Mästerskap 10km på jobbet

24 maj, 2013

Ibland får man bita ihop på jobbet när det är motigt, och ibland är det bara kul att vara på jobbet. Igår var det en bra dag, det anordnades mästerskap i 10km för alla på södra Djurgården i Stockholm. Det fanns möjlighet att välja 5km löpning eller promenad också. Självklart skrev jag upp mig för 10km. Det innebar två varv på en uppmätt 5km slinga.
Förra året var jag med i samma mästerskap och lyckades knipa en 2.a plats med tiden 40.19. Jag insåg i helgen, som jag skrev att försöka matcha förra årets tid skulle vara omöjligt med tanke på hur senaste månadens operation och magsjuka ställt till det för min träning. Var ute dagen innan och sprang 10km för att känna på formen. Jag upplevde att jag låg i något snabbare än mystemop, ville inte kolla klockan för att stressa på. När jag stoppade klockan insåg jag att jag med en viss ansträngning sprungit 10km på nästan 47 min! Hur skulle dagens tävling gå då? Jag satte upp målet 43min, 21min på första 5km och 22min på sista 5km. Jag skulle få slita hund om planen skulle lyckas.
Starten gick på Gärdet och insåg efter 200m att jag var med topp 10, 6.a eller 7.a. när jag kom ner till kanalen insåg jag att det var riktiga raketer med, hade svårt att se ryggen på ledaren. Jag höll mitt tempo, samma som en annan kille och då fick lite draghjälp. Efter 2,5 - 3 km passerade vi två stycken som började få det motigt. Vad är det som händer, kan detta hålla, tänkte jag. Jag fick släppa killen jag hade hållt samma fart som runt 3,5km, straxt innan en ridstig med tjockt grus på. Väl vid varvningen fick jag höra efteråt att jag skulle ha legat 3.a. Kollade på klockan och insåg att första varvet gått på straxt över 40 min, unAder planen alltså. Blev omsprungen av en kille direkt efter varvningen och kunde ( och ville) inte hänga på. Skulle jag det skulle jag nog krokna innan mål insåg jag, så jag följde min plan. Väl nere vid kanalen igen kom en kille smygandes bakifrån. Han sprang jämsides med mig 6-800meter för att sedan försvinna i vägdammet. Jösses, hur kan han ha legat bakom mig halva loppet med det klippet i steget, tänkte jag. Kollade bakåt och kunde lättad konstatera att jag hade ett tillräckligt försprång till nästa för att inte behöva stressa ihjäl mig. Stånkade på så hårt jag kunde de resterande kilometrarna. Avståndet började krympa till min närmaste förföljare, så sista 800 metrarna tänkte jag att om någon skulle försöka komma förbi mig nu så skulle den få jobba, så jag gav järnet !! Det räckte till en förvånande 5.e plats. något som mera förvånade mig var tiden, 40.39. Sprang alltså 20 sekunder långsammare i år,avsevärt bättre än jag kunnat ana. Nöjd med tiden satte jag mig i gräset och pustade ut. När det sedan kom till prisutdelning visade det sig att jag vann min åldersklass. Det visade sig att om jag varit feg och endast sprungit 5km hade jag med råge vunnit den tävlingen.


 

Gilla:

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!