Malmö Halvmarathon

11 augusti, 2013

Igår sprang jag Malmö Halvmarathon. Jag såg en tweet om det i tisdags och då anmälde jag mig. Lagom spontant och roligt!

 

Jag tog bussen 8.15 från centralen i Göteborg. Innan dess hade jag hoppat över den periodiska fastan. Man kan väl inte fasta om man ska tävla? Jag tryckte i tre skivor hemgjord bröd med philadelphiaost och kaffe innan jag åkte. Sedan hade jag bara en halvlitersfalska vatten med mig på bussen. Att det var för lite visste jag men jag ville undvika att bli kissnödig och behöva använda busstoaletten...

När jag kom fram till Malmö tog jag en promenad bort till området. Jag var där i mycket god tid. För god tid. Jag hämtade min nummerlapp, åt en korv och drack mera vatten. Blev uttråkad. Började frysa. Det hade lovats 23 grader och inga moln i torsdags. I fredags skulle det vara 20 grader och regn. När väl lördagen kom var det tydligen 21 grader och moln.

Jag lämnade in väskan och försökte peppa mig själv. Jag hade tråkigt. Jag var irriterad på de småflugor som var i området. Jag borde ställt mig i toakön men trodde att jag skulle klara mig. Det gjorde jag inte. När jag ställde mig i startfållan kände jag att jag borde gjort det. Jag var kissnödig. "För sent nu" tänkte jag och sprang iväg...

Jag höll jämna steg med farthållarna för två timmar men redan efter en kilometer kände jag att det var för långsamt. En chansning att gå ut hårdare så tidigt men benen kändes pigga. Blev omsprungen av en tjej i rosa linne och rosa shorts. Hittade tre killar i 45-årsåldern som höll ett stadigt 5:20-5:25-tempo. Höll mig i deras närhet tills de sackade efter och hamnade på 5:30-tempo. Då sprang jag om.

Vid sex kilometer började jag få ont i magen. Den kvinnliga magen. Det är tid för mensvärk, men såhär i efterhand funderar jag över om det där uteblivna toabesöket och hårda knuten på tightsen kan haft med saken att göra. Oklart. Helt klart är att jag inte chansar med att starta kissnödig nästa gång! Molnen försvann efter första milen och då blev det betydligt jobbigare att springa.

Efter 13 kilometer stannade jag till. Tjejen med rosa linnet försvann ur sikte. Jag ville bryta. Kunde knappt springa upprätt av smärta. Jag åt min gele jag hade med mig. Drack lite av mitt resorb-vatten. Fortsatte att springa. Jag åkte inte fyra timmar buss dit, och tre timmar tåg hem, för att bryta en sketen halvmara! Jag springer ju halvmaror som träningspass.

Jag fortsatte och fortsatte och fortsatte. Stannade oftare. Sprang långsammare. Blev omsprungen av grabbarna som nu höll 5:40-5:45-tempo. Hakade på dem igen. De stannade och drack och jag sprang om. Jag stannade till igen vid 18 kilometer och de kom ikapp och sprang om mig. Härifårn sprang jag förbi två sjukvårsteam. Två personer hade crashat. Det är så läskigt! Jag tittade inte dit. Jag skulle bara mått illa och blivit rädd.

Vid 19 kilometer kände jag bara "nu jädrans!". Det var två kilometer kvar. Dags att öka så att jag kommer in under två timmar. Ta ut det sista benen har att ge. Mitt egentliga mål på 1:55 var nog kört. Om jag maxar benen finns en teoretisk chans att det går!

Sprang om tjejen i rosa linnet. Yes! Jag skulle vinna över henne trots allt, om jag bara höll i tempot in i mål. Man tävlar ju mot sig själv under ett lopp men det som skiljer ett vanligt träningspass mot lopp är dels att det finns en tidspress och dels att man kan hitta tävlingar i tävlingen. Man hittar lätt något annat att tänka på.

De sista två kilometerna gick i 5:12 och 4:57-snitt. Sista 120 meterna gick i 4:19...

 

Jag kom i mål på 1 timme och 57 minuter. Min första halvmaratävling.

 

Vägen tillbaka till Göteborg var verkligen seg. Duschen på Malmö central var avstängd. Jag, och andra löpare, gjorde så gott vi kunde på toaletten. Jag tog på torra och varma kläder, plockade ihop min egen sallad på Coop och gick mot tåget. Kände mig nästan febrig. Huvudvärken kom och blev starkare och starkare hela vägen hem. Ombord på Östersundståget kom och gick folk som skulle till fest eller hem från fest. Det var frustrerande att tåget stannade hela tiden. Jag ville ju bara hem!

När jag till slut kom hem tog jag en varm dusch och poppade en påse popcorn. Lyx, för en trött och slutsprungen tjej som jag!

Gilla:

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!