Häck väck våt fläck

12 maj, 2013

Trött på all powerwalk, trött på att se när andra springer, trött på att själv inte kunna träna kondition via löpningen eller cyklingen, trött på att vara trött helt enkelt. 

Idag har jag vilat från löpning i 2 veckors tid pga av att jag har haft ont i båda mina knän. Det har smärtat ovanför knäskålen så troligtvis är det någon form av överbelastning och eventuellt någon inflammation i fästena. En Voltarenkur och stretchning har hjälpt en del men känner fortfarande ibland av det när jag böjer benen ordentligt (squats) eller när jag går i trappor, så det försöker jag att undvika så gott det går. Att gå snabba och hurtflåsiga promenader har gått alldeles strålande och har inte haft några som helst känningar. 

Det är idag 2 veckor kvar till Duathlon och därför bestämde jag mig för att provspringa lite lätt. Mest för att testa hur det skulle komma att kännas och om det ens är möjligt att fullfölja loppet den 26 maj. Dessutom gjorde jag ett litet test för att se om ett knäskydd eventuellt skulle kunna vara till hjälp. Så på mitt högre ben använde jag knäskydd från Rehband medan det vänsta fick vara utan. Begav mig till spåret då jag kände att löpa på asfalt inte är aktuellt, hårda stötar är troligtvis inte det optimala för mina knän just nu. Efter cirka 300 meter började det göra ont och jag kände en enorm besvikelse MEN det fantastiska är att efter 500 meter försvann smärtan. Kanske behövde musklerna bli lite varma bara. Eller så var det så att jag är nytatuerad på höften vilket fick mig att koncentrera mig mer på hur tightsen skavde än att knäna svek mig. Hur som helst känslan är obeskrivlig och jag blev så där själalycklig. Solen värmde min själ men hettade upp min kroppstemperatur enormt. Hade ett bra flås och höll ett lugnt och behagligt tempo utan att ta ut mig till max. 

Hade bestämt att jag endast skulle ta en kort tur i lugnt tempo så distansen hamnade på 6 km. Under den sista kilometern kom dock smärtan tillbaka men bara på den sidan där jag hade knäskyddet. Mitt vänstra knä kunde röra sig obegränsat och helt smärtfritt. Märkligt!! 

Därför kommer jag nu fram till loppet att endast springa i spår, i lugnt tempo, ej allt för långa distanser och utan knäskydd. Voltarenkuren fortsätter jag med i ytterligare 2-3 dagar och sedan får vi se om det har blivit ännu bättre. Vik hädan nu du onda och låt mig komma tillbaka med flaggan på topp!!

 

 

Gilla:

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!