DN Stockholm Halvmarathon

14 september, 2013

För ett år sedan sprang jag DN Stockholm Halvmarathon för första gången, för första gången sprang jag längre än 1,5 mil och det var i och med det loppet som löpningen verkligen fastnade i min själ. Idag var det dags igen, ett av mina favorit lopp som jag alltid kommer att ha en speciell relation till - DN Stockholm Halvmarathon!

Anlände området ca 45 min innan start och hann strosa omkring lite i Kungsträdgården, ta in doften av linement och ställa mig i sjukligt lång kö för att få använda en bajamaja. Kände mig nästa oroväckande lugn, såg bara fram emot att få komma iväg. Starten gick och jag kom iväg bra, hittade tempot direkt och lät mig inte stressas. Detta lugn varade dock inte speciellt länge, i och med att vi tog oss in i Klaratunneln så tappade jag GPS-signal och därmed även min koll på mitt tempo, dessutom var det sjukt varmt i tunneln så svetten började rinna ordentligt. Väl ute ur tunneln så tog det ett tag innan GPS-klockan hittade signal igen men jag hittade aldrig tillbaka till lugnet. 

Kändes som om att jag resten av loppet flög fram som en ping-pong boll, ena studen rusade jag fram med ett tempo på 5:30 för att sedan ligga på 6:05 i tempo. Jag hittade inte min zon helt enkelt, kunde inte bestämma mig för vart jag ville hålla mig och resultatet blev ett rätt oekonomiskt löpande.

Men framåt gick det och jag kände mig ändå rätt pigg och glad, njöt av att få vara en del av detta igen! Vid 8 km börjar dock en obehaglig känsla sprida sig i magen, magknip! Inte vad jag behövde men jag tänkte inte låta detta sätta käppar i mitt hjul så denna smärta försöker jag så gott jag kan att förtränga under de sista 13 km (för det gav sig inte och höll i sig hela loppet). Som om inte det vore nog så håller jag på att snubbla på mitt eget skosnöre som gått upp vid 12 km, inte de bästa förutsättningarna alltså för att göra någon kanontid.

Men väl över på Södermalm så får jag i mig en energibar, vatten och allt känns faktiskt riktigt bra så jag trycker på lite till. Passerar 19 km markeringen, får i mig en Dextrosol och låter nu benen styra helt...öka, öka öka...så nära nu! Sista kilometern ligger jag på 5:23 tempo och det finns bara en tanke i mitt huvud: MÅL!! 

Spurtar bra i mål och landar på tiden 2:04:30, en tid som är 7 min och 30 sek snabbare än förra året! Är så sjukt lycklig när jag kommer i mål och ser detta, kunde inte sluta le och det gav mig rysningar, riktigt stolt över mig själv!!

 

Klädförvaring, många blåa påsar blev det!

 

 

Vandringen mot startområdet

 

I väntan på start nedanför slottet

 

PB på halvmara.....Oh yes!!

Gilla:

Senast bloggat

Gilla Allt om Löpning på Facebook!