Shortspremiären

17 juni, 2013

Idag blev det shortspremiär. Premiär för shorts någonsin.

 

Jag gillar inte mina ben. Speciellt inte nakna. Men idag blev det shortspremiär i alla fall. Trots det. Jag tänker såhär: om jag ska vara ute i solen hela sommaren är det lika bra att försöka få lite sol på stockarna när jag kan. Mestadels av tiden jag spenderar ute spenderar jag ju i löparklädseln - alltså är det då jag kan få bruna ben. Men det här är känslan av shorts:

1. Jag har tjocka ben. Låren gnids mot varandra. Skavsår.

2. Jag har tjocka ben. Att visa upp dem i stan känns fel. Men det gör att jag springer snabbt - jag vill ju därifrån!

3. Jag har tjocka ben. Fettet på dem dallrar när jag springer och shortsen åkte upp och såg nog ut som boxershorts. Oskön känsla.

 

Antagligen kommer jag att fortsätta springa i shorts vid väldigt soligt och varmt väder ändå, men inte längre sträckor än fem kilometer. Då kommer jag nog att få riktiga skavsår. Slutsats: Shorts är inget för mina långpass.

Jag inser att jag låter som världens gnällspik men när jag kom hem mådde jag såhär:

 

Glad och sprallig.

Övervann rädlsan.

Nöjd.

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!