Kära spegelbild

23 april, 2013

God morgon, eller god förmiddagen kanske vissa av er tycker att det är? Men för mig som inte har någon aktivitet på Universitetet eller på jobbet så är det morgon nu.

Jag har en liten egenhet som jag gör varje morgon, utan att jag egentligen tänker på det. Som ett ticks eller vad vi ska kalla det. När jag vanar och går på toaletten så passerar jag en relativt stor hallspegel. Och varje gång jag gör det så synar jag mig själv i den och nyper mig lite i magen. För att testa om det känns som att jag har gått upp i vikt sedan gårdagen. Manisk? Ja lite kanske. Men har man en gång i livet varit tjock så vill man ogärna dit igen. Jag brukar vanligtvis bokföra allt jag äter i ShaupUp Clubs app till iphone för att vara säker på att jag inte äter för mycket.

Bra med reserv om man blir magsjuk

 

Sen jag kom igång med löpträningen ordentligt igen har jag mer och mer försökt sluta hetsa över kosten och faktiskt lita på att jag vet, på ett ungefär, hur mycket som är lagom för mig att äta. Det är svårt. Blir ibland stressad över tanken på tappa kontrollen över ätandet igen och vakna upp en morgon där mina 74-75kg har förvandlats till 100+. Självklart inser jag att jag inte kommer att göra det bara sådär. Men jag vet också att min kropp resten av livet kommer försöka eftersträva att väga mer än jag gör nu. En livslång kamp liksom.

 

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!