Historielektion: Valborg

30 april, 2013

I Sverige omtalas valborgsmässan och 1 maj som festdagar i köpmännens och hantverkarnas gilleslag redan på 1300-talet. I skolstäderna bjöd djäknar (manliga gymnasister) flickor till kransgille för att förbereda sin majgrevefest (Majgreve är en rollgestalt i upptåg som ingick i det senmedeltida maj- eller pingstfirandet i det forna danska kulturområdet mot bakgrund av ett kontinentalt festmönster). 

Under kvällen drog ungdomarna från hus till hus för att uppvakta med sång och dans hos borgarna och i utbyte få bidrag till festen. I de gammaldanska landskapen drog drängar och pigor på liknande sätt från gård till gård för att uppvakta hos bönderna. Sedan överheten hade förbjudit drängarna att använda kyrkklockorna för att kalla till samling, tände de eldar för detta ändamål. På en del håll i mellansverige brukade barnen springa omkring på valborgsmässoafton och väsnas med koskällor i syfte att skrämma bort rovdjur inför betessäsongen.

Upptåget kan emellertid betraktas som ett maskerat tiggeri av samma slag som djäknarnas och drängarnas kringgång med sånguppvaktning. Många festbruk är gemensamma för fastlagen, valborgsmässoafton och 1 maj.

Sederna vi svänger oss med på valborgsmässoafton är dels inhemska, dels av tyskt ursprung. I Tyskland ansågs valborgsmässonatten (Walpurgisnacht, efter Walpurgis, som är det tyska namnet på festligheterna) som tidpunkten för häxsabbaten. Därför tände man bl.a. i norra Tyskland bål i det fria för att hålla häxorna på avstånd. Denna sed infördes med tyskarna i de östsvenska städerna till Sverige, och assimilerades med övriga svenska årseldsbruk vid betessläppningen av boskapen så här års, med det praktiska syftet att skrämma bort rovdjur. Valborgsmässoeldarna var dock länge ett ganska lokalt central- och östsvenskt bruk.

 

...Slut på dagens historielektion. 

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!