Åsnan...det är jag det!

7 april, 2013

Långdistans på schemat idag och planen var 13.5 km, en tur runt i stort sett hela Barkarö. Efter lite diskussioner här hemma i vilket tempo jag borde springa kom vi fram till att ett 6 min tempo vore bra, det är ju ändå årets första lite längre pass. Här finns det som sagt inte så mycket annat än landsväg att springa på och mycket öppna fält så jag valde rätt håll för att slippa så mycket motvind som möjligt. Hade ett riktigt bra flyt hela vägen och benen kändes väldigt lätta med tanke på gårdagens tunga benpass. Inga som helst problem med flåset utan det var lugna fina andetag. Dessutom har våren varit på besök några dagarna nu så det luktade heller inte kräka ute och jag slapp hålla andan för att själv inte kräkas av lukten. För att springa och hålla andan samtidigt är inget jag kan rekommendera om man nu inte tränar inför att slå rekord i fridykning.

Tillbaka till löppasset...efter drygt 10 km börjar jag känna att det stramar i mitt vänstra knä men tänker bort det då det känns så himla lätt för övrigt...svettas inte ens. Hur är det ens möjligt då jag brukar läcka som ett såll i vanliga fall. Kollar tempot och håller 5.45. Bra! eller ska jag dra ned på tempot...hell no!!

Värken tätnar allt mer och mer men det går ju så bra...lite till bara...det är ju ynka 1 km kvar. 13.5 km visar klockan men jag har mer att ge (förutom knät då). Trycker på lite till och helt plötsligt kommer jag på mig själv att jag haltspringer. Nä...det här är inte bra och om inte annat kan det här göra att jag blir tvungen att lägga löparskorna på hyllan några veckor och istället sätta mig på den tjockaste kudden jag kan hitta och cykelträna istället. Hua...vilken skräck!

 

Jag viker av och tar mig hem istället. Klockan stannar på 14.32 km och ett medeltempo på 5.50. Är nöjd med tiden men missnöjd med att kroppen inte höll sig intakt. Pysslade om mig själv ordentligt med ett rejält stretchningspass och dra mig baklänges för att jag känner inte av någon smärta i knät överhuvud taget.

Nästa gång ska jag ge mig tidigare och verkligen inte känna att det är ett nederlag att ge sig när kroppen sviker.  

//Martina

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!