Midnattsloppet Stockholm 2013

18 augusti, 2013

Jag känner mig fortfarande lite hög på den löparupplevelsen jag var med om igår kväll, Midnattsloppet är bland det roligaste loppet man kan springa och det bevisades ännu en gång igår!

Var ute i god tid så jag inte behövde stressa med att lämna in överdragskläder och väska, kunde gå ett varv inne på Zinken, träffa på lite vänner innan det var dags att ta sig till startfållan. Perfekt temperatur, regnet hade upphört, stämningen var skyhög och jag riktigt kände hur benen längtade efter att få komma igång. När startskottet gått så kom jag iväg med en jäkla fart, övertaggad var bara förnamnet! Drogs med i stämningen och alla andra som drog på ordentligt men insåg snabbt att det inte skulle funka för mig så jag fick ta ner tempot lite för att hitta min takt.

 

I väntan på start!

 

Första 3 km flög jag fram, benen kändes lätta som fjädrar, sög in alla intryck, alla människor, månen som lyste över Globen, musiken...lyckan kändes så otroligt genuin och jag njöt, som jag njöt! Längs Norra Hammarbyhamnen stod en DJ och drog på som om vi befann oss i en enorm nattklubb och jag hade god lust att bara hoppa och skrika likt ett galet Justin Biber fan! Så mäktigt det kändes!

Men nu började det sakta gå uppåt, stegringen mot Sofia Kyrka hade börjat och jag började samla mig inför denna jätte backe. Förra året blev jag mer eller mindre tvingad till att gå i denna backe pga. trängsel och att folk inte riktigt fattat att man håller till höger och kör om till vänster, men i år flöt det på riktigt bra och jag tog i ordentligt utan att behöva springa sicksack. Dock på gränsen till spyfärdig när jag nådde toppen, helt klart värt det!

Runt 7 km kom en dipp, kände mig inte direkt trött utan jag tappade bara lite inspiration men det återhämtade sig fort. Nästa backe och kraftprov närmade sig, backen upp mot Mosebacke, en seg och lång jäkel vid 8,5 km. Svänger runt hörnet och möts av trottoarer packade med folk som skriker, hejar, skålar klappar och hurrar! Detta gav mig en sådan kick att jag ökade takten upp för backen och jag gjorde det dessutom med ett stort leende på läpparna! 

Väl uppe vid Mosebacke var det bara att satsa, gasen i botten! Benen gick som trumpinnar och jag gick som in i trans! 1 km kvar och det mesta är nedför...öka öka öka! Väl nere på Hornsgatan hägrade målet långt framme och jag ökade ännu mer, hade lite till att ge! Måååååååååååååål!!! 

Förra året sprang jag Midnattsloppet för första gången, då blev tiden 1:02:34, i år blev tiden 57 min blankt, jag förbättrade alltså min tid med hela 05:34!!! Snittfarten blev 05:42 per kilometer men sista kilometern hade jag ett tempo på 05:09. Är riktigt nöjd med resultatet och jag har redan börjar fundera på vad det kan bli för färg på tröjorna nästa år och längtar till nästa midnattslopp!

 

 

Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!