Två PB - på samma dag!

18 augusti, 2013

Det här är helt galet... Igår satte jag PB på både fem kilometer och milen. Hur gick det där till?!

Första PB satte jag på Run In Blood. Run In Blood var för övrigt ett väldigt roligt evenemang. Sån jädra härlig blandning av löpare - skönt folk. Ruskigt skön stämning och enkelt ordnat. Inga baja-major, ingenstans att fylla på vatten. Det var verkligen "Hej, kom hit och spring!" och inget avancerat eller onödigt. Enkelt och superkul! Här satte jag i alla fall PB i fem kilometer. Sist sprang jag ju en bana där de första två kilometerna gick uppför och PB blev 25:31. Här var det en "runt-runt-bana" på lite mer än en kilometer som man skulle springa på i 29 minuter och 3 sekunder och se hur långt man hann. Jag hade nog tänkt hålla tillbaka lite inför kvällens lopp, men när man väl är igång är det svårt att inte ge allt. Detta var dessutom en bana på gräs - svårt underlag för en asfaltsjunkie som jag...  Men det blev ett PB! Jag slog mitt gamla med råge. Nytt PB på 5k = 23:30! Jag är nöjd.




Efter Run In Blood åkte jag iväg till moster för att duscha, umgås, äta och ladda om inför Midnattsloppet. Jag var rejält opepp när jag åkte iväg. Hade lätt kunnat byta med tvåårig kusin i pyjamas i soffan…

Men så kom vi dit. Kissade. Lämnade väska. Var hungrig men med en timme kvar till start fick jag nöja mig med en delicatoboll och kaffe. Gick till start. Tänkte "Vad gör jag här? Springa en mil i extremträngsel med ett gäng otränade amatörer (mina fördomar) som bara startar i fel grupper och är ivägen?!". Startskott gick. Lite trångt. Försökte springa på där det var nedförsbackar. Tänkte hålla mig på ett 5:15-tempo men gasade på i nedförsbackar. "Passade på" när jag hade dragningskraft. Lyckades antagligen att hålla 5-tempo när nedförsbackarna blev platta partier och sedan lyckades jag med att inte tappa alltför mycket tempo i i uppförsbackarna. Kyrkbacken var jobbig. Mosebacketorgbacken kommer jag inte ihåg som så himla lång! Men det gick bra och när jag kollade på klockan så hade jag sprungit 7 km på 40 minuter. Jag kände vittring på PB... När jag kom ut efter 9 km insåg jag att det kan gå - om jag bara håller i och ökar. Kom ut på Hornsgatan och ökade. Ökade, ökade, ökade. Kollade inte på klockan. Tänkte "kör bara!" Såg sjukvårdaren kolla in oss. Tänkte "nej, jag mår för tusan bra!" Ökade allt vad jag hade, allt vad benen bar. Maxpulsade ända in i mål. Stannade klockan… 49:46! TJOHO! Skrattade nästan till. Dansade och skuttade tillbaka till Zinken där jag skulle holka upp med resten av gänget. Hämtade väskan, gick till gemensamma samlingsplatsen. Mamma var inte där. What?! Hade jag klått upp tanten?! Bekant kom dit. Klockan gick. Blev orolig och undrade om det hänt något... Smsade mamma som suttit en bit bort. Vi kollade på midnattsloppet.se och jag hade sprungit på 49:43 - mamma sprang på 49:41. Två sekunder. Två dumma sekunder slog hon mg med. Men äsch. Jag slog ju PB! I det trängsta loppet i landet. Det ska typ inte gå att persa där.

Men faktiskt var det mindre trångt i år. Att folk gick efter 2,5 kilometers nedförsbacke kan vi låta bli att nämna. I övrigt var det förvånansvärt lätt att komma fram. Till och med i backarna kunde jag springa. Det var fortfarande riktigt trångt, men jag kunde i alla fall ta mig fram. Vet inte hur de gjort det, men det var ofta mindre trångt än jag minns det. Å andra sidan var Mosebacketogbacken längre och det vet jag inte heller hur de har fått till… Men jag är såhär nöjd! Nytt PB på 10k = 49:46!



Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!