Göteborgsvarvet 2013

19 maj, 2013

Då har jag deltagit i mitt första lopp nånsin, det var med skräckblandad förtjusning jag åkte till Göteborg igår. Det var soligt och grymt varmt, men jag hade tur som hamnat i startgrupp 19, vid det laget hade solen gått i moln och det var något behagligare, fick t o m några regnstänk under vägen. Hörde att nån/några grupper råkat ut för värsta hagelstormen, den slapp jag!

 Hade redan innan bestämt att jag skulle ta det lugnt tills jag kommit över Älvsborgsbron eftersom de värsta backarna är i början, det var grymt jobbigt i backarna, här hemma är det platt och de få backarna som finns är jätte korta, så nån direkt vana i att springa uppför har jag inte.

Lyckades inte med mitt mål, detta förstod jag när jag passerade 15 km, första milen gick hyfsat bra, låg ca 12 min efter min vanliga miltid men jag tappade massor i andra milen. Stannade på alla vätskekontroller och gick även uppför Götaälvbron.

 Nånstans vid 15 km började jag oxå få sjukt ont i fötterna, även de skönaste skorna känns som träskor efter en viss tid och jag drog ner på tempot ytterligare. Gick i mål på 2.32 och känner mig lite missnöjd, hade känts bättre om jag legat runt 2.15. Det galna var att det inte var min ork som tog slut, utan det var värken i fötterna som stoppade mig.  När jag väl kommit i mål hade jag massor med energi  kvar kändes det som, det var bara i backarna som jag kände mig riktigt trött, så egentligen hade jag kunna pressa mig själv lite hårdare. Men jag såg många som låg efter banan, ambulanserna gick i skytteltrafik, så att hålla igen i värmen var nog en god ide. Om jag ser till min placering, som blev 11.800 nånting känns det fantastiskt bra, jag var snabbare än över 50.000 andra löpare! Jag  trodde att jag skulle lägga mig nånstans i mitten, men hamnade så pass långt fram ändå, känns jätte bra för en tant som sprungit hela våren med pollen allergi. Är sjukt nöjd ändå, och faktiskt, det kändes inte som jag sprang så länge som jag gjorde, här hemma möter man kanske en person på rundorna bland granar och tallar,  under varvet var det aktivitet och människor som hejade på nästan varenda meter av banan vilket jag antar gjorde att det inte kändes så långt.

Trodde mina knän skulle ta mest stryk, men blev positivt överraskad, känner absolut ingenting i mina knän! Har dock fortfarande lite ont i fötterna så här dagen efter  och sjuk träningsvärk vid höften(!) känner mig som tant Agda 100 år idag, men jag hade kul! Ska fundera några dagar, men är nog lite sugen på att ta ett varv igen nästa år!

                          

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!