Ett stormigt löppass i solen

1 maj, 2013

Sol och knall blå himmel är som gjort för att springpass. Tänkte att jag skulle ta ett ordentligt långpass. Det längsta passet jag sprungit hittills är drygt 12 km, tänkte slå det idag och springa 15. De första 6 kilometerna sprang som jag som mot en vägg av vind. Jag hade svårt att hitta en rytm i andningen och jag blev trött fortare än jag hade tänkt.

Det första 4 kilometerna gick på en väg med mjukt underlag för att sedan övergå till asfalt. När jag sprungit nästan 12 km tog det stopp, har varit lite små kass i magen och jag blev såpass illamående att jag valde att gå de sista 3 kilometerna hem. Nu när det gått en stund sen passet känner jag oxå att jag kommer få ångra tilltaget att springa på asfalt, knäna värker och detta gör mig orolig inför Göteborgsvarvet. Tyvärr är det nog så att Göteborgsvarvet kommer bli både mitt första och mitt sista lopp, för jag tror jag måste hålla mig till mina traktorstigar för att spara knäna. Jag äter Nypozin för ledvätskan samt använder knäskydd, men på asfalt verkar det inte fungera. Jag vet inte hur jag ska ta mig runt varvet och hur jag kommer må i knäna efteråt..  Dumma, dumma asfalt!

Gilla:

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!