i a f. Det var så jobbigt, det gick så trögt och jag frös och svettades omvartannat. Det lättade aldrig heller! Så tråkigt! Det värsta var att det gick jättelångsamt också. Jag snittade på 6.08. Jag trodde aldrig jag skulle komma hem. Jag var grymt törstig också! Redan efter fem kilometer började jag fundera på om det fanns någon ren snö under all smutsig snö i de små plogvallarna som fanns kvar... Det dammade i munnen. Jag fick helt enkelt stålsätta mig något helt enormt idag. Pulsen låg på 180 i snitt och 187 som max. Högt m a o.

Om jag ska göra en analys av dagens löpning kan jag ursäkta mig med följande:
1. Jag glömde bort att äta kolhydrater innan passet. Det fungerar inte för mig. Jag kan inte springa utan kolhydrater. Jag äter nämligen inte kolhydrater till frukost. Så går det när man har tre barn att ta hand om.
2. Jag har varit magsjuk i veckan och gått ner två kilo. Kanske kroppen inte är på topp energimässigt då.
3. Jag hade nya skor som jag får ett annat löpsteg i. Jag vet att man inte ska springa långpass i nya skor men jag vågar inte annat med tanke på benhinnorna.

Ja, slut på ursäkterna. Nu till det positiva. Benhinnorna kändes bra. Den vänstra verkar praktiskt taget läkt. Den högra kändes, men inte farligt. Jag känner den vänstra nu efteråt också. Har smörjt på Voltaren gel så vi får se. Jag testade att springa utan musik idag. Istället lyssnade jag på P3 Dokumentär. Det fungerade utmärkt. Det kommer jag att göra igen! Det gjorde det hela en smula lättare att hjärnan var upptagen. Bara att sätta på autopiloten.

Dessutom testade jag att springa i kompressionsstrumpor OCH kompressionstights idag. Det var kanon. Tightsen vet jag inte om de hjälper så mycket men strumporna!!! Jätteskönt! Jag kommer att köpa riktiga sportkompressionsstrumpor snarast. De jag hade var mina gamla graviditetsstrumpor som det nästan är hål i. Men som sagt, det var super!

Gilla:

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!