En dag i skogen

11 oktober, 2013

En riktig klyschig dänga är inte helt obekant Blod, svett och tårar. Idag fick jag åtminstone möjligheten att uppleva två av dessa tre uttryck.

Det är helg och det innebär per automatik att man ska köra långpass. Det bara är så... alla gör så av naturliga förklaringar. Jag brukar i vanliga fall också göra så, men inte idag då bilen var på utflykt på annan ort. Undviker fortfarande i största mån att springa på asfalt och spar mina ben till tävlingarna. Att cykla en mil till Rocklunda, springa 12 km, och sen cykla tillbaka hade jag ingen lust med. Cyklar så det räcker i veckorna ändå och gårdagens cykeltur på 2 mil för att storhandla på Maxi krävde sin koncentration så det räcker för den här veckan iallafall. Det är en konst vill jag säga, att cykla med kassar på styret, då det blir lite vingligt i stil med några-glas-för-mycket och speciellt när blåsten tar tag i en.

Det fick bli en riktig trailtur istället.

Du underbara skog! Sorgligt att inte människor utnyttjar den mer för det är så otroligt rogivande. Här är enda gången som jag väljer bort musik i öronen. Jag vill kunna njuta av de läten som naturen vill dela med sig. Både på gott och ont vill jag lova för när man hör ett bröl, vilket jag gjorde idag, från någonstans i skogen och med vetskapen om att det går en älgfamilj just i den skogen... ja då snor man huvudet runt några varv för att inte överraskas av att springa på en älgko och hennes kalv. Risken finns att man stångas blodig då.

Ja det är lite av en risky business att springa i skogen och det gäller att se upp. Samtidigt så är det så galet kul att få springa i skogen så att tjonga knät blodigt i en sten är liksom klart värt det.

Ja vet det ser inte mycket ut för världen men det gjorde så fruktansvärt ont och gör det fortfarande.


Skogen som vi brukar springa i är fin och lite småsnårig på sina ställen och det är lätt att tappa bort den smala stigen. Gjorde det flera gånger idag men lyckligtvis hittad jag tillbaka till den varje gång.


 


Idag utnyttjade jag dessutom det som skogen har att ge mig så efter ca 3.5 km körde jag en liten cirkelträning på 2 varv med 15 rep på varje övning. Här hade det varit läge att ha någon med sig som kunde pusha mig ytterligare. Då hade jag kanske orkat tre varv istället för två.

 En variant av halvt stående axelpress. Den absolut jobbigaste övningen där jag klättrar med armarna in mot stenen och sen tillbaka igen. Alltså ärligt... jag gjorde bara 10 repetitioner första setet och 5 det andra. Orkade inga fler.

 Armhävning med hopp. En vanlig armhävning mot det nedfallna trädet och sedan ett hopp över på andra sidan, en armhävning sen hopp tillbaka. Från ena sidan gick hoppet galant men den andra... ja då var jag mindre smidig och det blev mer en variant av klättring. 15 repetitioner x 2 set.

 

 

 Utfallssteg. Genom att ha den bakre foten på en sten så måste jag verkligen trycka mig upp för att komma tillbaka upp på stenen igen. Det kändes i låren må ni tro. 15 repetioner/ben x 2 set.

Sen sprang jag igen och återigen kom jag bort från stigen. Jag fattar verkligen inte vart den tar vägen för hux flux så står jag på den igen. Det är bra märkligt för det är som om någon bara rycker undan den från mina fötter likt en osynlig matta. Spökligt otäckt!

Efter ytterligare 2 km (vilket i riktig skogsterräng känns som 5 km) så kom jag fram till en stenhäll som jag klättrade uppför och sen sprang på sidan om nedför. 8 repetitioner upp- och nedför och både kottar och mossa for likt krut på älgjakt som kan bli till en och annan rumpstek (!) 

 

 
Sen sprang jag hem, nöjd och glad med ett avslappnat sinne.
 
7 km i skogen var riktigt jobbigt och svettigt men så är löpning i skogen det absolut bästa, på många sätt. Okej... en och annan lätt vrickning av fötterna blev det men samtidigt så tränar jag upp vristerna och kommer så småningom lära mig att inte vrida dom snett. 
 
Det är kul att leka i skogen!
 

 http://deladlopargladje.blogspot.se/

 
Gilla:

Gilla Allt om Löpning på Facebook!