Om att följa ett löparprogram

8 juli, 2013

Har hoppat på ett löparprogram som ska hjälpa mig att ta milen på 48 minuter. Nu är det så att det här programmet egentligen riktar sig till den som vill springa milen på 45 minuter men än så länge har jag varken intentioner eller ambitioner om det utan är glad om jag klarar mitt mål. Vissa av passen är riktigt tuffa då jag inte är direkt i närheten av att orka hålla de föreslagna tempon utan hela tiden ligger på yttersta gränsen, men det går bättre och bättre för varje gång. 

Nu har jag klarat av två veckor av åtta och det känns som om jag börjar få lite koll på hur jag ska utföra de olika passen som bygger på långa och kort distanser, snabba och lugna samt olika varianter av intervaller.

De absolut värsta passen är, inte direkt överraskande nog, intervallerna men förra veckan gick det riktigt riktigt bra och även om jag var halvdöd, vilket är bättre än heldöd, så lyckades jag utföra intervallerna i rätt tempo. Att jag sen dagen efter alltid upplever någon form av bakiskänsla (läs mer om det här) är något som jag måste hantera och försöka undvika. Äta bättre? Dricka mer? Jag vet inte vad kroppen saknar och varför den tar så lång tid på sig att återhämta sig. Visst tar jag ut mig maximalt och visst känns det som om jag bara vill lägga mig ned och dö under pågående pass och visst svider det i både armar och ben när jag lider mig igenom mina minutrar i full fart men känslan jag hade direkt efter förra passet gör att jag vill genomlida det igen. Märkligt! 

När är då deadline för detta? Jo den 26 augusti är det dags för Blodomloppet i Västerås och det är då jag har för avsikt med att lyckas genomföra mitt mål. Förra året drog de loppet längre än 10km och jag

hoppas de korrigerar det till årets lopp då 300 meter extra kan vara förödande för mig. 

Ni håller väl alla tummar och tår för att jag ska lyckas?

 

// Martina

Gilla:

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!