Lidingöloppet…

1 oktober, 2013

Detta var mitt roligaste & lättaste Lidingölopp som jag någon
gång har sprungit…

Som alla vet så skulle jag egentligen sprungit Berlinmaraton, så jag kan
erkänna att jag inte kände mig riktigt i form för att springa 3 mil terräng,
men nu blev det så & det är jag så glad för. Jag hade varken resa eller boende,
men som tur var så löste sig det mesta & det är tack vare att jag har så många fantastiska
människor runt omkring mig hela tiden. Jag fick lifta med några kompisars, kompisar…
Tack snälla Johan & Carolin! Här kommer lilla jag & hoppar in i er bil & gör mitt bästa
för att inte ändra på er ”myshelg” Allt ni gjorde för mig var guld värt skall ni veta.

Fredagskvällen var planerad  tillsammans med CRAFT & Svenska Klassikern på Clarion Hotel Sign.  En mycket trevlig kväll på alla sätt & så inspirerande att lyssna på Anders Gylenius . Natten tillbringade jag på detta fina hotell! Tack CRAFT! Jag kan säga att jag sov som en prinsessa.. FrukostVaknade pigg & utvilad! Gick ner för att äta en riktigt god & energi rik frukost i lugn & ro.. Jag kan lova att det fanns allt du bara kan tänka dig.

Startnummer

Mot starten, hur tar jag mig lättast dit?! Först tunnelbanan mot Ropsten & sen skulle det gå bussar därifrån till Lidingövallen. Jag var ute i god tid för att slippa att stressa, men det var fler än jag som tänkte så. Jag kan säga att det var den längsta kön jag någon gång har sett, min känsla sa att jag kommer aldrig att hinna till starten. Snäll & lydig som jag är ställde jag mig sist i kön, men insåg att detta kommer inte fungera… Vi var några stycken som genade & kunde hoppa på bussen efter 1 tim. i kön…

VattenNu på plats ute på Lidingö, inte helt själv utan en massa andra löpare & åskådare var där också., men jag var där själv & kunde lägga upp det precis såsom jag ville. Jag lämnade in mina väskor & tog mig mot starten i lugn & ro.

Jag hade två motto; det första var att springa kravlös & ha roligt! Jag var inte där för att tävla & bränna en massa energi på det. Jag ville bara hitta tillbaka till glädjen i löpningen, jag har haft några tuffa veckor bakom mig, som jag kommer att skriva mer om senare.
Mitt andra motto var att ”Spring med lätta snabba steg Petra, så hinner du med 16 -tåget hem ;)

En liten lätt uppvärmning, visst kände jag av att jag hade en förkylning i kroppen, men det var inte värre än att jag kunde springa. Springer på många härliga människor i vimlet, framför allt Johanna som bloggar om ”Vinden mot kinden”.. &  bästa Frida Södermark som bara är så stark på många sätt & smittar av sig med glädje & skratt. Du är bara BÄST min vän!

Nu går starten & det är lika trångt som vanligt, om inte värre, tycker jag. Även om jag startar längst fram kan jag trösta er alla andra, att det är inte mycket bättre än vad ni hade det där bak, men det är bara att gilla läget. Jag hade valt att ha med mig min egen dricka längst med banan för den är jag van vid & vet att den är bra för mig. Skulle det nu vara så att jag behövde mer energi under loppet så kunde jag bara ta det i farten…

Jag springer där i min egen lilla värld, måste jag nog påstå, tittar mig omkring mer än jag brukar & bara njuter av naturen. Första gången jag slänger en blick på min klocka är när jag passerar milen.. vid 15 km känner jag mig fortf. pigg & lätt i kroppen. Nu börjar jag bli
lite orolig om detta verkligen stämmer, jag kan inte bara ha 11 km kvar till mål & jag är inte trött, sliten & har inte känt mig energilös. Vad är detta?! Jag fortsätter & det finns så många underbara människor längs med banan som hejar på mig, TACK! Ni vet själva vilka ni är ;) 5 km kvar & jag har druckit en liten flaska sportdryck & inte intagit någon energi alls. Detta känns kanon! Jag börjar att springa om en hel del killar på sista biten & känner mig så STARK!

Inne i mål på 02.10.19 & det gav mig en 13:e plats på årets Lidingölopp!
Jag är mer än NÖJD! Det finns de som undrar hur jag kan vara det, det var inte min bästa tid eller placering, men det var inte därför jag var där.
- Jag var ju där för att HA ROLIGT & HITTA TILLBAKA! -

När jag kom i mål fick jag frågan från många av funktionärerna, har du verkligen sprungit 30 km?! Du ser inte alls påverkad eller trött ut. Nej, det är jag inte heller, kunde jag svara utan att ljuga… jag har bara haft en så fantastisk upplevelse. Med en mugg vatten i ena handen & en mugg kaffe i den andra tog jag mina väskor & gav mig mot T- centralen för att hinna med mitt 16-tåg.. Nu väntade 8 timmars tågresa för mig innan jag var hemma hos någon som betyder väldigt mycket för mig!

Nu är jag mentalt redo för min nästa utmaning innan detta året är slut!

Petra

 

 

 
Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!