Kustmaran i Kristianopel som blev mer än bra!

29 juni, 2013

Jag lyckades med alla mina mål på maran denna gången...

Min största utmaning var att springa så avslappnat så möjligt,
inte behöva kämpa, utan bara låta benen gå av sig själv. För er kanske
det låter helt tokigt men så var det, hur skall jag annars kunna lyckas
på 100 km om jag pressar mig själv på en mara så nära in på min nästa
kommande tävling. Mitt andra mål som jag hade satt var att slå Banrekordet
& det lyckades jag med & jag slog det med 9 minuter. Det tredje målet var att
ta hem segern.. ;)

Min uppladdningsvecka har gått bra enligt planen:
Måndags sprang jag 30 km nere i varma Kroatien
Tisdags blev det ett lugnt kvällspass på 12 km
Onsdags: 11 km "snabbpass"
Torsdags: 7 km lugnt pass, med snabba ruscher i slutet...
Fredag: Vila & uppladdning på plats i Kristianopel

IMG_1181

När jag vaknar känner jag mig oförskämt pigg & lätt i kroppen. Vågar inte tala om
det för någon, vem vet det kanske vänder. Fixar med alla mina små "måsten" som jag
har för mig innan en tävling & går sen ner till Salt & sött & äter en god frukost.
Vädret kan man inte heller riktigt klaga på, ca 16 grader & lite molnigt, blåsten kund kanske varit lite snällare, men man kan inte få allt här i värden.

Jag vet att det kommer att vara några duktiga killar framför mig, men de skall jag inte bry mig om. Jag skall göra mitt eget lopp, så jämnt & lätt så möjligt. Starten går &  jag hamnar nog bland de 8 första löparna, steget känns bra. Då gäller det att ligga kvar här låta de andra sticka, jag vet att jag kommer få springa det mesta själv i dag & det är bara att gilla läget.. Min vätska & mina energikakor har jag fått utkörda till de olika stationerna & funktionärerna vet jag att jag kan lita på till 110% de är alla så underbara mot mig. Efter 10 km är jag i kapp den första killen, vid 11 km plockar jag nästa & fram till vändningen vid 21 km ligger jag nu total 4:a. Det har fortfarande inte kommit någon dipp, jag fyller på med energi så ofta jag kan, detta måste magen vänja sig vid.

Jag tror att det var vid 26 km som jag ser att David som låg två har brutit loppet, vad är detta?! Nu har jag alltså bara två killar framför mig! Stegen & känslan är så go, så go.
Hade ni sett mig hade ni nog trott att det var en fjäder som var ute & flög, för det var så det kändes ;) Vid 30 km känner jag mig lite seg, men enligt bilder som jag har fått sett på
mig själv där så ler jag & ser inte alls påverkad ut.. ha, ha, ha... som det kan va ibland.

Nu börjar jag närma mig halvmaraton löparna, som gick ut lite senare än oss. Det kändes riktigt mentalt bra, att få plocka löpare på löpare där. Nu har jag inte långt kvar & där åkte vätskebältet & jag kan trycka ifrån lite till i steget för nu, nu är det den sista lilla biten kvar & jag gjorde det... Jag gjorde alltså min bästa mara någonsin & då pratar jag inte TID! Utan min känsla! Tänk att springa en mara på så lätta ben  & sen va pigg i mål, detta känns mer än bra. Min sluttid blev 2.55 & jag placerade mig som 1:a & slog banrekordet!

Jag vill TACKA ALLA underbara människor som stöttar mig i detta!
IMG_1194

 

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!