Jag klarade UTMB! Del 1

6 september, 2013

Det är nu några dagar sedan jag gick i mål på torget i Chamonix. Ja, jag har nu klarat av mitt livs största utmaning UTMB ! Hur gick det till,vad hände, hur kändes det? Jag ska försöka förklara vad jag upplevde under nästan två dygn.

                                  (Foto: Privat. Jag, Sandra och Johan väntar på starten)

Tidigare under veckan har jag varit något nervös, men ändå känt en trygghet att jag skulle klara loppet. På tävlingsdagen när vi skulle lämna våra dropbags var det enda ganska pirrigt i magen. Konstigt vore det annars, eller hur. 45 minuter innan start gick vi till starten på torget. Redan då var det mycket folk som stod och satt i den heta solen bakom den kända bågen som markerar start och mål. Stämningen ökade ju längre tiden gick. Plötsligt börjar speakern räkna ner och alla räknar med. Starten går och massan med 2400 löpare börjar röra sig framåt. Ur högtalarna spelas Vangelis, Conquest for paradise högt. Chamonix gator kantades av tusentals människor som klappade händerna och hejade på löparna. Efter ca 100m börjar jag reflektera över vad som krävts för att jag skulle vara där, träning till kvaltävlingar, kvaltävlingar och den träning jag lagt ner sedan jag fick besked att jag hade en platta. Med gåshud på armarna kände jag att tårarna inte var långt borta. Vi tuffade på och fältet började dras ut allt eftersom tiden gick. Efter 55min lämnade vi asfalt och "plattlandet" för att ta oss an första backen/berget. Även om klockan visade vilken höjd jag befann mig på, så kändes det som toppen var oändligt långt borta. Solen låg på i nacken och jag insåg att det skulle bli ett tufft lopp. Väl uppe stod några kor med de största klockor runt halsarna som jag sett.
Klockor i olika former skulle vara ett återkommande inslag under hela tävlingen visade det sig. Japanska löpare hade en egenhet att de hade en klocka eller bjällra på ryggsäcken som irriterade. Vad syftet med den var vet jag inte, kanske bli påmind att man inte står stilla ? Kan erkänna att vi tänkte flera gånger slita loss den och kasta bort den. Vidare så var det väldigt vanligt att åskådarna längs vägen hade en stor klocka de ringde i.

                                                (Foto: privat. En klassisk stig nedför)

Trion höll ihop bra. Men efter ca 25km säger Johan att han känner sig kraftlös. Vi sänker då tempot. Några kilometer senare när vi sätter på pannlamporna och förstärker klädsen. Johan meddelar då att han känner sig febrig och inte behöver mer kläder. Han fortsätter mot nästa vätskekontroll medan vi fixar med utrustning, samtidigt vi snackar med en annan svensk som deltagit i UTMB 8 gånger. När vi väl kommer till nästa vätskestation inser vi efter letande att Johan inte är där. Har han brutit? Jag drar iväg ett SMS för att kolla att han är ok. Inget svar under hela natten. Natten flyter på bra, vi rör oss hela tiden framåt. Det var häftiga vyer när man såg hur pannlamporna sken på ett pärlband uppför bergen.

                                           (Foto:Privat. En av nattkontrollerna)

När äntlligen gryningen kom så uppenbarar sig flera bergsmassiv. Vi börjar nu närma oss Courmayeur. Från sista kontrollen och ner till Courmayeur är 4 km 724 höjdmeter längs branta skidpister och stigar, som suger den sista musten ur låren.  Courmayeur är en by med den största vätskestation inne i en sporthall och som markerar att man nästan är halvvägs. Där får vi våra dropbags. Jag har med mig en komplett uppsättning kläder, inklusive skor med mig. Nu hade det varit så bra väder så jag hade inte något behov att byta något. Jag fyllde på väskan med energi och åt lite överkokt pasta. När vi var klara lade vi oss i och sov i en sovdel. Det blev 20 snabba minuter. Jag kan erkänna att man inte var så sugen att sticka iväg. Det vara bara att inte tänka så mycket och bara ta sig därifrån.
 Det tog oss drygt 15 timmar att ta sig till kontrollen och det var nu tävlingen började. Vad jag hört så skulle andra delen ta mycket längre tid. Det var i alla fall skönt att första natten gått bra.

             (Foto: Privat. En av vägvisarna som berättade vad som hände fram till nästa kontroll)

Gilla:

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!